ANNONS
Influencer Argentur är en del av© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00

Monas Universum ansvarar för det innehåll som publiceras på denna blogg. För frågor om innehållet kontakta mona@monasuniversum.se. Bloggen ligger på plattformen Tailsweep som använder cookies. För dessa cookies och de personuppgifter som kan komma att behandlas i samband med cookies ansvarar Bonnier Magazines & Brands AB. Mer information finner du här

Hur cancer kan bli bra

Allmänna funderingar, konstateranden och händelser

Här i finhooden har jag lärt känna en annan människa. Vi har barn i gemensamma skolan och har suttit i en styrelse ihop.

Den har bönan har ett toppjobb, en bra man och två fina barn.

I somras fick hon cancer. Bröstcancer. Efter ett halvår med tre operationer och en period av cellgifter där hon har tappat allt hår, så ordnade hon en “Jag-lever-nu-ska-vi-fira-middag i går kväll, där hon bjöd in tio kärringar, inklusive undertecknad,  som hon tycker ha betytt mycket för henne under den här ofrivilliga resan.

Jag har bara varit nära cancer en gång förut. Det var när exmakens fru dog och lämnade min exman  ensam med deras tvillingar, 2,5 år gamla.  Hon och min 21-åriga dotter stod dessutom varandra nära, så man kan säga att vi gick igenom ett helvete. Jag och maken “tog oss an” exmaken och livet blev upp och ned under en tid. Väry jobbigt.

Så min cancererfarenhet var inte så bra. Tills min vän i hooden drabbades. Först då insåg jag hur olika cancerdrabbade genomlever sin sjukdom. Den här kompisen har hanterat det hela på ett sätt jag aldrig trodde var möjligt. Självklart har det varit en sorg och många tårar, men hon har fått oss runt omkring att försöka se allt positivt. Med en dåres envishet så har hon fajtats, och hur sjukt det än låter så har hon haft ett leende på läpparna varje gång vi har setts under den här tiden.

Hela middagskvällen var en hyllning till oss vänner och det var en mycket märklig känsla. Det borde liksom ha varit tvärtom.

Eftersom nästan inga av oss kände varandra, så gjorde hon en presentation av oss och jag måste säga att det kändes helt weird att stå där och få höra så många superlativ om en själv som person, av en människa som har befunnit sig 6 månader i helvetet.

Vid bordet så hade hon lagt lappar med ytterligare beskrivning av oss.

Och under sjukdomstiden så har hon börjat dreja, så var och en av oss fick en ljuslykta, som vi avkrävdes löfte om att tända då och då “och tänka på hur jävla bra ni är.”

Insidan i min ljusskål hade hon så klart gjort i guld, vilket inte syns här. Jag är ju en guldmänniska så jag blev glad ända in i hjärteroten.

Och jag blir så förbannad på mig själv för att det ska krävas en cancersjuk kompis för att man ska stanna upp, tänka till lite och inte vara en sån förbannad jefla gnällkärring, som jag är mellan varven.

Tack Martina. Du är fantastisk. Varje dag.

Hur cancer kan bli bra

29
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.