Vi ska prata mera om det här men inte nu

Jag har hela tiden vetat att gårdagens inlägg skulle skaka om en hel del men att det skulle bli ett s å stort gensvar kunde jag inte drömma om. TACK❤️

 

Min dotter är skräckslagen och fullkomligt livrädd för att hennes pappa ska utsättas för en häxjakt. Hon fick panik och ville att hag skulle radera inlägget. Jag hoppas vid Gud att ni stannar vid era ord och andas djupt. Det finns som sagt oskyldiga barn inblandade och saker och ting måste få ha den gång som krävs. På lagligt sätt.

 

Jag bestämde mig för länge sedan att respektera min dotters känslor för sin pappa. Att, även om han våldtog henne så fanns en annan sida av honom, en vanlig pappa. En pappa hon än idag kan sakna. Jag hatar honom och har svårt att ta in de hon känner men jag måste respektera det, och det gör jag till fullo. Hon måste även få landa i det här eftersom vi båda blev helt tagna på sängen över den reaktion inlägget igår väckte. Jag k o m m e r att återkomma men behöver som sagt andrum. Inlägget tog det mesta av min energi.

 

Nu till något annat.

 

Igår åkte jag till Rom. Inte med 24-åringen utan jag är här på en sedan länge planerad pressresa anordnad av skönhetsmagasinet Daisy Beauty.  Under hela helgen ska vi få ta del av utvalda företags produktnyheter och intressanta föreläsningar. Det är exakt vad jag behöver ockupera hjärnan med just nu. Något ytligt som inte har med skiten hemma att göra.


Bredvid mig i planet satt Maria. Hon är marknadschef på L’Oréal i Sverige. Jag har träffat henne förut och hon är extremt duktig på det hon gör. Jag är hyfsat flygrädd och jag blev inte mindre skitnödig när hon påpekade att det igår var fredagen den 13:e och att vi dessutom satt på rad 13. Hade inte tackat nej till en Pampersblöja om någon erbjudit mig det.

För att lugna nerverna beställde jag in bubbel och sket fullständigt i att kl var 10 på morgonen.

Koncentrerade mig istället på att reta upp mig över den här klockannonsen. Vem köper en klocka som heter Seksy?! Man upphör aldrig att förvånas.

Vi landade i ett lagom varmt Rom, en ny stad för mig och herregud vad det är folk överallt!


Med på resan är de här två sköna bönorna, Tina och Tanja.

De äger nagellacksmärket Lyx Cosmetics. Ett Lackryl-lack som är svinbra. Samma princip som Depends gellack fast en helt annan produkt.

Trodde inte jag hade träffat någon av de som är med tidigare men det hade jag visst; Sara Arnald är med som fotograf.

Vi är ju i Italien varför allting tar en evinnerlig tid. Som att vänta på transferbussen.

Kicki, som tillsammans med sin man Sam, äger tidningen och är chefredaktör, fick ett psykbryt på chauffören som vägrade släppa in oss förrän han fyllt bussen med alla väskor!

 

En halvtimme senare var vi framme på hotellet, lagom trötta.

 

Undrar om någon märker ifall jag ta med mig det här skåpet hem?! Oj så kär jag blev.

Hotellet är kalasfint och jag fick ett jättefint rum. Vi var rätt försenade varför det bara var att slänga in väskan på sängen och gå ned för att äta en mycket sen lunch.

Med på resan är självklart Linnea Öst, en gammal räv i tidnings- och skönhetsbranschen. Sjukt trevlig.

Efter maten var det dags att sätta igång.

Först ut var företaget Grazette of Sweden, som jobbar mot frisörsalonger. De har en himla massa bra produkter, bl a en produkt som läker ”trasigt” hår. En konkurrent till det populära Oraplex. Just den kommer lanseras till oss privatpersoner. Me like.





Efter Grazette var det dags för Tina & Tanja med sitt Lackryl. Den enda produkt i världen av det här slaget. Sånt blir jag imponerad av.


Notera dåren Kicki på golvet. Jag älskar henne för hon är den enda person jag vet, i den här businessen, som är genuint ärlig om alla det produkter hon testar. Hon är stenhård … och sinnessjukt rolig privat. Läs hennes blogg HÄR!


