ANNONS
Influencer Argentur är en del av© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00

Monas Universum ansvarar för det innehåll som publiceras på denna blogg. För frågor om innehållet kontakta mona@monasuniversum.se. Bloggen ligger på plattformen Tailsweep som använder cookies. För dessa cookies och de personuppgifter som kan komma att behandlas i samband med cookies ansvarar Bonnier Magazines & Brands AB. Mer information finner du här

Att vara hundvakt

Allmänna funderingar, konstateranden och händelser

Kenneth är här över helgen då 23-åringen behöver lite lugn och ro. Nu är han 4 månader och man kan ju tro att den lille skiten sötnosen har lugnat ned sig en smula.

Eller inte.

Att 23-åringen valde en av de mest “jobbiga” hundraserna var hon väl medveten om. Hon glömde bara att tala om det för oss. Jag skulle väl tippa på att det går 11 normala hundar på en Jack Russel. Typ.

Problemet för mig är att jag från början hade bestämt mig för att inte bli så fäst vid honom. Jag gillar inte husdjur eftersom jag sett hur ledsna folk blir när de dör. Jag skulle ha svårt att klara av den smärtan.

Jeflar så bra det har gått med det beslutet. Not. Han har flyttat in permanent i mitt hjärta. Den lilla skiten.

Maken har bestämt sig för att försöka vara ledig i helgen. Första gången på många, många veckor. Välbehövligt efter tre jobbiga mässor.

Så när jag talade om att vi skulle ha Kenneth här i helgen mulnade han i några sekunder. “Min första lediga helg…!”

“Det är lugnt, jag tar honom på morgnarna, om du tar honom på kvällarna.” Tar ut honom alltså.

Eftersom han är lika svag för Kenneth som jag, så var det inga problem.

03.45 vaknar den unge herrn och är kissnödig. Jag tittade på klockan och kände att det nog fortfarande kunde kallas kväll. I alla fall för alla som var ute på krogen.

Så jag låtsades sova. Maken gick upp. Jag somnade om. Bra så.

05.46 bestämde sig hundskrället sig för att det var dags att göra lördag. För en gång skull så sov jag. Hårt.

Men det var bara att pallra sig upp. I tron att han väckt mig för att han var kissnödig. Skulle inte tro det. Han ville leka. Det ville inte jag klockan 6 på morgonen. Men, som vanligt så var det bara att ge sig. Det går liksom inte att säga nej till den här gossen. Kolla bara hur han ser ut;

IMG_7488

40 minuter senare står jag i köket och gör te. Noterar att det blir väldigt tyst i vardagsrummet. Det brukar betyda “jag-tuggar-på-allt-förbjudet-jag-kan-komma-på”.

Kommer ut dit och ser att han sitter helt hyptnotiserad framför tv:n, som jag alltid sätter på som sällskap på morgnarna. Denna morgon hann jag inte byta kanal, innan vi började leka.

Det gick inte att få kontakt med honom.

Halleluja, jag har hittat den perfekta hundvakten!

Att vara hundvakt

31
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.