När bloggen stigit en åt huvudet

Jag tänker inte sticka under stol med att min blogg har blivit svinstor. Man brukar säga på gott och ont, men i mitt fall så är det bara på gott.

En viktig mänsklig egenskap, som jag värdesätter högt, är ödmjukhet. Har man tappat den så är man lost for ever, så jag försöker verkligen bibehålla det.

Det är lite mycket nu. Typ svinmycket. Jag har inte alla hästar hemma..hela tiden och hinner inte vara…normal.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Jag ljuger inte om jag säger att, minst 3-4 gånger i månaden så kommer det fram någon som säger:

”Ursäkta, jag måste bara få fråga: är det du som är Monas Universum?”

Det är ALLTID lika kul och jag blir ALLTID lika glad. Utom när jag ser ut som en sopstation utan återvinningsmöjlighet.

Och det gör jag just nu. Big time.

Står och packar upp varor i Bromma Blocks-butiken när jag kommer på att jag måste ut och ändra på parkeringsskivan. Kutar som en gnu ut genom entrén, halvspringer mot parkeringen och möter en kvinna i min egen ålder som går tillsammans med en yngre tjej. Kvinnan stoppar mig:

”Ursäkta, får jag fråga….”

Jag avbryter henne och blir teatralisk:

”NÄ, det är INTE jag! Jag har inte plattat håret eller sminkat mig så det ÄR.INTE.JAG!” säger jag och sätter händerna för ansiktet och as-skrattar.

Kvinnan tittar på mig.

”Eh, jag tänkte höra om du vet var man får tag i en parkeringsskiva.”

Jag trodde jag skulle dö. On the spot.  Helvittisjeflar SOM jag skämdes.

”Oj, FÖRLÅÅÅÅT, jag ber verkligen om ursäkt, jag trodde du var…någon annan!” sa jag, pekade åt det hållet där parkeringsskivorna låg, och vände mig om och gick fram till bilen. På två sekunder hade jag satt mig och stängt dörren.

Sen flås-andades jag i 30 sekunder.

Och jag skäms fortfarande, bara jag tänker på det.

  1. Tur att sådant här händer dig så att vi får skratta loss ordentligt emellanåt. 😀

  2. Haha!!
    Tack för dagens garv!
    Du är härlig!

  3. Laila skriver:

    Ha ha ha!! Du har gjort en Mona igen. Så himla skön!

  4. Suz skriver:

    Om jag någonsin tvekat (vilket jag aldrig någonsin har gjort) så vet jag varför jag är fast här. Det gör mig glad, just det glad! Varje dag……….och vem vet en dag kanske vi ses 😀

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..