Efter Lackrylbönorna var dagen slut. Tanja fixade mina naglar innan det var dags för sen middag.

Somliga hann piffa till sig innan middagen. Linnea med en supersnygg make up. 

Då det igår var fritt under kvällen delade vi på oss. Vi var ett litet gäng som hamnade på en supernice resturang.

Blev tokkär i dessa vinglas!

Maten var fantastisk!

Norrlands-Madde gjorde misstaget att beställa in en latte …. som betyder mjölk på italienska. D e n minen!

Madde är för övrigt sjukt roligt. Helvitti så kul vi hade hela kvällen. Skönt att få skratta av sig dagen, som egentligen var oerhört tung.

 

Idag har vi en extremt spännande dag framför oss. Männen på bilden lite längre upp ska presentera en heeeelt fantastisk produkt. Jag har anmält mig som frivillig för att visa er att den funkar. Linnea har testkört det i några månader och är salig.

Hörni, tack än en gång för allt ni delat med er i kommentarerna. Vi kommer som sagt att prata mycket mer om det här men jag måste blanda in min vardag och det verkliga livet här också. Som denna resa till Rom.
Jag fattar att det här inlägget känns märkligt med tanke på gårdagen men just nu mäktar jag inte med att prata så mycket om saken. Jag hoppas att ni kan förstå det och ha tålamod. Det här är trots allt en livsstilsblogg.

 

För övrigt suger det att blogga från en mobil. Sorry.

1

45 responses to “Vi ska prata mera om det här men inte nu

  1. Ragdoll skriver:

    Vad spännande att åka till Rom! Det vill jag också göra en dag. ❤

  2. Rijo skriver:

    Gu va roliga grejer du får vara med på. TACK för den ärliga person DU är. Är det skit så skriver du det osv. Det uppskattas. Vi vanliga dödliga (hehe) lyssnar på dig och får ju en massa tips att själva prova och bli nöjda med. Thanx!!!

  3. Nelly skriver:

    För mig var gårdagens blogg en bomb, och jag tror att alla på nåt sett kan ”känna” detta övergrepp. Vi har nog alla någonting att relatera till oavsett om det inte hänt en själv.

    Men nu är jag paff! Innan gårdagens ”släpp” en glittrig blogg, lite småtjafs (me like) o produktförsäljning.

    Idag – lite samma. Det går lite för snabbt. Känslan som kom idag var ”jaha, vad det inte mer?”

    Jag läser/ju att ni levt med detta i flera år men för mig som bloggläsare blev det lite oseriöst idag, förlåt 🙏

    1. monasuni skriver:

      Jag måste få andas Nelly. Liksom Johanna.

      1. Bitta skriver:

        Exakt det är nödvändigt att få andas och ibland är ytligheter ett andningshål för att orka. Förstår dig precis ♥️

    2. Pernilla skriver:

      Men, vänta lite här nu Nelly.. Detta är ju livet, inte en tv-serie..! Det som Mona berättade igår var fruktansvärt, ett inlägg som jag hade med mig i hjärtat hela dagen igår och grubblade över, kramade mitt barn extra många gånger och våndades över hur många barn jag träffat som går igenom samma helvete nu.
      Vi kan väl inte ställa krav på symmetri i blogginlägg???! Ska vi tvinga dottern att ge oss smaskiga detaljer bara för att tillfredsställa oss??!
      Nä, verkligen inte. Tack för in-blicken i ert privatliv Mona, och all respekt till din fina dotter. Tacka henne för den insikten hon gett oss, är säkert på att denna historia för något gott med sig. Att någon känner igen sig och får stöd, att vi andra kanske vågar se och hjälpa andra som behöver hjälp.
      Men ni har ingen skyldighet att berätta mer eller leva mindre nu….!

    3. Ann P skriver:

      Det finns inte en resa eller något annat i hela världen som kan ta bort eller förminska det som hänt Johanna och hennes familj,det är ”närvarande”” 24/7.
      Jag som har förmånen att få vara en av Monas nära vänner kan bara säga att Mona är så långt ifrån ytlig som man bara kan vara,större hjärta och mer empati finns inte.
      Gårdagens blogginlägg kostade på att skriva, och det tror jag alla förstår så om det nu kommer ett så kallat ytligt inlägg så innebär det inte att tårarna slutar rinna och att tankarna slutat att mala.
      Det är ett andningshål,en paus en distraktion
      Nelly jag tror inte du menade något illa med din kommentar och jag vill INTE starta något tjafs här men det handlar inte om ytlighet det handlar ”bara ” om att få andas lite annan luft ett tag
      Kram

      1. Nelly skriver:

        Förlåt mig, det var verkligen inte min mening med att försöka förminska händelserna eller skapa nåt nättjaffs!

