Igår satt jag på altanen och fikade med övriga familjen. Solen stekte och jag hade därför dragit ut markisen halvvägs. Rätt var det är hör jag en liten duns. Tittar upp och ser genom tyget en skugga av något litet. Lika stort som en matsked. Tror först att det är en stor kotte från tallen intill men när vi reser oss för att kolla så visar det sig vara en liten nykläckt fågelunge. Då upptäcker vi hans syskon, som ramlat rakt ner på altangolvet och stendött. Verkade det som. Vi lägger den överlevande i en liten skål, tillsammans med sitt syskon eftersom vi inte vågar vara helt säkra på att den verkligen är död, sen lägger vi tillbaka skålen på markisen. Då ser vi mamman, hon flyger mellan träden och till boet uppe vid taknocken, men hittar inte sina ungar. Vi låter skålen ligga kvar och hoppas på att den uppenbart levande ungen ska börja pipa så att mamman hör.

Några timmar senare kommer maken ut från sitt arbetsrum och jag berättar. Vi går och tittar men ungen, och hans syskon, ligger kvar i skålen.

Vi googlar och ringer till nån sorts fågelhjälpsorganisation. De ber oss messa en bild.

Vi får inte tag i nån viltvårdare och den närmaste veterinärklinken säger att det inte är nån idé.

Det är nu kväll och maken drar iväg till den lokala mataffären för att se om det finns nån sorts pipett. Detta då en annan fågelorganisations-snubbe säger att man kan mata den med vatten och lägga lite bröd i vatten, för att sedan, med hjälp av en pincett, försöka få den att äta. Den måste även hålla värmen så vi tar in den.

Jag lägger den nära min kropp och så matar vi den med sockerlag och blött bröd. Den sippar efter vatten och det är uppenbart att den mår mycket bättre.

Vi tror att det är en liten talgoxe, men är inte säkra. Kontaktar ytterligare en fågelorganisation. 

Alltså, ”skyndsamt i det bo …”. Skulle inte tro det va, 6 meter upp i taknocken. Liiite svårt att komma dit. 

Jag rotade fram en cashemerponcho i garderoben och bäddade in den så att den skulle hålla värmen. Vi matade den lite mer innan vi gick och lade oss. (Den fick följa med upp i sovrummet.)

Vaknade i morse och var säker på att den var död, men icke. Vi har gett ungen vatten med lite sockerlösning och nu ligger den på mitt bröst för att få värme. Hör hur han/hon ”knäpper”, vet inte om det är försök till pip. Väntar på att djuraffären ska öppna så ska jag köpa fågelvälling. Googlade och det skulle tydligen fungera.

Jag funderar på det här om vi ska lämna den till veterinären, frågan är då om de tar livet av den. Svaren ovan tyder ju inte på annat.

Vi ska ringa tillbaka till en viltvårdare och berätta att den visst överlevde och fråga hur vi ska gå till väga nu. Det verkar ju dock se mörkt ut med tanke på att dom vi pratade och messade med igår, säger att den kommer att dö.😔

I vintras åkte maken skidor med talibanen. Pang, tjoff sa det, så åkte han omkull … och främre korsbandet i knät gick av. Det visste vi inte då men han har haft ont som attan och varit allmänt pipig. Eftersom han är typen som är dödssjuk för minsta lilla har ingen i familjen fäst nån större uppmärksamhet kring piperiet.

En av våra numer före detta grannar är läkare och råkar vara specialist inom ortopedi. Han sa på en gång att det måste vara korsbandet, men maken hade inte tid att undersöka sig. Jobbar 10-12 timmar om dygnet.

Månaderna har gått och han bokade till slut en tid på Sofiahemmet här i Stockholm. Träffade en läkare som sa att han skulle göra vissa övningar och att en operation inte var nödvändig. Alls.

Nu när vi flyttade i förra veckan råkade maken hjälpa till i fem minuter och mitt i allt vred han knät. Om han är pipig vid 37,9 graders feber så kan ni ju föreställa er hur det lät. Han ringde grannen, bokade en tid hos honom, som i sin tur ställde sig väldigt frågande till ortopeden på Sofiahemmet: ”det är inget snack om att det här ska opereras!” Dock finns det nån ”sed” om att läkare inte opererar kompisar så istället ska en annan erkänd specialist göra det, tillika Djurgårdens läkare. Känns ju bra för min del som är djurgårdare, hehe!

Hur som. Nu till problemet. Eller rättare sagt, katastrofen. Nästa fredag, den 12 juni, ska han opereras. Det är en e x t r e m lång rehabilitering ”6-9 månader” som börjar med minst 3 veckor på kryckor.

Han har ett stillasittande jobb, behöver bara röra sig mellan sovrum, arbetsrum och toa. På övervåningen. Jag har dock ett villkor för att överleva det här; han måste skaffa sig en egen Nespressomaskin till sitt arbetsrum. Han dricker nämligen 18 koppar kaffe om dagen och jag vet p r e c i s hur det kommer att bli: jag kommer få springa upp och ner som en gnu.

Alltså, fatta. TRE veckor på kryckor. TRE veckors: ”Moooooona, kan du fixa, Mooooona, kan du hämta, Moooooona, jag vill ha mat!”

Nån som har en liten stuga att låna ut under hela sommaren? Det går till och med bra med utedass. Jag tar vad som helst.

Innehåller ett betalt reklamsamarbete med Synoptik

Härom dagen mötte jag upp Linus och Belle för att kolla in sommarens alla nyheter hos Synoptik i Sturegallerian (har snott lite bilder av tjejerna). Jag tycker att det är supersvårt att välja bågar, det är som att köpa behåar, man måste verkligen prova sig fram.

Jag tänkte vara lite wild’n crazy och välja några jag i vanliga fall aldrig skulle ha valt (Chloé), men … jag fegade ur. Jag har en förkärlek för modeller som är tidlösa och det var inte dom här!

Jag tvingade Belle att prova dom här hjärtformade (också Chloé) men hon är om än värre än mig när det kommer till stilrent och klassiskt.

Linus hittade ett par bågar nästan direkt. Galet snygga (Armani). 

För min del blev det dessa Gucci. I normala fall byter jag ut glasen till slipade men jag tänkte slå på stort i sommar och använda linser. Ska bara gräva fram dom i nån flyttlåda först. Jag är så himla ljuskänslig så jag älskar att ha på mig solglasögon. 

Belle hittade ett par från YSL. Synoptik har 25% på alla solglasögon under två månader så passa på! Mycket bra priser. HÄR hittar ni dom.

Till skillnad från mig så har dessa damer stora instagramkonton och ville föreviga lite bilder. 

Man kan ju säga att de har koll på hur man poserar, that’s for sure. 

Själv kommer jag aldrig bli en fotomodell, men det gör inget, är lika glad ändå.

Vädret här i Stockholm är fantastiskt men jag tillbringar dagarna mestadels inomhus och packar upp, stuvar om, rensar bland en miljard flyttlådor. Det är det bästa med att flytta: att göra sig av med grejer. Blocket är galet bra!