Jamen då har förövarens fru gått all in
För att jag ska kunna skriva det här inlägget på ett sätt som gör att jag inte kan fällas för grovt förtal i g e n så håller jag mig till den historia min dotter har berättat för mig. Ska tillägga att min advokat, David Massi, har läst igenom detta också.
Så, jag börjar med att tala om att jag den 1 april 2019 dömdes för grovt förtal då tingsrätten ansåg att det var oförsvarligt av mig att i min blogg gå ut med min äldsta dotters berättelse om att hon, sedan fyra års ålder, blev våldtagen av en närstående.
Han polisanmäldes först när hon var 23 år. Detta då hennes avsikt endast var att det skulle finnas dokumenterat om uti fall att någon annan i förövarens närhet skulle drabbas. Hon visste att bevisbördan låg på henne men det är ju som bekant ont om vittnen vid våldtäkter. I synnerhet när det handlar om barn. Mycket riktigt, åklagaren lade ner förundersökningen men som vanligt måste man ALLTID tala om för folk att det INTE är lika med att det inte har hänt. Som åklagaren sa till rätten vid min rättegång: ”vi betvivlar inte att det är sant…”
Vi kunde säkert ha kämpat vidare med ett åtal men min dotter resonerade som så, att det som hänt har hänt och inget hon ändå kunnat påverka och det viktigaste var ändå att det skulle finnas i myndigheternas ”journaler” om fler offer i förövarens liv dyker upp.
Den närstående och hans fru anmälde mig för ett gäng blogg- och instagraminlägg, har för mig att det var typ 15 st, men åklagaren godkände bara en handfull. De krävde dessutom 400. 000 kr i skadestånd men tingsrätten tilldömde förövaren 70.000 kr plus ränta och hans fru 5.000 kr plus ränta. Viktigt att tillägga är att jag aldrig någonsin nämnt några namn.
Det sorgliga i hela det här, förutom det min dotter har berättat om den närstående, är att hans fru var en väldigt bra människa. Tyckte jag. I alla år. Dottern har däremot alltid känt att det har funnits en svartsjuka. Obegripligt tyckte jag då, men så här i efterhand, när allt flutit upp till ytan så förstår jag mycket bättre. Det som är så otroligt ledsamt är att min dotter tycker att sveket från frun är överjävligt and I will tell you why.
När allt det här uppdagades så följde frun med dottern till psykologerna som var inkopplade. Flera besök. Hon fick höra i detalj vad min dotter varit utsatt för. På uppmaning av psykologerna då frun skulle förstå allvaret eftersom hon lever ihop med förövaren. Enligt uppgift blir hon helt förfärad men ger min dotter ett löfte: ”vad som än händer så ska jag se till att din relation med dina xxx inte förstörs av det här”.
Strax efter görs polisanmälan och min dotter ringer mig för att berätta att frun kontaktat henne och bett henne att inte gå vidare eftersom det ”kommer förstöra våra liv”.
???
Dottern valde ändå att gå vidare på uppmaning av polis och andra. Men, sedan den dagen upphörde all kontakt. Löftet om att alltid stå vid hennes sida när det kom till xxx var som bortblåst. Vi vet inte vad som är sagt, men de vill inte ha med min dotter att göra, vilket är en stor sorg för henne. Relationen med dom var en av de tyngsta orsakerna till att hon aldrig berättade vad som skedde.
Rent allmänt kan jag berätta att de som forskar kring pedofiler, eller som på annat sätt, exempelvis som psykolog arbetar med dom, säger att det är väldigt vanligt att en partner stannar hos en pedofil. För mig är det FULLSTÄNDIGT obegripligt. Hur manipulerande en människa än skulle vara så ALDRIG att jag hade stannat. Fuck no. Snacka om att man i så fall lever i total förnekelse. Och, om det finns andra barn i närheten: hur FAN kan man sova gott om nätterna när man vet i detalj vad ens partner har gjort? HUR kan viljan att leva i en fantastibubbla med bra jobb, hus, barn och välordnat liv, gå före en sanning som är den värsta av alla sanningar? Bara för att det ska se fint ut på utsidan?
I förrgår kväll plingade det till i mobilen om att jag hade ett meddelande i Kivra-appen. Skadeståndskravet från den närståendes fru.
Hon var helt oförberedd för den skräck hon upplevde när hon fick syn på den närstående i tingsrätten. Vi borde kanske ha förstått det men hon, och vi, kände oss så säkra på att all den terapi hon gått i under alla år, skulle få henne att känna sig trygg. Den terapi som jag bad den närstående att betala, men han svarade inte ens på mina sms … så klart. Det hade ju varit att erkänna sin skuld. Skulle tro att det han har orsakat, i runda slängar har kostat 150.000 kr, hittills.
… förutom det livslånga pris hon får betala för något hon inte bär skuld till. Förutom den fysiska smärtan som till och från … ständigt … gör sig påmind i form av låsta höfter, värk i ländrygg och ben. Förutom rädslan att råka på sin förövare på stan. Förutom hennes ovilja att skaffa barn. Förutom sin brist på tillit för män. Förutom att hon ständigt är på vakt.
Samhället tycker alltså att jag ska betala den närstående och hans fru över 100.000 kr (räntan är hög, därav beloppet).
För att jag valde att berätta min dotters historia. Som är sann även om den aldrig fick höras i en rättegång.
Jag kommer ALDRIG att låta mig att tystas.
