Min nyårskrönika

Jaha, då var det här året till ända och då ska vi se vad det har gett mig.

Företagen börjar sakta men säkert gå bra. Vi har haft 4 helvetesår med ett av dom, men i oktober så blev rekonstruktionen klar och vi undgick en konkurs, och kunde därmed rädda ett 40-tal jobb. Dock har jag avkrävt maken två löften: aldrig mer en kompanjonjävel samt inom 1,5-2 år så ska vi vara helt väck från videobranschen och ha omvandlat butikerna till något annat. Den är ändå död ”tack vare” den illegala nedladdningen. Grattis alla som laddar ned illegalt; 12-14.000 personer med indirekt eller direkt anknytning till filmbranschen, kommer bli av med sina jobb. ..och det enda vi hör i media är ramaskrin om företag som SAAB, med 3000 arbetstillfällen, går i putten. Tack för att ni bryr er media.

Äntligen av med änglavingarna. I våras opererade jag mitt gäddhäng. Sjukt mycket häng efter 43 kilos viktras. Jag kan äntligen, efter 25 år, bära ärmlösa kläder, trots att jag har fula ärr som aldrig kommer försvinna riktigt, men who gives a fuck, Im happy. Och apropå det här med tjockma. Jag är så otroligt lycklig över att jag lyckats övertyga många av er att genomgå en gastric bypass-operation. Jag tror att jag är uppe i runt 20-talet läsare och det gör mig stolt. Alla ni har fått ett helt nytt liv och ni ska ha en eloge för att ni tog steget.

Min egen lyckas smed. I april gör jag äntligen slag i saken och bestämmer mig för att ”bli min egen” när det kom till bloggeriet. Jag hade träffat Tomas, som tyckte att min blogg var så pass bra att den var värd att satsas på, och som gjorde en ny layout till mig. Det visade sig att det var årets bästa beslut. Bort med gammalt skit och in med nya friska idéer. Och nu när Pernilla Wahlgren och Laila Bagge ingår i hans lilla harem, så kommer det blir hur bra som helst!

Nya vänner. Tomas är värd en egen notis. Han sköter min och Magdalenas blogg och tycke uppstår genast när vi träffas första gången. Dock hade jag föga räknat med att han skulle komma att stå mig så nära som han gör. Vi pratar med varandra v a r e n d a dag och han är bra på att ta ned mig på jorden när jag börjar svamla en massa skit. Då vi även har blivit kompanjoner i ett annat projekt så har maken lärt känna honom och vore maken lagd åt andra hållet så hade jag varit frånskild vid det här laget. Kan kanske bero på att Tomas och han är extremt lika till sättet.

Tomas är också den som presenterar mig för Magdalena. Jag trotsar allt jävla skitsnack jag hört om henne och öppnar dörren.  Vi blev genast kära i varandra. Man kan lätt säga att det är ett life time friendship och det är jag Tomas evigt tacksam för.

Familjen. 21-åringen flyttar hemifrån och jag tror att jag ska gå av på mitten. Nu har det gått ett halvår och jag börjar vänja mig och det som får mig att överleva saknaden är att vi trots allt jobbar ihop. Hon kommer på sikt att fortsätta plugga och den dagen hon slutar hos oss kommer bli jobbigt eftersom hon lätt är en av det i särklass bästa vi någonsin har haft anställd, och det är några hundra genom åren. Jag är en sjukt stolt moder och hoppas att hennes pappa också är det. Talibanen mår på det stora hela bra men är tyvärr understimulerad i skolan. Hon har även lite problem med ett par vänner och med sig själv, men hon är en klok tjej och vet vad hon behöver jobba lite mer på. Vid ett tillfälle alldeles nyligen så säger jag: ”…men du ä r verkligen en jättebra tjej, det är bara ett par småsaker vi måste finslipa. Varpå hon så klokt svarar: ”som en uppdatering…eller som man uppdaterar telefonen mamma.”  Talibanen är en extremt smart liten böna, men ibland aningen för smart för sitt eget bästa, vilket ställer till det mellan varven. Mina döttrar är otroligt olika varandra men herrejösses så stolt jag är och som jag älskar dom.

Jag och maken kämpar på men har de senaste fyra åren varit mer kollegor än gifta och vi bestämmer oss för att nu får det vara nog; 2013 är sista året vi jobbar som vi gör: börjar inte alla insatser vi gjort under 2012 ge resultat, så kommer åtminstone jag ta en vanlig anställning någonstans, för herrejeflar så trött jag är på det som har varit.

