Call me Martina Timellski. Eller veckans klåpare

Vi bor i ett stort hus. Vi kallar det Chateau Katastrof.

Med andra ord så kan man säga att det behöver renoveras…en aning. Men, när vi flyttade hit för 10 år sen så fick vi börja med det tråkiga: byta tak, som by the way ”bara kostar er runt 180.000″, men som slutade på en bra bit över 300.000. Vårt första gå-inte-på-vad-som-helst kan man säga. Sen bytte vi fasad. Vi skulle måla om tänkte vi, men det visade sig ”att tyvärr är fasaden rutten, ni måste byta!”. Sa jag att huset är 330 kvm? Många plankor blev det. Alltså, för dom målare som fick göra det.

När det var klart så satte vi igång med vår inredda vind. Eller om det var tvärtom. Det är ju synd att jag aldrig tog några bilder på hur den såg ut. En stor vind med tre platsbyggda sängar. För gäster. Skitbra. Men taket var träfärgat och sängarna bajsbruna. På golvet låg en heltäckningsmatta i färgerna brunt-orange-grönt i ett jag-röker-hasch-hela-dagarna-mönster. Ut med det och in med en ny fräsch grå matta. Och så kom det nya målare och såg till att allt annat blev vitt. Väry tasty.

Sen tog vi tag i båda barnens rum. 21-åringen var förvisso runt 10 år och någon taliban fanns inte i sikte just då, men deras två sovrum renoverades. Efter det kom turen till vårt. Vi har ett sovrum på 40 kvm och där var också taket träfärgat. I halva rummet så är det dessutom högt..ända upp till nocken…eller vad det heter. Det platsbyggdes en tv i takbjälkarna ovanför vår säng och vi lade in en vit heltäckningsmatta. Himla fint.

På övervåningen, själva sov-planet, fanns det ytterligare ett kök då det varit ett tvåfamiljshus..fast med en entré. Vi slängde ut det köket, bestämde oss för att riva det yttepyttelilla badrummet, som innehöll grön mosaik och rosa handfat/badkar/toalett. Vi byggde ett jättestort badrum. Om det är klart? Näpp. Vi kunde inte komma överens om tjockleken på granitskivan, där två hål för handfat skulle borras, ”så vi kan väl köpa en vanlig bänkskiva på IKEA så länge vi funderar” sa maken. Och nu har det gått 10 år och jag har för länge sedan tröttnat på den inredning vi har där. Alltså skåp och så.

Några år senare var det dags att ta itu med våra extremt höga elräkningar. Jag är en lägenhetsunge och maken har förvisso vuxit upp i villa, men haft noll koll. Så vi visste inte om det var normalt. Tills några kompisar sa att ”nu får ni fan ge er, nåt är fel, ni HAR ju bergvärme så det ska inte kosta så mycket med elen!”.

Och mycket riktigt. Vi hade ju bergvärme, men hålet som var borrat täckte inte husets yta…så vi fick borra ett nytt hål parallellt med det gamla. Oj vad billigt.

Nåväl. Utsida, vind och sovplan är alltså fixat, undantaget granitskivejäveln i badrummet. Sen tog pengarna slut. Eller rättare sagt: maken kom på att det var roligare att köpa 10 stycken videobutiker, med jämna mellanrum, i stället för att renovera här hemma. Vårt kök var extremt lyxigt… 1988 när det totalrenoverades, men är idag väry redo för en make over. Kan man lugnt säga.

Jag blev så jefla sur över det här med butikerna så jag sa att, varje gång han köper en butik så går jag till Louis Vuitton och köper en väska. Lägg där till två inredningsbutiker.

…så ja, jag har ett antal väskor som jag kanske borde panta. Eller nåt. För på äldre dagar så har jag kommit på att det inte behöver stå Gucci eller LV på väskor. Det går att gå ut på stan ändå.

Nu börjar vi så sakteliga få råd igen men då kommer vårt andra 17-åriga problem: vi är ALDRIG överens. A l d r i g.

Ett år lackade jag ur på vår svinfula trätrappa upp till övervåningen.Och det extremt fula trägolv där uppe, som jag glömde att fota. Jag hatar verkligen träfärgat. Så jag köpte målarfärg och målade både trappa och golv svart.

På väggarna fanns en bajsbrun bilhandlarpanel, som jag målade vit. Mycket snyggt. Mycket nöjd.

(Nej, jag har inte målat ojämnt, det är skyddstejp som sitter där..)

Och sen målade jag den fula bruna trappan till vinden vit. Men glömde att fota den också.

Nåväl. För 3,5 år sen så bestämde vi oss för att göra något tillsammans här hemma. Själva alltså. Makens hantverksskills är ju diskutabla, men vi tänkte att eftersom vi a l d r i g gör något tillsammans så varför inte ta oss an något litet projekt. Jättelitet. Vi bestämde att hallen vore på lagom nivå.

