Christina Stielli gästbloggar – Innehållsförteckning

Jag som håller låda här nu i några dagar heter Christina.

Skärmavbild 2014-04-02 kl. 21.24.43

Jag är författare och föreläsare och mamma till två döttrar, Carin och Sara, 22 och 20 år. Jag har varit singel i 10 år i år (i september) och älskar att vara singel och tänker inte försöka förändra det på något sätt. Jag gör som jag vill och när jag vill och eftersom barnen snart är försvunna hemifrån kommer det att bli mer av den varan. Själv är inte ensam. Jag känner mig aldrig ensam och jag älskar att vara själv. Sex fixar jag när jag behöver, det är inte så komplicerat och både väldigt spännande och kul att ha lite olika partners. Vänner har jag som orkar lyssna när jag är ledsen och glad, sällskap har jag hela tiden om jag vill.

Ibland stöter jag på kvinnor som inte kan tänka sig att vara själva. De som är singlar och som desperat letar efter en partner, en man för evigt, en kvinna för alltid, någon att förlova sig med, gifta sig med, flytta ihop med, leva med. Jag gör reklam för självheten och de håller för öronen. Vill inte ens prova. Det är synd. Det är en hisnande ljuvlig känsla att få lov att rå sig själv. Kanske särskilt om man har rått om andra under de senaste dryga 20 åren, vad vet jag.

Jag drömmer om att flytta till Italien, jag har nyss skrivit klart en bok som jag ska lotta ut här i bloggen (det gäller att passa på) och jag föredrar att sitta i soffan och äta ostbågar framför ett röj-party på stan. Jag har äntligen fattat att pengar inte har ett skit med lycka att göra och jag gillar inte rött vin och blir gasig i magen av champagne. Jag bor mitt i Stockholm och längtar till havet.

Nu ska jag förbereda utlottningen av min bok Jag vill vara glad! En bok om vardagsglädje. Om hur vi blir av med problem (!), hur vi kan sluta oroa oss (!), hur vi hanterar puckon som stör (!) och hur vi kan bli både snyggare, smartare, klokare och mer attraktiva!

Christina

  1. Så BEFRIANDE skrivet, tack så mycket!
    Jag känner mig inte heller ensam 🙂

  2. Åh! Jag ska definitivt läsa din nya bok – den låter intressant! Tycker också att det är oerhört viktigt att få vara SJÄLV, men det där är nog väldigt individuellt, antar jag. Vissa klättrar på väggarna när de är ensamma, jag njuuuuter – men jag njuter också av sällskap. Var sak har sin tid. 🙂

  3. Anette skriver:

    Hej och välkommen som vikarie :)ser fran emot att läsa dina inlägg

    För ett par veckor sen läste jag dina böcker ”Jag älskar dig inte längre” och ”Allt för din skull”. Jag läser en hel del men ger vääääldigt sällan högsta betyg på det jag läser. Men båda dina böcker fick högsta för de lockade fram känslor (mest ilska faktiskt) som jag sällan känner så starkt när jag läser! Well done!

    Och till dig Mona. Andas. Var här och nu och glöm alla ”måsten och borden”

  4. Kicki skriver:

    Hej Christina! Läser om ditt liv som singel, och din beskrivning av hur mycket du älskar det livet. Håll fast vid det! Låt inte en förälskelse dra dig med ut i kvicksanden av känslor, låt dig inte övertalas av föremålet för dina känslor. Jag lät det ske, då för 10 år sedan som 50-åring. Trodde jag blev kär för sista gånger i livet och sade upp jobb, boende mm och drog iväg 25 mil från hemstaden, gifte mig och njöt av min nya tillvaro. Vill du veta hur mitt liv ser ut idag?
    10 år senare (60 år!!!!!) sitter jag här med en make 65 år, som för ett par år sedan fick diagnosen demens! Det är inte på långa vägar samme man jag gifte mig med. Nu är jag hans mamma, sköterska, hushållerska, gode man osv osv därför att han inte ännu är tillräckligt sjuk för att komma in på ett boende – det kan dröja 10 år till!
    DETTA är ett allt vanligare problem för kvinnor just, som på äldre dar träffar en man och gifter sig. Börjar planera och drömma om en framtid tillsammans, vad man ska göra när båda är pensionärer, resa, annat boende….
    Det tråkiga är att vi inte har ett tillräckligt långt gemensamt förflutet, för att man ska kunna leva på minnen av hur det var en gång i tiden, när vi var unga. Det jag minns och drömmer mig tillbaka till är mina år som singel, min frihet, min möjlighet att välja – ville jag ha en partner? Kanske enbart för sex. Ler lite smått hånfullt åt min föresats – då; Aldrig mer dela boende med en man, Aldrig mer vara hushållerska, Aldrig med jämka och anpassa mig……..
    Kära medsystrar tänk minst ett varv till, när ni tror att ni tänkt klart!

    Sorg – det är vad jag bär omkring på. Jag går igenom en sorgeprocess där jag tar farväl av mig själv, den Kicki som jag var då innan diagnosen, mina planer, förhoppningar, drömmar. Vad har jag för val? Inget som helst faktiskt just nu. Det är bara att acceptera att min man behöver mig, min kärlek, min omtanke, sin sköterska och hushållerska – utan att själv ha minsta förmåga kvar att ge något som helst tillbaka.

    Sköt om er tjejer – lev och njut av det!! /Kicki

    1. Kära du. Att acceptera ett sånt läge måste vara tungt. Heja dig! Hitta andra saker där du kan få vara med dig själv? Livet kan ju bjuda på vad som helst … jag kan ju, ”trots” att jag är singel och inte kär, också drabbas av vad som helst. Försök att göra sånt som är dina grejer … också.

    1. Helen skriver:

      Ditt inlägg är verkligen en tankeställare! Tror att väldigt många kvinnor skulle gjort precis som du när du var 50. Hoppats på sista förälskelsen där man bara får njuta av att göra vuxna saker, utan småbarn. Bara ta hand om varandra…känns som ödets ironi att saker och ting blev helt annorlunda för dig. Hoppas att du hittar möjlighet att få lite tid för dig själv och göra sånt som bara du gillar också.
      Ger dig en ”pepp-kram” trots att jag inte känner dig!

  5. Erica skriver:

    Halloj !
    Var på din ” föreläsning” på Frölunda Torg i måndags, fick även möjlighet att bjuda med mina anställda, ( var även på föreläsningen du hade på torget tidigare)
    Suuuuper !!!!
    Mina medarbetare var heeelt sålda på dig och det du förmedlade !!
    Hann dock inte köpa din bok då jag var tvungen att rusa till butiken för öppning men bokhandeln säljer väl dem ?
    Ta hand om Mona
    Behöver hon le så ta fram pennan 🙂
    Behöver hon ”bara” stöd så har hon tur att ha dig som vän.

    1. Underbara!! Jag blir glad varje gång jag läser ”frölunda torg” haha! Ni är så fantastiska hela bunten. Maila mig om bok/böcker: christina . stielli (at) telia.com Kram!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..