ANNONS

När det alltid blir tvärtom och med en skampåle uppkörd i röven

/

Igår var jag på en tjejmiddag här i hooden. Typ rakt över gatan. Väry bekvämt.

Innan jag gick över så satte jag mig i soffan en halvtimme för att svara på lite mail och sånt. Och dricka champagne. Jag var så obeskrivligt trött och hade kunnat ge en miljon för att sitta kvar där. På riktigt. Och så var jag arg på mig själv för att jag hade missat en årlig middag hos goda vänner, med andra vänner…och dubbelbokat. Så talibanen och maken fick åka dit och jag fick gå över gatan.

Vi var tio tanter milfar som drack, åt och skrattade i flera timmar.

IMG_0459
 Värdinnan gjorde en smart grej: hon hyrde en kock som gjorde all mat och det var bland det godaste jag ätit. Trots att det bara var vegetariskt.

IMG_0460
Lätt att jag kommer göra samma sak…

IMG_0461
…det årtiondet jag får till ett datum.

Efterrätten var to die for: en svingod pannacotta, som jag har glömt vad den innehöll, för jag tog den andra: en mintchokladhistoria. Ujujuj, så gott det var.

IMG_0463

Jag undrar om det är någon av er som har druckit det här;

IMG_0458
Väry, väry gott.

Och jag var tvungen att dricka ett par glas extra, för några timmar tidigare, när jag kom in genom dörren så stod någon där som jag, indirekt, har skrivit om på bloggen. Under mina 7 år i bloggbranschen så har jag aldrig ångrat ett enda inlägg. Utom ett. Jag var extremt frustrerad och förbannad. För jag fick inte efterfrågad information och förklaringar på olika saker och allt var bara jefligt rörigt. Och sånt är jag allergisk mot.

Då ska man aldrig skriva. Först flera månader efteråt så fick jag reda på fakta och då tog jag bort inlägget direkt. Jag är en extrem ordningsmänniska och när något är fel och jag inte får någon information/hjälp, så får jag alltid en tokbrinning när gränsen passeras. Det här hände för snart ett år sedan.

Nu stod hon här. Mitt emot mig. Det är en person jag träffar varje vecka via talibanens fritidssyssla, men jag har blivit ombedd av andra att inte ”ta upp saken” och har på något sätt inbillat mig att hon inte vet vem jag är. Eftersom varje gång vi ses, så hälsar hon glatt och småpratar. Likaså nu.

Men när vi alla står där i en ring och skålar så passar värdinnan på att presentera oss var och en. När hon kommer till mig så säger hon: ”….och så har Mona en jätterolig blogg: Monas Universum, den MÅSTE ni läsa för den är hur kul som helst!”, så kan jag tala om att det här med att sjunka genom golvet fort som fan, fick en ny innebörd. Jag önskade att jag dog på fläcken.

Antingen lider den här personen av minnesförlust, eller så är hon en bra mycket större människa än jag. I flera veckor så har jag funderat på hur jag ska få ett tillfälle för att be om ursäkt, men det kommer inte. Jag har inte så ofta fel om saker och ting, men det här inlägget var åt helvete och jag var ute och cyklade så att det stod härliga till. Jag sablade ned henne och hennes systers verksamhet totalt. Och det var först när goda vänner förklarade h u r det verkligen stod till, som jag insåg att jag varit ute på grunt vatten. Rejält. Även om jag önskade att full information hade funnits då, för då hade jag aldrig blivit arg. Nu har de ändrat på massor av saker och det finns inte längre utrymme för några frågetecken. Sorry för det luddiga, men jag kan inte berätta.

Och ni som minns och fattar: please, skriv inget i kommentarerna som kan härleda till rörelsen. Jag vill inte riva i såret.

Jag satt intill henne hela kvällen och kan ärligt säga att det var länge sedan som jag hade så trevligt, även om det här malde i mig hela tiden, men det var inte läge att ta upp det. Trodde att jag skulle ligga i sängen senast 22 noll noll, men kom inte hem förrän strax efter midnatt.

Är det inte väldigt konstigt det där…att när man inte har lust så blir då så in i hellskotta roligt?!

Nu är jag en timme försenad till Bromma Blocks. 

Hej söndag.

17
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00