Nog är det måndag alltid

Oj så bra den här veckan börjar. Jobbar 4 timmar om dagen i Bromma Blocks. Rasslar in strax före 10.00, då gallerian öppnar.

Igår gick laddkabeln till vår kortmaskin sönder varför vi fick be kunderna att gå till bankomaten. Jättebra. Not.

I morse åkte maken in och hämtade ny kabel, sladdade förbi mig och slängde in den i farten. Jag pluggar in kontakten, får upp ett ”Kritiskt läge, ladda!” …typ … sen börjar hela skärmen att flimra. 8 sekunder senare dör den. Jättebra. Not.

Samtidigt noterar jag att jag inte kommer ut på nätet och kan således inte få igång vår kassa, som är webb-baserad. Jättebra. Not.

5 minuter senare kliver min kompis Matilda in. Svetten lackar på mig, galen make ringer och tjuter om att nätet på jobbet också ligger nere (fick dock igång det senare) och samt att flera av våra kunder inte har betalat sina fakturor. Jättebra. Not.

Jag försöker tala om för honom att JAG SKITER I OM NÄTET INTE FUNKAR PÅ KONTORET ELLER OM KUNDER INTE HAR BETALAT, JAG B E H Ö V E R  I N T E R N E T NUUUUU! Men han bara ojar på om sina problem. Och säger att jag säkert kopplat in kortmaskinen fel. Då brinner det i peruken på mig och jag lägger på mitt i hans stönande mening: ”jag kommer, att det alltid är jag som måste fixa allt!”

Jag ringer kortföretaget och beskriver vad som hänt. ”Ojdå, ja, då är det inte sladden utan det har blivit en kortslutning. Vi skickar en ny.”

”Men, kan vi inte komma och hämta den?”

”Nej, det går inte av säkerhetsskäl.”

”Ehh, okej, men det tar ju flera dagar innan vi får den och det är ju kris!”

”Nejdå, vi skickar den idag och då har du den mellan 8-16 i morgon.”

Jättebra. Not.

När en timme har gått lyckas Matilda få igång kassasystemet i datorn.

Hon vill ju aldrig vara med på bild.

Tough shit att jag är snabbare.

Och det var nästan så att jag slickade hennes fötter av tacksamhet. Då kan jag i alla fall hjälpa de kunder som betalar kontant.

Maken dundrar in. ”Det kan omöjligt vara så att kortmaskinen fått kortslutning, omöjligt, du måste ha kopplat in sladden fel!”

3 minuter senare: ”Jävla skitmaskin, den har kortslutit, jag måste hämta en ny!”

”Det går inte.” sa jag och berättade.

”Omöjligt, klart att det måste gå att åka och hämta en!” säger han samtidigt som han sticker.

10 minuter senare. ”Jävla skitservice, det går inte att hämta den!”

Vi har varit tillsammans i 17 år.

Vi har jobbat ihop i 18 år.

I 18 år har jag hävdat att han är världens mest ineffektiva människa.

Tror ni att han håller med mig?