Nisse har ju en s k ”dog walker” som går ut med honom två långpromenader om dagen. Just nu har han dock en paus eftersom han inte klarar kylan så bra.  Jag har länge letat efter ett bra hunddagis och nu har jag äntligen hittat ett och igår var vi där på besök.

Ehh. Det blev en riktig ögonöppnare. Jag är grym på att läsa av människor och miljöer och kände på en gång att det här var ett bra ställe. Nisse är vår första hund och därför lyssnar jag alltid på erfarna människor. Vid besöket fick han inte komma in i själva lokalen där alla hundar fanns utan ägaren hämtade ett par hundar i taget för att se hur han reagerade.

Man kan nu säga så här. Nisse måste kastreras. Jag vet att det här är ett jääävligt touchy subject men allt ägarinnan förklarade för mig stämde mer än väl in på Nisses beteende. Hon har drivit dagiset i närmare 20 år och sa att hon a l d r i g har träffat en så sexuellt frustrerad hund. Hennes kollega höll med henne. Nisse är galen i godis eftersom han sällan får det men han var n o l l intresserad när det kom ut ett par tikar, en i taget. Han gick helt bananas.

Jag har velat kastrera honom länge och för några år sedan körde vi en kemisk 6-månaders kastrering och jag minns att hans beteende blev klart förändrat men när det kom till att knipsa av bollarna for good så sa maken tvärnej. Veterinären skrattade då och sa att det är extremt vanligt att män säger nej till att hanar ska kastreras … I wonder why!😂

Hur som. Veckans mission är att övertala honom. Jag är fullständigt övertygad om att Nisse skulle må väldigt mycket bättre.

… och det är ju inte makens kulor som åker.

Inte än i alla fall.

Nisse fryser ju ihjäl i den här kylan. Han har en stickad ulltröja på sig och en varm jacka ovanpå men skakar redan när jag står i hallen och ska klä på honom.

Innan jag skaffade hund så hånlog jag åt alla töntiga hundägare som prompt skulle sätta på sina hundar kläder. Ända tills jag själv skaffade Nisse och på inrådan från veterinären insåg att det var det som gällde för att över huvud taget få ut honom.

Här för leden hörde jag maken böka omkring i hallen. Hör att han pratar med Nisse och gör något som verkar ta tid. Jag går dit och kollar.

”Jamen vafan, det snöar och jag tänkte att en av dina halsdukar kanske skulle funka.”

Sweet Lord, det är ju ett under att vi fortfarande är gifta så här 20 år senare.

… och nä, glöm att Nisse gick ut så där. Än så länge har vi inte hittat nån bra lösning så har ni nån idé, please hit me!