I morgon ska jag blogga om mitt lilla skönhetsingrepp men först ska vi prata lite

Jag läser igenom kommentarerna och ser att en del av er har starka åsikter kring det här med ingrepp. Helt okej för min del, så länge vi inte är elaka mot varandra. Vilket vi ytterst sällan, om någonsin, är här inne. Och det är jag tacksam för.

Sen var det någon som trodde att jag kanske raggar mer besökare med att prata om utseende och sånt…det gör jag inte. Jag är jag och jag är otroligt tacksam över alla er som läser mig och har en djup respekt för er.

Det här är först och främst en humorblogg. Jag har hållit på i drygt 5 år och levererar fler inlägg per dag än de flesta andra som bloggar. Självklart svajar det mellan varven. Ibland oftare än annars. Just nu är jag inne i en väldigt svajig period beroende på olika orsaker.

Jag har den senaste tiden tjatat om mitt ålderskomplex och det finns en förklaring. Det 8-10 senaste åren så har vi jobbat som svin, mest maken. Vi har jobbat bort alla år och det har alldeles nyligen slagit mig att dom är gone for ever. Jag har låtit nästan 10 år passerat utan att stanna upp och leva och det har gett mig fullständig panik. Det är helt ofattbart att jag låtit det gå så långt och det är jävligt rörigt i skallen just nu. Därför tjatar jag så förbannat om det. Ska försöka lägga av men jag måste komma ur chocken först.

Och nu skönhetsingrepp. Jag tycker att man får göra precis som man vill så länge man inte skadar någon, eller sig själv. Vissa kan hantera det och håller sig inom rimliga gränser, medan andra inte har vett nog att lägga av.

Många tycker att det är viktigare att åldras naturligt, och det står dem fritt. Jag själv tycker t ex att rynkor runt ögon är det finaste som finns. På allvar. För att gå till mig själv så har jag tyvärr inte fått några såna, men det kommer väl. Hoppas jag.

Däremot så har jag i flera år fått höra att jag ser så sur/arg ut. Det är jävligt påfrestande kan jag säga. Jag har försökt träna på att ”trycka till” musklerna i munnen när jag är ute bland folk (alltså inte med händerna utan med munnen), men så fort jag slappnar av och glömmer att jag måste ”hålla upp” dom, så åker mungiporna ned igen. Ett ytligt problem kan man kanske tycka, men det är som sagt oerhört påfrestande att ständigt och jämt få höra: ”är du sur?” eller ”du såg så arg ut” när man är glad.

Givetvis är inte det här något som ni, som i n t e har problemet, kan relatera till, och det begär jag inte heller. Jag tycker också att skönhetsidealen och kraven kring det har eskalerat åt helvete.

Jag har varit tjock. Att vara tjock är i n t e samma sak som att vara ful. Inte för mig i alla fall. Det finns många tjocka kvinnor som är hur snygga som helst. Sarah Dawn Finer t ex. Sjukt snygg. Jag har en tjock granne, snygg som fan. Det är utstrålningen  och hur man bär upp det som avgör…för mig. Och allt är naturligtvis subjektivt.

Men, en sak ska vi vara väldigt på det klara med: tjocka människor behandlas annorlunda än smala. Jag vet det. Jag har upplevt det. Det är en jävla skillnad nu när jag är så kallat normalviktig. Och det är ju bara sorgligt att det ska behöva vara så.

Hemma hos mig pratar vi inte vikt framför talibanen. Skulle aldrig falla mig in. För mig är det viktigt att hon får en bra självkänsla, bra värderingar, ett självförtroende som kan ta henne så långt hon vill. Att hon blir ödmjuk och en god människa. Jag talar alltid om för henne att det är människan i sig som är viktig, inte hur hon ser ut. Eftersom de redan nu pratas vikt i skolan, tyvärr, så pratar vi om det här varje vecka. Jag kommer tjata hål i huvudet på henne tills hon beskriver en annan människa med hårfärg eller en egenskap, framför att säga ”du vet, den där tjocka tjejen/killen”. Jag vill inte att det ytttre ska ha någon betydelse.

Och under tiden så går alltså hennes mamma och fyller fejset med Restylane. Talk about dubbelmoral.

Men jag lägger mig platt fall där. Så klart att det är dumt att falla in i skönhetsideals-träsket, men nu handlar det inte om att jag har gjort ett ansikslyft, vilket jag mycket väl kanske skulle kunna göra när jag blir äldre, utan jag har sprutat in Restylan lite överallt i ansiktet. Ett naturligt, helt ofarligt ämne, som jag kommer kissa ut vad det lider. Och jag vill se om det hjälper mot mina arga citationstecken runt munnen. Nu tar det några veckor innan det ger resultat, så vi får väl se.

Och OM det nu funkar, så sorry, då kommer det bli mitt livselixir.

För jag är så förbannat trött på att höra att jag ser så sur ut. Jag blir lika ledsen varje gång.

