Hörni, jag har fått hem en sändning med cashmere och vill påminna er om att ni mest troligt kommer frysa lite extra framöver!

Även fast inköpspriset har höjts lite väl mycket så tänker jag låta mina gamla priser vara kvar. Jag har halsdukar, halvvantar, svinsköna strumpor och jättesköna ponchos.

Det är extremt bra kvalitet på den här cashmeren och jag köper in den från ett familjeföretag i Tibet.

Ni är ju många som genom åren har köpt mina ponchosar, som är mina storsäljare. De är så himla praktiska att knöla ner i väskan, eller ha på sig ovanpå en tunnare jacka.

HÄR hittar ni dom.

Efter fyra år i organisationen VidDinSida så valde jag att hoppa av den 31 augusti. Saknaden efter järngänget i soppis, men framför allt våra hemlösa och fattiga pensionärer är dock enorm om jag ska vara ärlig.

Givetvis har jag fortsatt kontakt med mina kompisar där och får således ta del av vad som händer och sker. I söndags kom en av våra äldre och visade en dödsannons för en i gänget. Jag fick ett meddelande om detta och blev så himla, himla ledsen. Det var en man som gått hos oss i flera år och jag tyckte väldigt mycket om honom. Han var tyst som en mus och det tog mig lång tid att ”charma” honom och få honom att öppna sig en smula. Han var en mycket ensam man och jag vet att han inte hade några barn men mer än så visste jag inte.

När våra äldre hemlösa går bort så blir jag alltid lika ledsen. Det uppstår så många frågor i mitt huvud och jag hoppas alltid innerligt att det finns släktingar runt omkring som kanske inte varit så närvarande, eller också kanske inte har fått vara så närvarande för personen ifråga.

Den här mannen betydde som sagt lite extra för mig. Han var så otroligt ödmjuk och tacksam. Lågmäld men med en glimt i ögat, som det tog år att få fram. Igår bestämde jag mig för att försöka få tag i någon släkting, vilket jag också fick. Jag ringde hans syster och först blev hon lite ställd och en smula avig men när jag berättade hur omtyckt och vilken fin människa han var så började hon gråta och tackade mig för att jag ringde och berättade det här. ”Det finns så många luckor, särskilt de sista 15 åren och jag är tacksam för att du ringde och berättade om honom. Vi visste inte att han var gäst hos er. ”

Alla människor har en historia och många av de som kommer till soppköket har, av olika orsaker, valt bort sina nära och kära.

Det finns också en extremt stor skam kopplat till livet de valt och inte alltför sällan så vet inte släktingar ens om att personen i fråga är hemlös.

Jag tänker att det är viktigt att vi börjar bry oss om varandra mer. Oavsett om det är en släkting, eller en granne, som man vet är ensam. För en ensam människa så betyder det så oerhört mycket med mänsklig kontakt.

Reklam för Matsmart

Jag äter inte jättemycket godis och har lite svårt för ljus choklad men jag har någon annan i hushållet som älskar det. Såg att Matsmart har bästa erbjudandena nu!

Kolla, bara 9 pickadoller!

… och så noterar jag kalasbra pris på favoritchipsen!

HÄR hittar ni rubbet!