Jag som Martin Timellski

Jag beklagar mig ofta i bloggen. Om maken och hans hantverks-skills alltså.

För jag är ju så mycket bättre.

Alltså, jag ÄR det. På riktigt.

Men igår undrade jag om jag svalt kompassvattnet. För jag vet inte vad jag styrde med, jag gjorde nåt så dumt att till och med maken aldrig skulle kunna göra om det;

Jag fick tummen ur och skulle slipa trappan upp till vinden. Den är brant och den är lackad i brunt. Not så snyggt. Jag ville därför rugga upp den lite så att jag kan måla den vit….

….i väntan på att jag och maken ska ENAS om vilken sorts spirlatrappa som är snyggast.

Och jag kopplar in en förlängningssladd. Och börjar slipa. När jag till sist skall slipa det översta trappsteget så dras sladden ur och slipen stannar. Jag ställer den på trappsteget, går ned, fixar med sladden. Stoppar i kontakten….

…have one guess vad som händer…

GIVETVIS så sätter maskinen igång.

Däruppe.

Jag står därnere.

På en tiondels sekund så ser jag i slow motion hur maskinen kommer farandes i luften, samtidigt som jag sliter tag i sladden och drar ur den ur dosan.

PANG.

Maskinhelvetet landade mitt på bröstet.

Och just precis då tackade jag Gud för storleken på mina boppar.

Som i smällens stund förvandlades till luftkuddar.

Slipmaskinen studsar alltså ned på bröstet och pang ned i golvet.

Jag höll på att skita på mig.

Jag vände mig om för att se om styvfar, som höll på att bygga något i närheten, såg vad som hänt.

Han var nere i källaren.

Maken satt i arbetsrummet.

Tonåring och mor satt i vardagsrummet.

Så det var lugnt.

Tills jag kom ned och dom frågade vad det var för smäll dom hade hört.

Jag övervägde för någon sekund att mörka det hela.

Men insåg att det bara var att lägga korten på bordet.

1-0 till maken.

  1. Blue skriver:

    Alltså, nu lovar jag att inte backa mer i tiden – för jag har inte tid…men jag är impad över att jag kom hit och jag skrattade så jag grät när jag läste detta inlägg. Du och min svåger i samma skuta hade varit en lethal kombo – sådana saker gör han på daglig basis och syrran rycker numera på axlarna samtidigt som hon hånskrattar åt honom – inte med honom.

    Men ja, det gläder mig att du inte fick slipmaskinen i huvudet – dock skall familjen vara jävligt impad av att du kom på att du kunde dra ur kontakten – DET hade däremot inte svågern kommit på, han hade stått där ännu med en slipmaskin som sakta men säkert fortfarande slipade ner honom till skit och ingenting ;o)

    Nu skall jag vårda min blogg lite tror jag, jag skäms över att jag har lagt så mycket tid på en annan blogg när jag inte har tid med min egen. Men du har en trogen läsare, forever and ever och NU hoppar jag till startsidan igen.

    Kram på’rej

  2. Mr Lee skriver:

    Synd att min syrra la ner sin trappfabrik, vi har en specialdesignad sak i oljad ask med alla finesser man kan tänkas få på en så banal sak som en trapp.

    Kan inte du börja göra instruktionsfilmer? 😉

  3. Bodil skriver:

    Den här är för bra alltså!!!
    Kram

  4. Pia skriver:

    OMG, om du visste vilken ”inre bild” jag fick av ditt inlägg.. :o)

    Samtidigt är jag väldigt glad över att det var mellanpartiet på kroppen som tog smällen och inte huvudet! Jeeez, f-n det hade kunnat gå illa!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..