ANNONS
Influencer Argentur är en del av© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00

Monas Universum ansvarar för det innehåll som publiceras på denna blogg. För frågor om innehållet kontakta mona@monasuniversum.se. Bloggen ligger på plattformen Tailsweep som använder cookies. För dessa cookies och de personuppgifter som kan komma att behandlas i samband med cookies ansvarar Bonnier Magazines & Brands AB. Mer information finner du här

Christina Stielli gästbloggar – Memories

Blandat

Jag och Mona har typ lika gamla barn. Hon har en i samma ålder som min äldsta och så har jag en till och hon har en liten skrutt till. Oavsett ålder har vi precis samma känsla och åsikt och värdering. Det handlar om att ge barnen så mycket självkänsla och kärlek som det bara går att hinna med innan ungen drar igen ryggsäcken vi packar med värderingar och allt viktigt. Och de drar igen den när de är runt 16 år. Så alltså … vi har fram till barnet är ca 16 år på att lägga ner värderingar och allt annat vi tycker är viktigt för dem att ha med in i vuxenlivet. Det är inte många år alls.

På mina föreläsningar om hur man kan överleva som tonårsförälder brukar jag stångas med deltagarna om att man kan lägga ner det där VIKTIGA i att lära ungarna städa sina rum. Jag menar att det är en övergångsperiod. Låt familjen slippa tjatet så länge tjatet inte leder till att ungen plötsligt börjar städa sitt rum. Sådan händer rätt sällan. Istället blir det tjat i övermått och mycket energi går åt till något rätt onödigt. De kommer inte att bli arbetslösa för att de inte städar sina rum. Inte bostadslösa heller. Min äldsta dotter hade ett inferno i sitt rum under ca 2 år. Idag driver hon eget och bor i Paris och när hon kommer hem till mig duckar jag för jag får inte lämna disk på diskbänken eller skor som står utanför skostället … Det – går – över. Det där med att de inte städar sina rum.

Tänk om jag hade fattat mer själv då när jag var ensam med två döttrar. Så många saker jag gjorde som var onödiga (som typ att tjata hål i huvudet på mig själv och dem över ostädade rum …). Så mycket energi som gick åt till fel saker!

En dag kom jag på att jag skulle variera middagarna jag lagade. Det skulle inte bli lasagne eller pannbiff eller fiskgratäng. Nej, det skulle bli crêpes! Så jag gick igång och vispade smet och gräddade och fyllde och gratinerade. Uppeldad av min egen fantastiska fantasi och entusiasm över att bryta TRENDEN! Barnen skulle få variation, alla skulle bli glada och vi skulle sitta vid köksbordet och småprata om fransk mat och mammas fantastiska matlagningskonst. Jag fixade till dess att jag var blå i ansiktet. Ropade på tjejerna och så kom de till ett fint dukat bord och jag var trött av matlagning och vardag så jag ramlade ner på en stol och bjöd på crêpes och log stort.

Mina döttrar vägrade. De VÄGRADE. De undrade var lasagnen var, om det fanns falukorv eller makaroner. Spaghetti med ketchup? VAD SOM HELST BARA INTE DESSA SLADDRIGA PANNKAKOR SOM VAR FYLLDA MED VADDÅ? Räkstuvning? ÄRUGALEN? ALDRIGIHELALIVET!

Det var en av de gånger min egen ambition slutade med en brand i mitt eget huvud. Jag skickade mina otacksamma barn upp på sina rum för ville de inte äta crêpes så fick de svälta! Jag tjatade något om att jag hade minsann och faktiskt skulle man vara tacksam och herregud som jag hade fixat och var det inte läge att åtminstone säga TACK?!

Sa jag att jag var trött? Sa jag att det brann i huvudet på mig och att den branden lätt hade kunnat undvikas om jag hade tänkt ett varv till. Sa jag att mina döttrar alltid har varit väldigt väldigt kloka?

Min äldsta dotter skrev ett nödrop och skickade ut under dörrspringan. Jag släckte branden i håret och veknade och de fick köttbullar i gräddsås med makaroner.

memories 002
memories 003

Vi föräldrar gör så gott vi kan. ALLTID. Ibland blir det galet, ibland brinner det både här och där. Ibland får man retirera och erkänna att det är godare med vanlig mat istället för franska pannkakor.

Christina Stielli gästbloggar – Memories

56
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.