Om dagen som försvann

Vaknar 04.20, nä, jag är inte i klimakteriet. Går upp, duschar och sätter mig och svarar på mail.

Kl 8.15 hämtar jag och maken upp personal för vidare färd mot Upplands Väsby, där vi har butikschefsmöte.

När vi några timmar senare går därifrån så ville flera testsmaka vår nya mjukglassmaskin. Jag är GBP-opererad. Då blir man känslig mot fett och socker. Vilket ni vet vid det här laget. Det heter att man ”dumpar”, om man känner av något.

Jag vill också ha glass och har givetvis glömt bort måndagens bajshistoria. Äter ungefär 1,5 matsked mjukglass.

När barn får i sig socker så blir de höga. Inte vi. Vi får sockerkoma. 10 minuter senare på motorvägen in mot city, så håller jag på att somna vid ratten, så när vi släpper av personalen så måste maken ta över. Jag lägger mig i baksätet och halvsover ända hem. Då går jag in och lägger mig i sängen. Och slaggar i två timmar.

Vaknar, kastar mig iväg till kontoret för att hämta en present som jag ska ha med mig till kvällens evenemang. Järnet därifrån till en av våra lagerlokaler för att öppna upp till städfirman. Som kommer 1 timme försent, så att grinig unge i skolan är aslack när jag väl kommer dit. ”Du lovade att hämta mig tidigt!” Hem och dumpa henne. Noll sekunder till att piffa till mig. Sladda in till stan för att hämta Tara-Christina.

Fräscht att gå på ett releaseparty i samma kläder man sov i för några timmar sen.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..