Fler flera år sedan arrangerade jag och Magdalena en resa till GeKås i Ullared. Vi var totalt runt 120 personer och det var bland det roligaste jag varit med om.

Många som hängde på kom ensamma, några kom två och två. 100 av alla valde att sova kvar på Hotellet, som jag hade hyrt och jag satte ihop en sovlista med tvåbäddsrum och fyrbäddsrum. Således hade läsarna ingen talan. Det blev så sjukt lyckat och flera av dom blev vänner för livet.

Ett av gängen som bildades kallar jag ”Ullaredsgänget”. Sex tjejer, varav två var vänner sedan tidigare, som aldrig tidigare träffats, bildade ett av gängen på plats. Jag råkade halka in där och vi hade vansinnigt kul. Efter den trippen har vi haft som tradition att gå ut och äta flera gånger om året. För första gången på flera år har vi inte kunnat ses på flera månader men i torsdags var det det dags och för en gång skull var vi alla sju samlade. Ofta är det alltid någon som är sjuk eller får nåt annat sista-minuten-förhinder.

Ann, Helén, Erika, Linda, jag och Towe.

Lena kom en liten stund senare. Hon har fått tennisarmbåge och en Frozen shoulder så hon mår riktigt jäkla dåligt, men har ingen möjlighet att vara borta från jobbet. (Är Sverigeansvarig för hudvårdsmärket Skin Ceuticals.)

Liksom Lena så brukar jag träffa Ann lite oftare. Hon opererade höften i somras, ett par dagar senare ramlar hon och får flera frakturer och sommaren avslutas med Borrelia. Igår, när hon parkerade bilen utanför T-Centralen, för att träffa oss, kom en jävla slyngel och försökte råna henne på väskan men hon gav honom stryk med kryckan!

När vi träffas har vi alltid så mycket att prata om och ibland önskar jag att jag kunde delge vissa saker här i bloggen för sweet Lord vilka grejer det kan handla om!

Linda, till vänster, är en av de roligaste människor jag har i mitt liv. Hon är hörselkadad och jag har berättat förut för er när hon var på krogen och dansade med nån okänd snubbe. Han var skitslajmig och började slicka henne i örat … fick dock värsta stöten av hörapparaten så att han höll på att trilla ihop. Fy fasen som vi brukar skratta åt den storyn. Linda är också den ende av oss som är singel … men som ändå envisas med att ha ett frikort! … Linus Wahlgren för övrigt … Superseriös till vardags som rektor men en jefla dåre när hon är privat. Sjukt rolig. Towe till höger har det varmaste hjärtat ever. 

Alltså, vi har så GALET jäkla roligt när vi ses och igår kanske vi satt på fel ställe: Hotell Sheraton, där många Nobelgäster fortfarande huserar. Vi skrattar ju så högt och precis hela tiden, att alla måste undra om vi tagit uppåttjack.

Jag brukar ofta tänka att jag aldrig hade träffat dessa tjejer om inte jag hade haft bloggen. Så innerligt tacksam över vad den ger mig. Bloggläsare som blivit vänner för livet. SOM dessa tjejer har stöttat mig de senaste åren. You have no idea.

Så, nu när jag sitter och skriver det här inlägget känner jag en enorm tacksamhet.