ANNONS

Me and my poop och lyckan av en fin vän

/

Igår släpade min optiker med mig och maken till Himmelriket. En grossist som har ALLA märkesglasögon. Och vi pratar 1000-tals olika varianter.

Jag har ju glasögon så att det räcker och vi var där för makens skull. Han har aldrig tid att prova glasögon men nu var bästa optikern så schysst att hon bokade in oss för en private session på det här stället. Hit kommer bara inköpare annars.

Under tiden så gick jag bärsärkargång genom alla lådor och hittade hur mycket som helst, men Nettan, min optiker, sa bara ”nej, fel”, nej, dom ser ut som hängbröst” ”nej, dom där gör att du ser ut som en satkärring”. 

Så där höll hon på tills jag hittade dom här. Oj så fina. Oj som dom blev uppskrivna. Oj så maken muttrade: ”hur många ska du ha egentligen?”

Precis när vi ska gå därifrån så känner jag en inihelvetes smärta i magen. Ni vet, sån där  smärta som säger toa NU! Sån där smärta som också betydde en kvart på toaletten.

Så jag kände att det nog inte är läge att be om en toalett. Maken och jag kom i två olika bilar så medan han står på parkeringen och provar ytterligare brillor, som Nettan hade med sig i bilen, så kastar jag mig in i min bil och drar. Hinner inte ens säga tack till Nettan. Jag är i Danderyd och tror att jag ska klara mig till kontoret i Bromma; 15 minuters bilfärd.

När jag kommer ut på stora vägen så håller ändtarmen på att explodera. Jag fattar absolut ingenting eftersom jag inte har ätit nånting konstigt. Vilket brukar föranleda just den smärtan.

Jag inser att jag faktiskt kommer att bajsa på mig. På riktigt. Och det går ju fan inte. Så jag tvärnitar, kör över heldraget, rakt över en rondell i fel riktning, sladdar in framför entrén på Danderyds Sjukhus, kastar upp bildörren. VET NI HUR SVÅRT DET ÄR ATT SPRINGA MED BENEN I KORS?!

..samtidigt som jag måste kämpa hårt för att hålla igen anus.

Kommer in i entrén, svetten rinner och jag börjar nästan böla. Ser toaletterna till vänster, så nära så nära, snubblar fram, slänger upp dörren och..

..där står en man och speglar sig.

”Helvete, är det herrtoan?!” utbrister jag i falsett och backar ut, fort som fan. Rycker tag i dörren intill, in i ett bås och ner med brallorna, som jag redan knäppt upp i bilen.

J Ä V L A R så nära det var. Och den smärtan. Jag tänker att jag bergis åkt på det omtalade tarmvred som vi gastric-opererade kan råka ut för. Jag tänker att jag mest troligt kommer dö vilken sekund som helst. Om inte annat så av stanken. Det luktar grillad skunk and Im not kidding. Fast, ska jag dö så är det ju bra att jag gör det på ett sjukhus.

Det fanns tre toabås. Jag hör hur ”ytterdörren” öppnas och stängs hela tiden. Jag hör hur en del stönar ut ett ”åh fy fan”, så jag tokvägrar att gå ut förrän det varit tyst en stund.

Går med darrande ben tillbaka till bilen. Snacka om träningsvärk i anus. Håret är fastklistrat i pannan av svett. Ujujuj.

Men lordilord så lättad jag var.

Tillbaka till kontoret. Är där en stund när nästa attack kommer. Samma visa men nu var det åtminstone på jobbet. Fattar fortfarande inte varför jag har så ont. Sitter och eldar upp halva tändsticksasken för att ta död på stanken. Jamen det vet ni väl: om man tänder en tändsticka så försvinner odören. Nåt med svaveleffekt.

Kan säga att det hjälper sådääär när man just bajsat ut en död skunk. Nummer två för dagen.