 

  1. Jag vet exakt hur det känns. Har alltid fått höra hur jävla sur jag ser ut, och fått skitdåligt självförtroende. Tänker 24/7 på att gå runt och le lite, men det är inte så lätt. Är 30 år och mycket i mitt liv har blivit hämmat pga detta. Förlåt, men fan va skönt att läsa om någon annan som kanske fattar. Ska också prova restylane nu, måste ju fan va värt varenda krona.

  2. AnnaG skriver:

    Jamen , vuxna kvinna. Du SKA göra vad DU vill. Tänk att behöva förklara sig i allt man gör och säger. Boring! Dina beslut har jag och många med mig full respekt för. Det är ju därför vi läser och älskar dig! PUSS

  3. Jag har bara sett foton på dig och tycker inte du ser sur ut. Jag respekterar ditt beslut att spruta Restylan i dina rynkor. Jag skulle inte göra det själv, men det beror mest på att kjag är rädd för sprutor samt att jag läst om de som fåt problem.
    Själv fundrar jag på att göra en bukplastik efter min gbp-operation, som jag blev inspirerad av dig att genomgå! Jag ångrar mig inte en sekund! Tack Mona för att du bloggade om detta! Jag har ”trötta” ögonlock har jag fått höra. Ska jag göra något åt fejset är det ett ögonlocklsyft. Jag ska bara spara ihop pengar till detta precis som jag gjorde för min gbp-op. Jag har sett att ”din” plasik-klinik gör sånt också så jag får väl fundera på att kontakta dem.
    Gör vad du vill med ditt liv och din kropp. Om man inte gillar det du gör, skriver om eller stilen på din blogg så kan man söka sig någon annanstans tycker jag.
    Go for it, Mona! *kramar*

    1. Hej Lottapotta, jag har också gjort ögonlocken (10 år sen) and fuck me vilken skillnad! Alla ba’: ”Har du färgat håret?” ”Ehh, nä, jag har lyft ögonlocken!”
      I mitt fall så är extremt hängiga ögonlock ärftligt så min mamma har också gjort det. Jag tvekade inte en sekund. Det var Gud Fader himself som gjorde det. Michael Olenius alltså…tror att dom (Proforma) är billigare..
      Puss på dig

  4. Liz skriver:

    Det här är din blogg, vi som läser vill läsa just för att vi gillar din humoristiska och ibland lite mer allvarsamma ärlighet. Att du har valt att göra vissa plastikingrepp är bara din ensak, det enda jag kan önska dig är att du blir nöjd med resultaten. Jag kommer själv att fixa lite här och var när dagen kommer då jag inte är nöjd som det är, precis som jag går och klipper håret och gör naglarna och köper nya kläder.

    Sen förstår jag att det finns en del som genomgår förändringar pga ärr i själen men jag vägrar tro att alla som injicerar något eller lägger sig under kniven är olyckliga eller hjärntvättade av skönhetsideal. Jag är för fria val och för idén om att människor ska kunna fatta och ta ansvar för sina beslut själva. Det är varken bloggarnas, eller övrig medias ansvar att en del känner att de inte duger som det är.Att bojkotta skönhetsindustrin och aldrig tala om skönhetsingrepp gör det bara värre!
    Det bästa jag kan råda såna människor är att sluta jämföra sig med andra. Jag väger fortfarande lika mycket oavsett hur tjock eller vältränad eller spinkig elles omslagstjej den här månaden är. Varför ska jag påverkas av att en annan arketyp anses vacker eller ful? Jag är ju fortfarande densamma!

    Nej, jag håller inte med om att det är fel att fixa och vara ärlig om det. Det är dags att vi får en nyanserad debatt där vi istället för att nöta och urholka ”du duger som du är” faktiskt diskuterar sakligt att det finns fler än en anledning att vilja fixa sig, att alla som gör plastikingrepp inte är olyckliga handledssnittande stackars offer, vad det innebär i praktiken, vad man ska tänka på innan och att man inte ska behöva förklara sig för allt och alla när man har fattat sitt beslut. Din kropp är din och ingen annans, du har rätt att vara nöjd med dina resultat och säga det högt precis lika mycket som du har rätten att vägra förändra den.

  5. Laila skriver:

    Vadå sur…? Äh, Du bjuder mycket på dig själv Mona…och det uppskattas självklart av oss läsare. Jag läser bloggen dagligen, flera gånger om dan……måste ju se om du skrivit något nytt 🙂 Och oj vad jag fått många goda skratt sen jag hittade bloggen. appropå fillers å annat, jag har sagt det många gånger att jag ska minsann göra det. Jag har en sån där rynka i pannan mellan ögonbrynen, speciellt om jag är ute i solen så blir det en rynka…senaste solsemestrarna har jag kommit hem med en tjock VIT rand i pannan. Fruktansvärt fult och irriterande! Håll oss uppdaterade om dina upptåg 😉 KramKram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..