Gastric bypass-operationer

Läser det här härom dagen i Expressen:

Skärmavbild 2013-07-03 kl. 17.30.45

Jag beklagar verkligen att Annika har fått komplikationer efter sin operation och jag hoppas verkligen att det är E x p r e s s e n som på eget bevåg skriver ”Det framställs som en quickfix.” Är det Annikas som säger så, så säger jag att hon är ute och hojar. Ordentligt.

För det gör det sannerligen INTE! Den här operationen är en operation för de som vill förändra sin livsstil, men som inte klarar det på egen väg. Det är en operation som är riskabel och kan medföra komplikationer. MEN, att fortsätta vara tjock medför i nästan alla fall,  STÖRRE komplikationer för kroppen. Vilket sorgligt nog de flesta inte verkar vara medvetna om. Det är en stor operation och det görs noggranna koller innan man ligger på operationsbordet. Det är i n t e bara att tro att bara för att man är fet, så är det klappat och klart för att man ska få genomgå den.

Det är också en operation som INTE innebär att livet är slut när det kommer till att äta. Folk skrämde livet ur mig innan jag skulle göra min: ”åh, nu kommer du aldrig mer kunna äta god mat!”

Ehh. Jo. Jag kan äta ALLT, men inte så mycket. Jag kan äta godis och chips, men jag föredrar att försöka undvika det. Om jag är svårt sugen så äter jag. Lite. Bra så.

Det är en operation som jag rekommenderar till ALLA feta människor. Herregud vilken skillnad på livsstil och l i v s k v a l i t é. Plötsligt behöver man inte gömma sig. Plötsligt behöver man inte ha ångest. Plötsligt behöver man inte skämmas. Plötsligt så är man värd lika mycket som en normalviktig. Plötsligt så ser folk att man finns. Plötsligt så räknas man.

Så jävla tråkigt bara att media ska skrämma slag på allt och alla. Så jävla tråkigt att det faktiskt k a n bli komplikationer, men det måste man ta i beaktande. Så jävla tråkigt att det finns så många neggomänniskor med attityden: ”det är väl bara att motionera!”

Sen är det ju faktiskt så att man KAN reversera operationen. Om man ångrar sig.

Men, som min kirurg sa: ”än så länge så har inte en käft hört av sig.”

Long liv the GBP-operationer säger jag.

Och fuck media som ska överdriva allt. (Även om jag genuint beklagar Annikas faktiska problem.)

PS: Expressen: ni skriver om alla de mediciner/tabletter som stackars Annika måste äta resten av livet. Jag kan upplysa er om att det måste vi ALLA som har gjort den här operationen, och det informeras vi om innan.

Gör om, gör rätt.

  1. Hur mår du idag anser du och har du lyckats att hålla vikten? Småvärk i kroppen kanske, trögtänkt, hjärndimma? Berätta!!

  2. Sari skriver:

    Oj, jag har helt missat att du också gjort Gastric bypass. Jag har gått vilse lite ur bloggvärlden sedan… ja, 3-4 år tror jag det blir när jag la av. Hänger inte med längre vad som händer 😉
    Ville bara säga att jag håller med dig till 100%, mitt livs bästa beslut att göra operationen. Lite över ett år sedan nu och jag mår bättre än någonsin. Jag tror att man måste ha varit överviktig för att förstå vilken frihet och känsla det ger att inte bära omkring på kilon och slippa vara ”i vägen”. Lite komiskt, ju mindre man är desto större plats vågar man ta, haha.

    1. Welcome back darlo och jag skriver verkligen under på att man måste ha varit överviktig för att fatta..=)

  3. Jag gjorde en GBP operation för nästan exakt fem veckor sedan. Det har gått väldigt upp och ner när det gäller hur jag mått. De första fyra veckorna var jag konstant illamående och kunde knappt äta eller motionera. Dock gick jag ner i rasande takt tio kilo vilket kändes underbart. Så här lite har jag inte vägt på över elva år!

    Ibland när jag inte mår så väldigt bra tänker jag för mig själv: vad har jag gjort med mig själv? Men sen när man märker hur stora kläderna blir och hur vågen pekar nedåt så tänker jag att jag gjorde rätt eftersom jag mått dåligt av min enorma vikt under hela mitt liv.

