ANNONS

What to do, what to do?

/

Maken och talibanen träffade släktingar igår. Ena släktingens grannar har en hundkull som är färdig för leverans. Blandras mellan Papillon och Chihuaha.

Så maken och talibanen sätter sig framför mig och ska prata allvar. De vill ha en. Jag svarar, som jag alltid svarar när den här diskussionen uppstår, att jag tokvägrar att plocka bajskorvar.

”Plus att dom lever i hundra år och sen när dom dör så bryter man ihop och vill ta livet av sig.”

Men de fortsätter att tjata. Och jag säger nej, nej, nej. För att inte snacka om det här med att den kommer bajsa och kissa inomhus innan den är tränad.

Då svarar idioten:

”Men, dom har ju en låda!”

”Är du dum, det är ju för f-n KATTER som har låda!” säger jag.

”Ehum, just det…men det är ingen fara, det är inga problem att få den rumsren.” säger maken som är uppvuxen med katter.

”Nä, jag vet hur det blir: du kommer oja dig om att du minsann har så mycket på jobbet och att jag aldrig ställer upp…och så plötsligt blev det mitt ansvar att rasta den!”

”Nejdå, men du får hjäpa till. Och jag vet hur det kommer bli: DU kommer bli den som fastnar mest för hunden.”

”Nä, jag vägrar. Vi ska i n t e ha nån hund. När är den klar för leverans?”

”Efter nyårsafton.”

”Nä. End of discussion.”

Och nu sitter jag här och googlar hundraserna på internet.

Kan ni hjälpa mig och få honom att fatta att vi INTE ska ha nån hund. Oavsett att den kan hänga med oss på jobbet hela dagarna och att den är lättskött!

Uppdaterat:

Okej, jag hade redan från början bestämt mig för att jag inte ville ha hund. Jag skrev inlägget för att jag visste vad ni skulle skriva och somliga i hushållet behövde få ta del av era klokheter. Han lusläser ju varenda kommentar här och av nån märklig anledning så brukar samma ord från andra ha en större effekt!

85
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00