ANNONS

Jag som Martin Timellski

/

Jag beklagar mig ofta i bloggen. Om maken och hans hantverks-skills alltså.

För jag är ju så mycket bättre.

Alltså, jag ÄR det. På riktigt.

Men igår undrade jag om jag svalt kompassvattnet. För jag vet inte vad jag styrde med, jag gjorde nåt så dumt att till och med maken aldrig skulle kunna göra om det;

Jag fick tummen ur och skulle slipa trappan upp till vinden. Den är brant och den är lackad i brunt. Not så snyggt. Jag ville därför rugga upp den lite så att jag kan måla den vit….

….i väntan på att jag och maken ska ENAS om vilken sorts spirlatrappa som är snyggast.

Och jag kopplar in en förlängningssladd. Och börjar slipa. När jag till sist skall slipa det översta trappsteget så dras sladden ur och slipen stannar. Jag ställer den på trappsteget, går ned, fixar med sladden. Stoppar i kontakten….

…have one guess vad som händer…

GIVETVIS så sätter maskinen igång.

Däruppe.

Jag står därnere.

På en tiondels sekund så ser jag i slow motion hur maskinen kommer farandes i luften, samtidigt som jag sliter tag i sladden och drar ur den ur dosan.

PANG.

Maskinhelvetet landade mitt på bröstet.

Och just precis då tackade jag Gud för storleken på mina boppar.

Som i smällens stund förvandlades till luftkuddar.

Slipmaskinen studsar alltså ned på bröstet och pang ned i golvet.

Jag höll på att skita på mig.

Jag vände mig om för att se om styvfar, som höll på att bygga något i närheten, såg vad som hänt.

Han var nere i källaren.

Maken satt i arbetsrummet.

Tonåring och mor satt i vardagsrummet.

Så det var lugnt.

Tills jag kom ned och dom frågade vad det var för smäll dom hade hört.

Jag övervägde för någon sekund att mörka det hela.

Men insåg att det bara var att lägga korten på bordet.

1-0 till maken.

7
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00