När man fastnar i en behå

Jag har ju en bloggläsare som råkar vara i behå-branschen med världens bästa kvalitet på behåar; Behå-Helene, som jag har döpt henne till. Ni som har hängt här länge minns säkert när jag tiggde lite tuttkassar av henne för att tävla ut till er. Sjukt roliga inlägg när ni fick skicka in bilder på hur ni såg ut i era sunkiga behå:ar.

Heléne är egentligen grossist men säljer även till privatpersoner. Vår relation började med att jag påstod att man inte kan köpa behå på nätet. Hon sa ”Ehh, ska vi slå vad?” Jag var extremt tveksam men mailade henne mina mått samtidigt som jag tänkte ”Hmm, hur ska jag förklara på fint sätt att dom inte passade utan att hon tar illa upp sen?”

Några dagar senare kom 5 behåar. Olika märken. Tre av dom satt perfekt. Sedan dess är hon min hovleverantör. Det är ju inte alla som har järnkoll på hur ens boppar ser ut och vad som passar, men hon har det. Dom är aningen dyra men sitter som en behå ska sitta och håller hur länge som helst.

Nu är jag den extremt lata typen så Heléne har mitt kortnummer och jag mailar då och då: ”Behöver ny behå. Nåt ljust. Skicka tack.” Sen kommer det ett paket. Hittills har jag aldrig behövt returnera något. Då har man koll. Hon alltså.

I alla fall, det var inte det jag skulle skriva. För ett tag sen mailade jag henne. ”Måste ha ett par nya höst-behåar, typ mörka. Tacksåmycket.”

I förra veckan kom dom. En svart och en brun. Ja, jag vet att det är reklam, men det bryr jag mig inte om. Jag tycker att man ska dela med sig av bra grejer.

Fotade men vet inte vart bilden tog vägen (sitter i Bromma Blocks och bloggar) så jag snor den här från Heléns hemsida. Denna svarta var superskön. Och snygg.

Sen skickade hon en brun. Maken blir jättesur när jag lägger ut bilder på mina boppar, men det skiter jag i just nu. Och nä, jag läcker inte bröstmjölk, det är skuggan av min arm.

Den här var ûberskön. När jag tittade på lappen där bak så upptäckte några konstiga hyskor som jag aldrig sett på en behå förut.

Förstod att man skulle haka i dom i varandra, men fattade inte riktigt syftet. Och vad betyder ”racerback”? Löparrygg, eller vadå? Tillåt mig skratta för här löps det inte någonstans.

Insåg också att man, läs: jag, var tvungen att hyska i dom först, och sedan kränga på mig behån. Eh, man kan säga att det tog en stund.

Tio minuter senare satt behån på plats. Och jag flåsade som en gris.

Men, det kändes skitkonstigt. Och det såg ut som om jag hade en extra rumpa i triangeln där. Förmodligen ska man inte ha en jefla massa överskottshud, som jag har efter min viktnedgång. Det kändes som om jag höll på att kvävas.

Tänker att jag ska ta av mig behån på normalt sett, men se, den gubben gick inte alls. Jag tokfastnade i den.

Och jag vägrade att ropa efter maken så att han kunde hjälpa mig. Orka höra skadeglads-skrattet liksom.

Till slut lyckades jag tråckla mig ur den. Bestämde mig snabbt för att använda den på det gamla hederliga sättet. Fuck nymodigheter liksom.

Ska jag smöra lite med Heléne och tävla ut en behå? Vad ska tävlingen gå ut på i så fall?

Hit me.