Och världen är ju inte så stor

För 150 år sen, när jag var ung och snygg, så polade jag med en kille. Eller ja, vi var snarare kk till och från under olika perioder.

Som av en händelse så har våra vägar korsats genom åren och vid ett tillfälle berättade han att han för länge sedan blev spådd. Något om att han vid 52 års ålder kommer bygga bo med sitt livs kärlek. Nåt sånt.

Så varje gång vi har råkat på varandra så har det skojats med typ: ”..ja, nu är det 17 år kvar….nu är det 8 år kvar…” och så vidare.

I morse vaknar jag och av någon anledning ploppade han upp i huvudet. Och en känsla av att han fyllde/fyller år nu i slutet av maj.

2 timmar senare så står jag i en affär med tonåringen-soon to be 20-åringen. Jag hade bråttom och råkade parkera på trottoaren. Jamen skjut mig liksom. Står vid kassan när en snubbe kommer in och säger ”kunde väl ge mig fan på att det var du som parkerat bilen så där!”.

Ser man på. Där stod han i egen hög person. Och som råkat fylla 50 igår. Och enligt utsago så har jag två år på mig att packa ihop pinalerna. Good to know liksom.

Märkligt att man stöter ihop på det där sättet. Och varför just idag liksom.

Sånt där kan få mig att börja undra.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..