Om kärleken till ett hundskrälle

Jag är på livets andra planhalva. I hela mitt liv har jag tokvägrat husdjur. Gick med på fiskar till maken och dvärghamster till talibanen. Möjligen att jag kunnat gå med på vandrande pinnar.

Anledningen har varit aningen larvig kanske men jag har sett alltför många vänner som mist sina husdjur och där sorgen har varit outhärdlig.

Vad gör jag i somras?

Går och köper en Jack Russell-valp till 23-åringen. Som hon döper till Kenneth.

IMG_4601

Tiden går och vi passar honom rätt ofta. Alltid någon gång per vecka och då och då över en helg. Han är dessutom med på jobbet varje dag och vi blir som ler och långhalm. Av någon märklig anledning så tyr han sig bara till mig på jobbet. Maken blir sur ”Vafan han vill ju b a r a vara med dig h e l a tiden!”

Möjligen är det så att den unge herrn känner på sig att jag minsann inte ska fästa mig.

Fifan som det gick åt helvitti.

Jag är ju låst på Bromma Blocks varför jag inte varit på kontoret på en vecka och har således inte träffat honom. I morse åkte jag dit en snabbis för att hämta något. Gissa vem som kastade sig över mig.

S o m den lille skiten har fastnat i mitt hjärta.

  1. Ulrika skriver:

    Hundar blir man glad av! Du skulle ha en fransk bulldog, underbart pigg och rolig hund.

  2. Malin skriver:

    Något jag aldrig trodde jag skulle få se! 😉

  3. Maria skriver:

    Hunden är människans bäste vän:)

  4. Annette skriver:

    Åhh så härligt att bli välkomnad på det sättet! Så skulle man ha det varje dag! Det gör ju vem som helst glad! Kramar

  5. Axelina skriver:

    Åååh vilken glädje! Han är så bedårande söt och charmig så att t.o.m. en kattmänniska som jag smälter 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..