        Det kändes bara som en stort slag 👊 i magen igår och alla känslor bara vreds på.
        Själv har jag inte råkat ut för något så här fruktansvärt men jag har befunnit mig skeenden i livet då ingen trott på mig och det verkligen har varit stentufft att få rätt och ändå fått kommentarer bakom min rygg ”jag vet fortfarande inte”
        Sedan har jag vänner som tagit livet av sig, andra mycket nära vänner som försökt – och jag stått hjälplös (och står hjälplös) inför detta.

        Därför blev jag så paff idag – för inom mig satte allt igång igen – önskar själv att jag hade en av- och påknapp, men det har jag inte och det är mitt helvete!

        1. monasuni skriver:

          Usch, jag förstår dig. Ingen fara.

        2. Ann P skriver:

          Kram till dig Nelly

        3. Pernilla skriver:

          Håller med, inget nättjafs, bara nätkärlek! Kram på dig. 😊

    4. Nelly, det är fullt förståeligt att du som en engagerad bloggläsare som lever dig in i det som Mona skriver om reagerar starkt och känner ett stort behov av att processa informationen innan du kan landa och gå vidare. Samtidigt så är det viktigt att förstå, precis som du är inne på, att de det berör har hållit på att processa detta i flera år och har redan landat i det som hänt. Både din och deras upplevelser är sanna, äkta och relevanta men ni befinner er i olika stadier. Det innebär att du inte kan räkna med att Mona och bloggen ska vara delaktiga i din process utan den behöver du driva själv. Ett sätt kan vara att läsa om gårdagens inlägg och sedan ta paus från bloggen några dagar medan du tar hand om dina egna reaktioner och känslor.
      Charlotta

      1. aa skriver:

        Håller med om det du skriver Överlevnadsguiden, så sant. Tänker också mycket på Monas dotter nu men jag reflekterade ganska fort över att de har redan kommit långt i sin bearbetning även om det inte ”tar bort” det hemska som hänt. Jag har lyssnat på podden där hon berättar om detta och hon låter som en väldigt klok och sympatisk människa, vill skicka henne en cyberstyrkekram.

    5. Eb skriver:

      Som bloggläsare är det vårt ansvar att hantera de känslor inlägg väcker och att fundera noga på när det är läge att lägga vår reaktion på någon annan och när det är läge att själv härbärgera den (hålla den utan att agera) eller ventilera i andra rum. Just nu är ytan helt och hållet Mona och Johannas, att hantera på det sätt som fungerar för dem. Låt dem slippa ta ansvar för andras uppfattningar och känslor just nu, det är inget jobb som ska ligga på dem. Bara för att bloggen går att se som underhållning för oss så finns inget ansvar likt köpare-säljare, där kunden (vi) har rätt att kräva information, vissa inlägg, vissa känslor o.s.v.. Det vi kan göra är att fundera över vårt eget behov/ våra känslor/ våra tankar/ våra beteenden och ställa det i förhållande till någon annans.

    6. Eva skriver:

      Nu fick ju inte Mona reda på detta igår som vi utan hon har ju levt med detta ett tag så dom har ju redan bearbetat en del så tycker inte det är så konstigt att dom försöker fortsätta sina leva sin liv så gott det går.

