När maken är söndagsmiddagsansvarig

Kommer hem efter 9 timmar på Bromma Blocks. Tom i huvudet. Och i magen.

..och ser det här.

IMG_1768
1) inte en mikro i världen kan få makaroner att smaka gott när det väl en gång har kallnat

2) för 3,5 år sedan så gjorde jag en Gastric Bypass-operation, vilket innebär att jag äter typ 2 dl mat, vilket maken tydligen har glömt bort. Det här är 4 portioner mat för min del.

3) lite själ och hjärta i maten, när man sällan eller aldrig är i köket, var kanske aningen för mycket begärt. Det var viktigare att lämna talibanen hemma och dra till jobbet istället.

…vilket nog var ett smart drag då jag fick ett anfall när jag såg tallriken med det bristande intresset. Gick raka vägen till kylen och ombesörjde min egen middag i stället.

IMG_1770
Japp, jag är en jefligt grinig fru när jag är helt slut.

Min hämnd kommer när han ska få dagens dagskassa att stämma med kortmaskinens siffror. Good luck efter det kaoset säger jag bara.

Mohahahaha!

 

  1. Stina skriver:

    Men du, stek makaronerna i smör, grillkrydda, paprikakrydda och salt. När de börjar bli knapriga så kan du slänga i hackad korv och servera med lite snajsig sallad.

    Stekta makaroner is the shit!

  2. Mallan skriver:

    Hm… Jag undrar ofta när jag läser din blogg VAD ni jobbar mot? Rikedom? Att kunna leva ett skrytliv? Lycka..? Hade min man ignorerat mig (och våra barn) så hårt som din make gör så hade han varit en exmake. Nu är han istället död… Vi hann inte uppleva lyckan för att han jobbade så hårt, mycket och ofta istället för att vara hemma. MEN när han var hemma såg han till mina och barnens behov till 100%. Såååå, vad är målet? Man lever inte för alltid, inte ens ni.(tror jag iaf 😉 )

    1. Vår kompanjon gick och dog för några år sedan och lämnade oss med flera miljoner i skulder i ett gemensamt bolag. (Vi var koncentrerade på vår andra verksamhet.) Detta har vi slitit med i 5 år och nu äntligen ser vi ljuset. Vi jobbar mot att kunna umgås som en vanlig normal familj. DET är målet.

  3. Malde skriver:

    Då är det kortmaskinens siffror som gäller. Det är dessa pengar som kommer in på kontot i alla fall 😉

    Jag hoppas att du blev mätt i alla fall, Vännen!
    Kram

  4. Py skriver:

    Nu tycker jag synd om dig, och jag fattar precis hur skitarg du är!

  5. Ellen skriver:

    Tittar in i din blogg då och då. Och hamnar oftast i nåt inlägg som handlar om din makes uppenbara brist på intresse och engagemang… Har inte riktigt fått klart för mig om det verkligen är så där i verkligheten eller om det passar ditt bloggande bra att framställa det så. Om det är verkligheten så undrar jag litegrann..? Antingen är du dödligt kär i den mannen och finner dig i allt (vilket jag ärligt talat tycker att du verkar en aning för skärpt för…) eller som sagt, så är det bara något du använder för att att det är kul att läsa om. Vilket det nu än är har ju kanske inte någon större betydelse för mig (kanske borde ha det för honom däremot – han framställs ju som en utvecklingsstörd empatilös idiot) – det var bara en stilla undran…

    1. Eftersom du tittar in då och då och fått den uppfattningen, så har du tajmat dessa inlägg väl. Allt jag skriver är sant. Vi har ups and downs som alla andra, men skillnaden för oss är att allt det negativa förstärks eftersom vi dessutom jobbar ihop. Just nu är jag inne i en sur-period då jobbet är mycket krävande och vi har extremt mycket att göra. Självklart så går mina aggressioner ut över maken. Däremot så får det stå dig att han framställs som utvecklingsstörd (ett ord jag för övrig vänder mig emot) och en empatilös idiot. Idiot är han, många gånger. Men det är jag också. Dock är han i grund och botten the love of my life.

      Bra så.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..