Lite senare är jag tvungen att åka förbi en av våra videobutiker med en grej. Ringer personalen i butiken och säger att de ska vara beredda. Att jag har ryggskott och inte vill kliva ur bilen..”så jag kastar ut paketet från bilen så får du hämta det, okej?!”

Åker vidare till Bromma Blocks för att köpa lunch. Då får jag ett sms från Maggan, som är hemma tillfälligt. Vi bestämmer att jag köper mig mig lunch och åker dit…efter ett ärende jag har.

Maggan älskar räkor och på Erssons har dom räkmackor som heter duga.

Jag går vidare upp till Espresso House för en chai latte. Kolla den här dockan. Dekoratörerna i den här gallerian är svinbra. (Så länge de inte klär dockorna i NoaNoas kläder, som de gjorde i våras. Då trodde jag att dom rökt hasch, för fifan som det såg ut.)

Den här är klädd i mossa. Hur coolt som helst.

Tar hissen ned till garaget.

Sätter mig i bilen och konstaterar att maken haft den ett par dagar. Varför plocka in kaffemuggarna efter sig när nån annan kan göra det..

Åker in till stan för att leverera varor till en av våra trevligaste kunder, Svensk Hemslöjd.

Det här är ganska intressant. Jag gissar att en hel del av er aldrig skulle komma på tanken att gå in här men jösses jeflar om ni bara visste vad som finns på insidan. Här kan man snacka om designade  prylar. S j u k t snygga grejer. Och jag är allt annat än en ”hemslöjds-kärring” så deras namn är rätt missvisande Eller rättare sagt: man tror att det är en ”knätofs-affär”, och det är det i n t e!

Den har legat på Sveavägen i 40 år men nu ligger den på Norrlandsgatan. Gå dit om ni kan, ni lär inte bli besvikna!

Efter att ha varit social en stund så åker jag hem till Magdalena. Som är utsvulten eftersom klockan är runt 14.30. Bra kompis man är. Hennes hund, eller ja, det är Filips hund, är lite speciell. Den är inte så gullig. Butter som f-n. Men det sägs ju att bulldoggar blir charmiga när de blir lite äldre och det här är bara en valp.

Kolla hur hon glor på mig. Det är liksom ett ”jävla kärring vad gör du här”-blick. Så jag surar tillbaka och talar om att hon kan fetglömma mortoskakan jag har med mig.

Nån som däremot är charmig är den här unge herren.

Världens finaste Charlie.

Just det ja. I helgen, eller om det är nästa vecka, så kommer Postkodlotteriets nya reklamfilm där Maggan dansar och sjunger. DEN får ni inte missa. Jag har alltid trott att det var hennes syster som var sångerskan men jäklar så bra det låter. Jag fick ståfräs..höll jag på att skriva, ståpäls menar jag så klart.

Och jösses vad jag kan bli avundsjuk på människor som kan sjunga. Det är v e r k l i g e n en begåvning. 21-åringen sa alltid ”sluta och sjung mamma” när hon var liten. Då vet man liksom.

Magdalena och jag har inte setts på en vecka så det var balsam för själen att få umgås i ett par timmar.

Efter det åkte jag hem och hämtade talibanen. Hon har egentligen fotbollsträning på fredagar men har beslutat sig för att sluta. Maken är lagets tränare. Man kan säga att maken inte är så glad över beslutet. Man kan också säga att han inte är får nåt diplom för Årets Pedagog när han säger till henne att han måste tala om för laget att han måste sluta eftersom ”det är inget kul att träna laget om inte du är med”. Hur man får ett barn att känna skuld liksom.

Han drog i väg men ringde från bilen. Man kan säga att ljudnivån på den diskussionen inte var så hälsosam. Man kan säga att, när han kom hem, så åt han sin middag under tystnad, och drog upp till sovrummet.

Hej och hå vilken spännande fredagkväll jag fick.

Jag borde ha stannat hos Maggan.

31
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00