  4. Blomman skriver:

    Mitt hjärta blöder för din dotter. Hon har skyddat sin pappa så länge, satt honom före sitt eget bästa så länge. Klart detta är otäckt. Men allas reaktioner är en bekräftelse på att det han gjort är så vansinnigt fel. Allas ilska är koncentrerad och så stark just för att hon sen hon var barn, fått bära detta ensam. Nu är hon inte ensam. Alla vi står upp på hennes sida. Klart som korvspad att hela hon vill skydda sin pappa mot vår ilska. Hon har ju gjort det, skyddat honom, på bekostnad av sig själv, hela sitt liv fram till nu. Johanna, om du läser det här. Vår ilska beror på vad han gjort mot dig. Orsaken är inte att du berättat. Orsaken är hans vidriga handlingar. Äntligen skyddar du dig själv – och med all säkerhet fler barn nu. ❤️

    1. ninaerica skriver:

      Ännu en riktigt bra kommentar! Finns förvisso många fler, men detta var så klokt. Självklart ska ingen ta saken i egna händer och göra något dumt, lagen är lagen osv.
      Men, det är inte Johannas skyldighet (även om barn på något sätt ändå känner mycket för en förälder som har gjort något så fruktansvärt) att skydda honom. Det har det aldrig varit, även om hon har gjort det. Och, OM det skulle hända något (han kanske väljer att avsluta sitt liv när allt detta kommit fram, sådant vet man ju aldrig), så är det inte en sekund Johannas fel. Det är helt och hållet hans ansvar att ta konsekvenserna av sitt handlande. Han har för länge sen valt att göra något så fruktansvärt, och karma glömmer aldrig. Alla som utsätts för något sådant har bara en sak att tänka på och det är att göra det som är bäst för dem själva.

  5. Laila skriver:

    Åh, ha nu några härliga dagar i Rom och ladda om batterierna.
    Kramar❤

  6. anna skriver:

    Förstår att ni måste andas. Din blogg, du bestämmer. Ha så kul i Rom. En stad jag inte är säker på att jag skulle vilja besöka. Är på tok för organiserad och effektiv för att inte få psykbryt på deras omständighet. Har hört för vänner att de har lite andra sätt att göra saker på 😉

    1. Jag var i Rom i mitten av april, första besöket sedan 80-talet, och blev helt förälskad i staden. Mycket turister i det historiska centrum – ja! Men vi bodde i Trastevere, på andra sidn Tibern. Underbar mat och dryck (prisvärt dessutom), trevliga människor och en miljö där man vill fota precis allt. Vi märkte inte av att saker tog tid. Åk dit, en underbar stad!

      1. anna skriver:

        Har en god vän som bodde en längre period i Rom och h*n berättade att i vardagslivet, var på bussen du får gå av, hur du köper fika etc höll på att driva hen till vansinne då allt var så omständigt😉 Tror säkert att Rom är en ljuvlig stad men det är inte dit jag vill i första hand 😉

  7. Kristin skriver:

    Andas och njut av Rom! (Tror vi alla måste låta detta sjunka in lite, gråter bara jag tänker på det….Klarar inte av podden än).Fina Johanna, bara träffat henne en ggn så vacker och skör tyckte jag då, men nu -så stark❤️
    Nått helt annat: Tanja är ju ”min” nagel tjej!!! Kul att se henne här😃
    Kram till dig Mona!

  8. Sanna skriver:

    Jag ser att du är ute och reser med några av mina gamla journalistkollegor. Trevligt.

    Känner bara att jag måste skriva något efter gårdagens inlägg. (Hoppas ok.)
    Första tanken är såklart; kölhala fanskapet. Sen är en pappa alltid en pappa. Förövarna är oftast själv offer för pedofili. Vilket inte ursäktar någonting nånstans. Men det kanske förklarar en del män (och kvinnors) beteende. Jag har alltid sagt att varje vuxen människa har ett eget ansvar att ta hand om sin skit.
    Men det som känns så mycket viktigare är att ur den här geggan så kommer det komma något bra. För att din dotter lyfter det här. Vilket jag tycker är helt fantastiskt. Att fler vågar sätta strålkastare på problemet. Jag kan inte nog understryka det. Om drabbade berättar att det förekommer, att det är fel och vad man som barn ska göra så kommer det rädda många.
    Jag vet. Eftersom jag själv varit utsatt för övergrepp av nära anhörig som barn.
    Kram

    1. T skriver:

      Fast Elaine Eksvärd skriver om just denna myt, att det inte stämmer att de flesta pedofiler själv är utsatta eftersom de flesta förövarna är män och de flesta utsatta är kvinnor (även om det med all säkerhet är ett mkt stort mörkertal). Så man ska nog vara försiktig med att påstå detta eftersom det på något sätt -tror inte att du menade det så, men det blir lätt att man tolkar det så- blir en ”ursäkt”.

