Sagan om våra soffor

Jag skulle tro att jag är ensam i Sverige om att just i detta nu äga tre soffgrupper. I samma hus. Förvisso har dagens inköp ännu inte anlänt, men ändå.

Soffgrupp 1 inköptes för 8 år sen. En amerikansk dröm i ljus beiget. En sån där som man bara sjunker ned i och inte vill kliva ur. Ever. Jag är soffexpert och det finns inga såna soffor i Sverige. Den är beställd från USA men dessvärre vill inte fabriken leverera till Europa längre.

Och när den började bli saggig så bestämde vi oss för att börja TITTA efter en ny. Men jag vetefan vad som hände, för plötsligt hade maken köpt en. En vacker dag så stod den i vardagsrummet när jag kom hem. En designersoffa från Ekerö Möbler..en Eilersen för de som har koll på sånt.

Men

jävla
obekväm

Plankalainen. En sån där soffa som, när jag lutade huvudet bakåt så slog jag i skallen i fönsterbänken bakom. Kort i ryggen alltså.

Och eftersom maken lider av den svårbotade jag-dör-om-jag-måste-slänga-saker-sjukan så ställde han den gamla gruppen åt sidan. I samma rum. Mmm, just det: turkish style liksom. Han måste liksom vänja sig långsamt vid tanken på att göra sig av med prylar. Om de nu nödvändigtvis måste slängas.

När en vecka hade passerat så fick jag nog; jag såg till att halva nya soffan åkte upp på vinden, och den andra halvan, divandelen, tryckte jag in i hörnet av rummet. Sen släpade jag fram den gamla sunkiga soffgruppen igen. Och sjönk ned. Smekte den och lovade den evig trohet.

Ever since then så har jag vägrat att ta hem nya människor. Ett vardagsrum med en sunkig soffgrupp, plus en stylish designerdivan upptryckt i ena hörnan. ”Jamen det är ju jättebra, då får vi ju plats med många gäster.” Ähhum, skulle inte tro det va.

Men när talibanen härom veckan var sjuk och somnade i soffan, för att sen kissa ned den, well, då fick kärringen nog. Maken trodde han kunde glida in på kemtvätten med kudden, men de sa tack, men nej tack.

Så han fick ge sig.

Jag är dessutom gift med en man som vill vara med och pilla i allt. Det ska tyckas, tänkas och hummas och fnysas åt allt. Själv tycker jag ju att jag har en upp på honom, så han skulle egentligen ha stannat hemma medan JAG köpte soffa. Men, eftersom jag är en sån himla eftergiven, omtänksam, älskvärd, timid och sansad hustru, Jamenellerhurattjagär så ville jag ju självklart att han skulle vara med.

Jag är en vit människa. All over white. Ett enda sketet rum i hela huset är kanske i närheten av någorlunda vitt: sovrummet. Den nya soffan är 4 meter lång. Och svart. Kommer dominera hela rummet.

Men jag har tid att vänja mig för det var ju inte IKEA direkt, nä, den här kommer ”strax innan jul”.

Vadå, den 23:e, eller?”
”Ja, typ.”

Vem vet, framåt midsommar så kanske jag bestämmer mig för att kissa i den själv.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..