Bloggen. Ja, i mars 2013 så har jag bloggat i 6 år och att den skulle ge mig så mycket kunde jag aldrig i mitt liv föreställa mig. många vänner som jag har träffat. Innan jag opererades så ville jag absolut inte träffa några bloggläsare. Jag skämdes ihjäl för att jag var tjock. Jaja, skit i det nu, jag v e t att man ska älska sig själv bla bla bla. Men, never the less så ville jag inte träffa er. Nu, när jag ser normal ut, så är det inga som helst problem, hehe. Nämen allvarligt: få saker gör mig så in i hjärteroten glad som när ni kommer fram och säger hej. Av en enda anledning: om inte ni fanns så skulle inte bloggen finnas. På riktigt. För jag är en bekräftelsejunkie och kan absolut inte blogga om inte ni kommenterar. Jag tappar all lust och tror att jag är sämst i världen.

..så mitt tjat om att ni betyder mycket för mig är inget skitsnack. Jag bugar så att pannan slår i golvet för er; tack tack tack. Det enda jag har problem med är att jag inte längre hinner svara er personligen på varje kommentar. Det har jag sagt då och då. Det har jag svår ångest för men hoppas att ni förstår och förlåter. Sen är jag glad över att ni har fattat att man absolut inte behöver hålla med mig. Jag är inte så intresserad av en massa ja-sägare, däremot glad över att vi har den respekten vi har gentemot varandra här inne. Som ni vet så måste jag godkänna alla kommentarer och det gör jag av två anledningar: en av er läsare skrev en gång en bra sak till mig: ”det är min blogg och JAG bestämmer vad som ska stå i den och JAG bestämmer också vem som ska få tycka.” 

Det tyckte jag var så bra så då bestämde jag mig för att ta bort funktionen som gör att allt publiceras utan filter. Anledning nummer två var för att jag fick ett par nättroll som inte var så snälla. Jag har inget emot människor med andra åsikter, men när det kommer till personliga påhopp så lackar jag ur. Jag har dessutom lagt in några så kallade spärrord: skriver man en kommentar med vissa ord, så hamnar den per automatik i papperskorgen och jag slipper läsa det över huvud taget.

Nu är jag dock lyckligt lottad för det är max 3-4 personer som genom alla år har varit dumma. Min blogg är hyfsat stor och jag får ofta, ofta höra från andra i ”branschen” som påpekar det faktum att jag har ”extremt bra kvalitet” på mina läsare. Så sug i er. Det är NI som 50% av showen so to speak.

Sen vill jag verkligen tacka alla er som kom till vår Feelgood-helg på Friibergs. Lordilord; hade vi vetat att intresset var så stort så hade vi hyrt in oss på ett större ställe. Platserna tog slut på 40 minuter och vi trodde att det var ett skämt när Friibergs meddelade oss att det var fullbokat. Helgen blev en enorm succé. Jävlars så trevliga alla tjejer var. Men nästa gång tänker jag inte vara sjuk.

Jaha. Nyårslöften då? Inte ett enda faktiskt.

Jo, ett: jag ska bli mindre gnällig. Jag ska lyssna mer på alla klokheter som bästa Tina kommer med. Hon är världsabra på att få mig att tänka två gånger. Sen ska jag involvera mig mer med Magdalena. På lite olika sätt. Framför allt så har vi ett bröllop att se fram emot.

Och så ska jag sexa lite mer med maken.

Om jag orkar.

Gott Nytt År bästa bästa läsare. TACK för att ni finns och ger mig styrka.

  1. ann skriver:

    Hur kan man andet end gilla din blogg!
    Her har du i hvert fald en fast læser…. og måske, når jeg har tabt mig, kommer jeg også ud af busken.
    Godt nytår til dig og din familie.
    Kram

  2. annelie skriver:

    Fy satan så dålig jag varit på att kommentera under detta (mitt första) år hos dig. Men du Mona, jag har är så jefla glad jag hittade dig i bloggdjungeln. Sweet lord så glad jag är. Du förgyller mina dagar och jag ler, gapskrattar, tänker till, reflekterar och omvärderar om vartannat. TACK! Tusen tack för att du alltid alltid är så ärlig rak och franförallt bjuder på dig själv. Kommer följa dig med glädje in i nästa år.
    Varmaste kramen till dig.

  3. Maria skriver:

    Gott nytt år Mona, tack för att du bloggar som du gör, din blogg är såååå rolig att läsa, klart bäst!!! 🙂

  4. Gott nytt år!!

    Skönt att företagen går åt rätt håll och att ni är på väg dit ni vill.

    Vi läsare har god kvalité här inne sägs det, men du Mona.. Det är kvalité
    på bloggen också. 🙂

    Bloggen har gett mig och säkert många andra ett gott skratt.

    Bloggträff hoppas jag att det blir igen för det var vansinnigt roligt.

    Har genom den träffat dels dig men också nya vänner. 🙂

    Massor med kramar

  5. Stina skriver:

    Gott nytt år på dig bästa Mona! Det har varit ett nöje att få följa dig varje dag. Du är bäst!! Gott nytt år till alla dina läsare också! Din blogg är den enda där jag även läser alla kommentarer med stor behållning. 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..