Måste ha gått ned 30 kilo och änglar finns faktiskt!

Idag tillbringade jag 40 minuter med att stirra in i mitt ”nya” dataprogram InDesign. Tryckte på lite knappar, och hoppades att kursen skulle ploppa upp i huvudet. Inget hände. Tog fram tjocka manualen, som visade sig vara på svenska, tack och bock för det, men det var för mycket runt omkring för att kunna koncentrera sig.

W säger till mig att jag ska slänga ut en förfrågan här. Jag tvekar, för jag känner mig korkad. Dessutom så är det inte så många som läser den här bloggen. För ingen vet att den finns.

När jag kommer hem så är jag duktig och går 30 minuter på bandet. Jösses vad jobbigt det är. Jag är för fet för det här helt enkelt.

Efter ett par timmar så råkar jag få syn på grannen. Hon som jag ska börja stavgång med. Vilket år som helst.
Jag har fortfarande mina ”träningskläder” på mig och säger typ: kolla, ser du vad jag har på mig, gissa vad jag har gjort!!.

Och det fick man äta upp. När jag berättade för henne i söndags, att jag börjat ”träna” så blev hon småstressad. Nu bjöd hon in mig och sa: och gissa vad JAG gjorde i TVÅ TIMMAR igår?

Vi går ut i köket, hon meckar igång en maskin. På golvet ligger en konstig matta med en massa pilar på. Hon beordrar mig att ställa mig på den och koncentrera mig på tv-skärmen. Det kommer en massa musik. Och en jävla massa pilar.

”Du ska trampa på rätt pilar och samla poäng”. Sa hon. Eru full, sa jag. Så kom dom. Pilarna. EN MILJARD JÄVLA PILAR. Jag hoppade som en babian. 10 minuter senare rasade jag ned på en stol och dog.

”Det var easy-nivån, nu kör vi proffsnivån”, sa hon. På´t igen. Det var ingen lek. Det var fruktansvärt. Och det var kul. Och jag dog på riktigt. Fy i h—–e vad det var jobbigt!

45 min senare gick jag in till mig. Näe förresten, jag studsade in till mig. Var övertygad om att jag lämnat kvar 30 kg hos grannen. Passerade spegeln hemma och kom ned på jorden igen. Får nog göra det där flera gånger tror jag visst.

In på Solusfeminas fantastiska blogg. Läser den 10ggr om dagen, och njuter. Därefter in på min egen blogg, och vad upptäcker jag?!

En helt för mig okänd tjej erbjuder sin hjälp. Och det gör även Solusfemina! Jag börjar nästan gråta. Ni är för underbara! (Jag har mailat dig C!)

En annan sak: igår kväll fastnade jag på Alex Schulmans blogg. Herrejesus vad jag skrattade. Läste heeela bloggen och skrattade så att jag kiknade. Bara ett tips!

Tjillevipp

(Hmm, märks det att jag är glad, eller?!!)

  1. Anna skriver:

    Jag vill ha en sådan dansmatta, inbillar mig att jag ska gå ner i vikt. :O)

    Sommarkramen Anna

  2. tina skriver:

    Som jag skrattade över din beskrivning av att dansa dansmatta :)! Känner igen mig. Barnen slår mig med hästlängder. Keep on dancing!

  3. Satt också och funderade på om inte jag kunde hjälpa dig med InDesign men ser att du fått hjälp. Hojta till annars.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..