    När jag beslöt mig för operationen hade jag BMI 52 som jag haft i cirka tio år (är 32 år). Ingen vill anställa mig för min vikt så jag är arbetslös. Ingen kille kollar på mig och jag längtar efter att få känna kärlek. Jag har haft pojkvän men det var en vänskap som ett tag gick över i något annat för att sedan sluta med vänskap igen. Jag har faktiskt aldrig varit ute på dejt.

    Jag känner mig svag som ett urladdat batteri och jag mår ibland numera också illa. Dock har jag via olika bloggar lärt mig att starten ofta kan vara lite seg och att i princip ingen som lyckats gått ner ångrar sig. Detta ser jag som något positivt att läsa för då tror jag ändå att jag tagit rätt beslut.

    Har även lärt mig att via bloggar att jag inte tål potatis så bra. Varje gång jag åt potatis fick jag fruktansvärd hjärtklappning och blev oerhört trött. Jag satte inte det i samband med att det var en form av dumping för då skulle man ha ont och må illa.

    Tack alla ni som är positiva till operationen för nu tror jag verkligen att jag gjort rätt beslut. Hoppas bara att jag snart kan börja känna mig pigg precis som alla ni och må ännu bättre nu än innan operationen.

    Linda

    1. Vet du Linda, först vill jag bara beklaga att du haft det körigt, men jag skulle vilja tillägga en sak. Jag tycker att alla ska göra den här operationen, om de har de fysiska, mentala och medicinska förutsättningarna. Dock tycker jag att landstingen skulle ombesörja att man har möjlighet till psykologiskt stöd efteråt. Operationen är en sån oerhörd omställning och man skulle behöva hjälpt till att anpassa sig efter den.

      Fortsätt att göra som du gör: läsa på bloggar för pepp, och du, var inte rädd för att ställa frågor till allt och alla. Och vet du vad Linda: tre veckor är nyss. Jättemycket nyss. Du kommer må så himla mycket bättre alldeles snart. Gör du som man ska och följer alla anvisningar så kommer du må skitbra.

      Och du kommer aldrig mer i helvete att vara tjock.

      Lyckat till och en stor varm kram

  4. Emma skriver:

    Jag skulle oxå vilja göra en gbp. När jag (ytterst sällan) berättar för folk vad jag väger till mina 156,5cm så är det ingen som tror att jag väger så mycket som jag gör (92kg). Jag är mycket rörlig och smidig trots att jag är fet. Jag är dock jämnfet över hela kroppen och kanske upplevs som mindre fet just för att jag inte bara är fet om magen osv. Jag har oerhörda komplex för min hals och alla mina hakor! Groteska ben och äckliga överarmar, skulle nog kunna bli den första att flyga om det inte vore för min vikt 😉

    Jag tror dock att jag har för lågt bmi för att kunna få en operation beviljad. Jag är snart 33år, och har varit överviktigt hela mitt liv, har alltid blivit kallad för fet. Det smärtade extra när de skrivit i min journal från sjukhuset då jag var in på vändningsförsök då min son låg i säte, att jag var rejält överviktig, det kom ju inte som en överraskning direkt men gjorde ändå ont att läsa! jag ska enligt bmi väga mellan 49-62kg och om man räknar 55kg som mycket normal har jag ju trots allt nästan 40kg övervikt! För lite säger doktorerna!… tänker nog fastenimej ta detta en vända till och faktiskt även lägga fram alla besvär jag har förutom själva vikten! Jag tar gärna lite löshud om jag förlorar 35kg på kuppen 😀

  5. Ursäkta men vad har hon för kompikationer??? Äta vad tredje time och äta vitaminer är det kompikationer?
    Jag gjorde min GBP I januari 2012. Det bästa jag någonsin gjort. Skulle göra det igen även om jag skulle få samma koplikationer igen.
    Jag kan inte äta alls…. bara små skedar flytande. Är underviktig väger nu 35 kg till mina 163 cm. Men jag mår 100 ganger batter nu än som fet.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..