Nu kommer en del av er bli sura på mig. Stensura.

Det känns som om jag har bloggat i hundra år och det har varit riktigt riktigt roligt. 4081 inlägg för att vara exakt. Plus alla inlägg jag hann radera när jag lade ner bloggen för ett par år sen. Under en vecka, sen överatalade maken mig att fortsätta. Trots att jag hänger ut honom så mycket jag bara kan.

Den här sommaren har jag dock haft värsta bloggtorkan, vilket ni säkert har noterat. Det gick så långt att jag kom fram till att jag nog skulle lägga ned den här verksamheten helt. Tyckte att jag bara harvade och harvade. Att inget hände. Noll utveckling liksom. I want more. Typ.

Precis just då fick jag ett mail från Bloggfamiljen.se. De frågade om jag vill komma över och blogga för dom. De har inte så många bloggare där, men dragplåstret är Hannah Graaf.

Jag har ju fått en del erbjudanden genom åren, men inget som har lockat. Det gör det här. För det kommer hända grejer där i framtiden. Sen kan jag berätta att fru Graaf och jag har en del gemensamt. Nä, knappast utseendet, men hon jobbar också ihop med sin man. Tillsammans driver det alltså sajten Bloggfamiljen.se. Sen har hon självdistans, vilket jag gillar.

I alla fall; initialt så var jag lite tveksam. Man vet ju vad man har, men inte vad man får…brukar det heta. Och så vet jag att en del av er tidigare har talat om att; om jag drar härifrån, så drar ni. Och jag vill inte bli av med er. Alls.

Men det som fick mig att bestämma mig var Hannahs make. Det visade sig nämligen att han har sjukt rolig humor. Även fast han är skåning. Lagom störd. Eller förresten; han är skitstörd. Och Hannah, som jag träffade för första gången härom dagen, är otroligt trevlig och ödmjuk. Och snygg. Fifan så snygg hon är i verkligheten. Kärring.

Så från och med idag så måste ni gå in här om ni vill vara kvar. Det har varit vissa tekniska problem eftersom hela sidan är omgjord och har världspremiär idag, så ser ni mig inte nu, så gör ni det senare eftermiddag/kväll. Please have mercy. Sen klickar ni er fram till mig, tryck på Lägg till” i favoriter, och poff, så är allt klart.

Och ni som är mig trogna och följer med: snälla, snälla, ta 15 sekunder och registrera er så att ni kan kommentera hos mig. Jag vet, det suger, men det är den enda nackdelen och jag behöver verkligen er, för jag kommer känna mig skitensam om ni inte kommer inte och ”pratar” med mig där. Ni är trots allt några tusen och man behöver bara göra det en gång. Förresten, ni har inget val, ni måste f-n göra det för jag är livrädd för det här bytet.

Fast ni två, som alltid är så jävla bittra; ni kan stanna kvar här tycker jag. Hejdå.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..