ANNONS

Den krassa sanningen.

/

Idag har jag och tonåringen suttit på en så kallad handledarkurs.

Jag var ganska sen med att ta körkort. Två månader innan tonåringen föddes så slog det mig; hhm, maken är ute och reser mer eller mindre varje vecka = jag kommer vara solo = ehh, kanske idé med körkort.

Så höggravid i 8:e månaden så kör jag halkbanan. Jag minns att jag var lite orolig pga magen, men jag minns också att instruktören envisades med att kalla mig ”du, Steve McQeen i bil 8; tagga ned lite va! Det är ingen rallybana det här!”

Jag klarade körkortet 2 veckor innan hon föddes, så det var i grevens tid.

Och nu satt jag här, 17 år senare, och kände att; vafan är det frågan om, det är väl bara att smacka upp ”Övningskörnings”-skylten och ut och köra?!

För jag kör ju som en Gud. Hålla på att tramsa med nån jävla handledarkurs och slösa bort tiden.

3,5 tim senare så är jag övertygad om att samtliga 20 blivande handledare inte skulle ha en sucke om vi skulle köra upp idag.

Hoooly shit vad skyltar, regler och annat skit man inte har koll på.

Och som vanligt så skämdes tonåringen. Läraren ställde diverse frågor till oss, men det var inte så att man räckte upp handen direkt, näpp, han tittade i pappren, lyfte på ögonbrynen och; ”Mona, den här skylten jag har ritat upp här, vad exakt betyder den?”

Mona, som i utsatta lägen, alltid förvandlas till klassens clown, för att dölja blygheten och nervositeten, blir plötsligt jävligt blond. Och svarar intelligent (not);

”Ehh, vi har inte sådana skyltar i Bromma serru.”

Läraren ger tonåringen ett medlidsamt ögonkast och säger:”Lycka till, men bara så att du vet, du KAN byta handledare!”

Tonåringen sjunker genom golvet och när vi går därifrån så får jag höra det vanliga…”men maaaaaammmaaa!”

Rösta på mig

13
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00