ANNONS
Influencer Argentur är en del av© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00

Monas Universum ansvarar för det innehåll som publiceras på denna blogg. För frågor om innehållet kontakta mona@monasuniversum.se. Bloggen ligger på plattformen Tailsweep som använder cookies. För dessa cookies och de personuppgifter som kan komma att behandlas i samband med cookies ansvarar Bonnier Magazines & Brands AB. Mer information finner du här

En rak höger.

Funderingar

I morse vaknade jag 05.14 och var svinförbannad.

Värsta mardrömmen.

Jag drömmer att jag ska åka tunnelbana, vilket senast skedde på typ 90-talet. Eller nåt.

Tåget står inne på perrongen och jag går fram till luckan. Spärrvakten säger “387 kr tack”.

Jag tänker att, “vafan vad dyrt det har blivit.” Spärrvakten noterar mitt höjda ögonbryn och tillar: “Ja, men remsan kommer ju att räcka länge.”

Sen hör jag hur tågföraren därborta startar (!) tåget och jag får svinbråttom. Jag räcker över pengarna och spärrvakten tar emot dem. Och drar igen luckan.

Jag står som ett fån och undrar när han tänker ge mig remsan. Han lutar sig bakåt, sätter sig med armarna i kors och rycker på axlarna genom rutan.

“AMEN FÖR HELVETE, FÅR JAG TILLBAKA PENGARNA!” Skriker jag.

Det kommer mer människor. Tågföraren varvar motorn (!) och jag är nu helt jävla vansinning.

Han ropar genom rutan: “Du har inga bevis!”

Jag får ett jävla tokspel och försöker sparka sönder spärrkuren (heter det så?!) men han sitter därinne kolugn och stirrar roat på mig.

Samtidigt ser jag att tåget går. Jag backar och tar sats för att kasta mig mot spärrvaktens dörr. Precis innan jag når fram så vaknar jag.

Jag var så in i helskotta förbannad att jag inte kunde somna om. Det tog gott och väl en timme innan ilskan var helt borta.

Jaha.

Och vad kan man säga om det här då?

I’m a fucking nut case. Eller stavas det nutcase? What the hell….

En rak höger.

11
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.