IKEA – en söndag. Är jag korkad, eller?

Alltså. Jag undrar om IKEA har blivit nåt ställe man har familjeutflykt till på söndagar.

Jag rattar iväg till IKEA i Barkaby, för att byta en grej. Som vanligt så ställer jag mig på parkeringen direkt utanför utgången. För där finns alltid plats. Trots att det står ”max 15 min”. As if! Jag har dessutom koll på var hissen finns, så jag behöver inte gå igenom hela varuhuset, för att komma upp till plan 1.

Men överallt så är alla dessa människor. Och vid varje avdelning, så är det nästan som om man har en fikapaus. Gärna mitt i gången. Och gärna med IKEA-vagnen OCH barnvagnen. I bredd. Varför flytta på sig åt sidan, så att andra kommer förbi, när man kan stå där och såsa, och lyfta på nån jävla 5 krs-vas och inspektera.

För att inte snacka om alla par som bråkar satan. Och tror att dom är diskreta.

IKEA borde ha två ”filer”. En för oss som vet vart vi ska, och en för alla som är på utflykt. Och så ett madrasserat rum för alla idioter som ska bråka. Så vi andra slipper höra det.

Ska’re vara så himla svårt?

Rösta på mig

  1. Detta är till Kim:

    Det finns oändligt många i just denna delen av bloggosfären som har ryggsäckar av det liv vi levt. Ta emot händer som sträcks ut … vi kan inte ändra på det du varit med om och det som har hänt men ensam är inte alltid stark. Vi är många som kan hålla i dig så att du inte ramlar alltför ofta.

    En stor varm kram till dig.

  2. Aldrig. Aldrig. Aldrig Ikea på en söndag. Alltså. Vi får ta ett snack du och jag. Om det elementära!

  3. KIM: Läste igenom din kommentar två gånger. Trodde först att någon skojade med mig, men jag har inte ”råd” att ta det som ett skämt.
    Maila mig på mona@igt.se

  4. Kim skriver:

    Jag skriver aldrig kommentarer i bloggar. Aldrig någon annanstans heller.
    Varför jag skriver hos dig vet jag inte egentligen, men det känns väl rätt just nu.

    Du och jag är helt olika. Du är en stark mamma på (gissar jag) ca 40 år. Du verkar intelligent, driven och framgångsrik. Jag är en, just nu, totalt nedbruten 25 årig kille som kämpar med att se gnistan i livet. Haft en tuff barndom och aldrig riktigt repat mig.

    Gifte mig med min underbara älskade för två månader sedan. Igår fick jag sms om att hon vill skiljas. Ingen vettig förklaring och det hela avslutades med att hon ska åka hem till sin gamla KK några dagar.

    Det är helt omöjligt att få kontakt med henne. Hon sitter på ett tåg ett helt dygn ifrån mig. Ingen täckning. Ingen lust att prata med mig.

    Jag har tagit hand om henne i 4 år. Hon är arbetslös och jag har tjänat bra på mina kunskaper. Jobbar inom IT och är ärligt talat jävligt duktig på det jag gör. Jag har betalat varje räkning, satt mig ensam på ett stort lån för att köpa lägenheten hon ville ha, brännt snart 200 000 på vårt bröllop och det liv hon ville ha.

    Nu är allt slut.

    Mitt i all skit (och tårar som kan fylla simbassänger) hittade jag din blogg. Lusläste varenda inlägg. Kände mig bättre till mods. Blev avundsjuk på dig och ditt liv. Positivt avundsjuk ska tilläggas.

    Jag vill att du ska veta att din blogg faktiskt gör en hel del för mig just nu. Vill inte pressa dig att skriva. Vill bara att du ska förstå att det du skriver är uppskattat.

    Tack för att jag får ta en del av dig och ditt liv.

    Tack!

  5. Mimmi skriver:

    ewa
    Jag kan skriva under på att fredagkvällar är att rekommendera. Och helst innan lön och barnbidrag.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..