Vi är rörande överens. Om att vi ska göra det tillsammans. Jag avslutar det hela med att säga: ”Ja, men innan vi börjar så måste vi skriva ned en plan om hur vi vill ha det och i vilken ordning allt ska göras!”.

Absolut” sa maken.

1,5 timmar senare kommer jag hem från veckans sedvanliga storhandling och hittar maken med en kofot i hallen. Man kan säga att han hade demolerat både tak och väggar. ”Kunde inte hålla mig, det här är jättekul.”

(Observera att det inte är VI som har valt den vidriga kycklinggula färgen.)

1) Trappa upp till övervåning. Notera taket..

2) Ytterdörren var oskadd, gudskelov.

3) Entrén in till kök och matsal. Maken kom på att han nog ville utöka bredden på öppningen, så han sågade bort en del av väggen.

4) Och se hur fint våra jackor och allt bråte displayades.

Här är lite bättre bilder på hur hans ”bredda-öppningen”-projekt blev:

Före, sett från köket. En normal öppning.

Efter:

Så där såg det alltså ut. Eller, ähum, s e r det ut. Var vi hänger våra ytterkläder? På golvet i makens arbetsrum, som ligger vägg-i-vägg med hallen. På golvet alltså. Jättebra. 48 jackor och 50 par pjuck. De jackor vi använder för dagen hänger vi på var sin köksstol. Och jag får hicka varje dag när jag tänker på det.

Okej. You got the picture här. Till saken hör att vi förra året bestämde oss för att ta tag i det här så vi hyrde in en hantverkare. Som började med att riva väggarna/bilhandlarpanelen i trappen. Under tiden så bad han oss att ta fram ritningar på hur vi ville ha det. Och där sprack det för vi…kom inte överens. Så hantverkaren fick gå hem. Alltså ett år sen. Och folk tror att jag skojar när jag säger att min absoluta dröm är att köpa två radhus, vägg-i-vägg, och låta maken bo i det ena.

Vårt problem är att vi måste börja  med trapptak och trappväggar, som övergår till hall, som in sin tur övergår till köksgolv. Det är alltså samma golv i hall ända ut till köket. Inga trösklar. Ett major project med andra ord. Jag vill ha marockanskt klinker, men maken tycker att det ser ut som en turkisk basar. Ja ni hör ju.

Det här med skorna har varit det största problemet. Jag samlar på skor och maken tycker på fullt allvar att jag bara ska ha ett par stycken framme, och resten nere i källaren. I min klädkammare där nere. Som jag inte använder eftersom det är 3 km dit ner.

Härom veckan var jag hemma hos en kompis. Dlight-Anna ni vet. Hon har löst det här skoproblemet på ett fiffigt sätt. På väggen i källartrappan har hon satt upp såna här skolådor från IKEA:

Så den idén tänker jag sno rakt av. Igår drog jag iväg till Bauhaus och köpte svart målarfärg. Tänkte att jag skulle måla väggen där de skulle sitta. Den gula vägen ska tapetseras. År 2034.

Det började bra. Tills talibanen kom och ville hjälpa till..

Man kan säga att det hela eskalerade lite. Talibanen övertalade mig att måla ALLT svart. Utom den fula gula väggen på höger sida.

Det är bara ett problem: jag nådde inte riktigt ända upp. Ens med en sån där förlängningspinne.

Så vad fan gör jag nu, vavava?!

  1. Nejmengud, det spelar ju inte någon roll hur länge ni funderar – ni kommer ju aldrig överens ändå. Risken finns att det knäcker ert äktenskap.
    Jag tycker att ni ska ta kontakt med en ”inredare”, som någon skrev här. Låt denna person ordna till det (undertiden din hälft och du själv funderar över hur ni vill att det ska se ut) Då är det åtminstone ordning och reda.

  2. Jenny skriver:

    Säger bara en sak såg att argasnickarn behövde nya objekt. Skriv för fan skriv!!!!!!;-);-)

    1. Har redan försökt ett par gånger men de nappar inte!

    1. Deeped skriver:

      Problemet är väl att Arga Snickaren skulle möta sin överkvinna i Mona liksom… 🙂

  3. Alltså.
    Vilket härligt men frustrerande inlägg.

    Ni måste ju bara en gång för alla komma överens (och kompromissa!! BÅDA två!) om lite grejer, och sedan anlita ngn för att göra vissa prylar, annars blir det som jag läste ovan, 2018. Mona, det är FEM år dit! Å andra sidan är väl inte det någon tid för er har jag märkt? Ni kommer bara märka att Talibanen flyttar ut och… sen då?
    Krokigt o brokigt o galet fortfarande?
    haha, for real, ni måste ju göra något, nu!!

    Skicka in er själv till ngt byggprogram då!
    Timell o grabbarna kanske?
    Eller ngt annat bygg-tjosan, det finns ju fler!

    You go girl!

  4. Lee skriver:

    detknackar.se?

  5. Camilla skrev kanonbra.

    Hur hantverkare, enas om era bådas lägstanivå och få
    det klart nån gång.

    Kraaaam

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..