ANNONS

Lars Idermark – VD för Posten Norden, du har lite att göra här i Bromma

/

Jag är inte särksilt förvånad över att det går åt skogen för Posten AB. Alla nedskärningar verkar inte ha gjorts med någon större fingertoppskänsla direkt. Och för de som hade turen att få behålla jobben så kanske en kurs i ”herregud,- jag-överlevde-nedskärningarna,- please-gör-mig-tacksam-för-att-jag-har- ett-jobb-kurs skulle kunna vara på sin plats.

Vi har ett så kallat företagscenter intill jobbet. Ekbacksvägen i Bromma, om herr Idermark läser. Där har man samlat alla idioter som blev över vid dom fackliga förhandlingarna. Bortsett från hon som är ansvarig där, Marita, eller vad hon nu heter. Väry trevlig.

Jag tror på att alltid vara trevlig. I synnerhet mot folk som jobbar med service. Väry viktigt. Men det finns gränser för vad jag klarar av innan jag exploderar.

Igår skulle vi skicka 100 st paket. Det var ytterst viktigt att de skickades på ett visst sätt så att vi inte skulle bli debiterade ett annat, svinhögt porto. 20-åringen och hennes kille (som får hjälpa till eftersom maken lägligt nog befann sig på konferens) går ned till posten för att få låna postburar. Vi packar dom fulla och går tillbaka med dom.

Posten är byggd så att man som kund kan öppna en vanlig dörr in till en liten lokal med en kassadisk och väggarna fulla med postfack för oss företagare. Golvytan är hyfsat liten. Bara öppettiderna retar en till vansinne: 8.30-10 och 15-18. Hade ju förstått om det var en post som låg i ett bostadsområde men här snackar vi industriområde med en miljard kontor.

Hur som. Vi kommer med burarna och jag noterar att det är en tröskel/kant vid dörren. Svårt att få in burarna den vägen. Dessutom är lokalen fullpackad med kunder då de nyss har öppnat på eftermiddagen. Tittar  till vänster om ingången och ser en lastport där alla postbilar/lastbilar kör in och lastar av/på. Jag lämnar burarna och knallar in där. Hittar en lam snorunge som står och hänger:

”Hej, ursäkta,  jobbar du här?”

”Öh, aaa.”

”Okej, bra svar, kan jag köra in två burar med paket eftersom det är så trångt vid den andra ingången?”

”Öhh, vet inte.”

”Vadå VET INTE? Kan du gå och fråga nån som VET då?”

Jag är fortfarande trevlig i tonen. Men bestämd. Känner att något kommer brisera. Äny second.

Nä, dom är upptagna.” Säger idioten och står kvar som en jefla slapptask. Bortom hans axel noterar jag två snubbar. En står och hänger, den andra pratar i sin mobiltelefon.

Vet du, är ni så här serviemindade mot alla era kunder?”

Fortfarande med ett leende i mungipan. Men bestämd.

Öhh, vad menar du?”

Jag menar att jag ha två burar med paket, som istället för att dras igenom den vanliga entrén och sen hit ut till dig,  kan dras hit direkt….det är vad jag MENAR!”

”Öhh…”

”Seriöst, är det så här det funkar här?”

”Öhh, aaa.”

Nu brinner det i peruken på mig.

Amenherrejävlagud, du är medveten om att det inte går så bra för posten va? Du fattar att du snart är utan jobb, eller?”

Vet ni vad IDIOTJÄÄÄVELN svarar?

Vem bryr sig.”

VEM

BRYR

SIG, sa han!

Jag trodde fan jag skulle få en hjärnblödning på riktigt. Jag stirrade på honom, vände på klacken och gick in den vanliga entrén.

Där står nästa idiot. Som jag tjafsat med förut. En man som för övrigt stinker så mycket svett att man måste andas med munnen varje gång man är där. Och dum är han också.

”Hej, du, jag har hundra pake..”

”Du måste ringa en bil!”

”Va, vad pratar du om?

”Du måste ringa så att dom blir hämtade.”

Nu hör det till saken att maken jobbade hela söndagen med att packa och sätta på riktiga paketlappar. Han hade kontaktat Posten innan och fått solklara instruktioner. ”Alla ska ha samma lappar, de ska skickas som EN sändning, första klass och varubrev, sen lämnar ni in dem på Posten.”

Så jag upprepar det här för idioten. Han börjar mopsa igen. Intill honom står hans chef. Hon som alltid är trevlig. Den ende som är trevlig på det där skithaket.

Och nu ryker det ur alla håligheter i min kropp. Alla. Och bomben briserar:

NÄ NU JÄVLAR BLIR JAG SÅ FÖRBANNAD.  V A R F Ö R ÄR DU SÅ JÄVLA OTREVLIG V A R J E GÅNG MAN KOMMER HIT?”

”Vadå, tycker du att jag är otrevlig, dom säger att jag är snällast här!”

Nä, du är SKITOTREVLIG! Jag kommer alltid hit och är trevlig, men du är sur som fan och ger snäsiga svar jämt! Hur jävla svårt kan det vara att le och vara tillmötesgående mot kunder?! Du måste verkligen ogilla ditt jobb!”

Och innan han hann svara så vände jag mig till hans chef, som jag vet känner igen mig.

”..kan jag få fortsätta att prata med dig i stället, jag står inte ut med hans jävla attiyd!”

Hon ler mot mig och jag inser att utskällningen var mer än befogad. Jag säger till henne: ”Sorry, det är sällan jag lackar ur så här men jag får fan nog på hans attityd.”

Hon nickar instämmande och allt är utagerat. Det slutar med att idioten hjälper mig med burarna, och packar om dom åt mig. Han har en betydligt trevligare ton och jag tackar för hjälpen och går därifrån.

Bäste Lars Idermark. Kan du satsa lite av våra investerade stålar i er verksamhet, på att skicka din personal på en kurs i hur man hanterar kunder? Annars kommer den här jeppen få ångra att han föddes varje gång vi ses, för nu är mitt tålamod med honom över.

39
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00