      Själv växte jag upp i ett hem där det förekom psykisk och fysisk misshandel under hela min barndom. Det jag varit med om önskar jag ingen. Det har lett till att jag uppfostrar mitt barn precis tvärtom, med mjuka metoder och massor av kärlek och öppenhet. Så det får aldrig bli en ursäkt att man själv blivit utsatt!

  9. Sara skriver:

    Jag förstår absolut behovet av vardag och distrahera hjärnan lite. Jag har varit i en liknande sits (förövaren var dock utomstående) och det är en ofantligt tuff sits att vara i. Som mamma innebär det också en hel del skuld och ifrågasättande av allt möjligt, det ställer väldigt mycket på sin spets.

    Jag kan bara prata för mig själv men jag skulle aldrig drömma om att på något sätt konfrontera pappan eller starta någon häxjakt, situationen är er och jag skulle vilja påstå att både du och din dotter hanterar det hela precis som bra som ni kan.

    Styrkekramar /Sara

  10. Catarina skriver:

    Njut av Rom Mona, det gör jag just nu. Vilken vacker stad o det är inte så omständligt vi har ju semester o flyter med i tempot här. Kram till dig o familjen.

  11. Henna skriver:

    😂 Latte, det hade jag också kunnat beställa.
    Skönt att få komma bort och ha skoj! ❤️

  12. Pi@ skriver:

    Å, vad härligt det låter med Rom precis nu när hösten kom. *burr* 🙂
    Njut så mycket du bara kan och ladda batterierna.
    Jag tror på Karma… den kommer sköta det här utan vår inblandning.
    Kram på dig/er.

  13. AnnaEngel skriver:

    Går det köpa nagellacket i Sverige?

    1. monasuni skriver:

      Jaaaa, det är ju svenskt! Finns på Lyko.se tyckte jag de sa!

  14. Elinor skriver:

    Rom är fantastiskt, varit där två gånger, njut!!!

  15. Kim skriver:

    Jag önskar av hela mitt hjärta att du kan få andas och ha riktigt roligt i Rom! Jag kan förstå att du bär allt hemskt med dig ändå, men hoppas du får tanka lite positiv energi.
    Till Johanna vill jag ge en stor kärleksfull och varm kram. Det sista du ska behöva göra är att oroa dig. Jag hoppas och tror på karma och din godhet och styrka kommer göra dig så hel du kan bli. Du är vacker inifrån och ut! Det du gör kommer hjälpa så många andra drabbade och det är så viktigt. Kom ihåg att bara göra sånt som stärker dig, det får inte ta mer av din själ. 💕

  16. Daisy beauty har jag aldrig hört talas om. Den måste jag kolla efter i affärerna 🙂

    1. monasuni skriver:

      Kolla på nätet!

  17. Angel skriver:

    Den här pausen behöver du! Klart som tusan att man behöver andas efter att ha fått ur sig något sådant. Att ha burit på det så länge utan att kunna prata om det är en enorm börda. Både för dig och din dotter. När man sedan fått ur sig allt blir man fullständigt urlakad.
    Det vet alla som burit på något tungt! Vet man inte hur det känns så kan man i alla fall respektera att du behöver en paus.
    Njut av Rom, en stad jag själv vill besöka någon gång. Njut av sällskapet och den goda maten. Ladda batterierna!

  18. Bibbi skriver:

    Rom är en av mina favvo-städer. Var där förra veckan.
    Jag hoppas du får ströva omkring i stan och njuta också. Det finns så mycket att titta på, äta och dricka och glöm inte att äta deras glass. Om du orkar så har jag lagt ut en massa bilder från min Rom-resa på bloggen.

  19. Ulrika skriver:

    Man har gott om tid att tänka när man står och målar ca en triljon brädor…..och SOM jag tänkt på det du skrev, må du tro!
    Jag är inte direkt en naiv person och vet att människor kan uppföra sig som idioter, men fick iaf en käftsmäll och ett rejält uppvaknande av att läsa
    vad som hänt.
    Det vore att kränka er om jag skulle säga att jag förstår – jag har fan inte en aaaning om vad ni gått/går igenom, så jag ska inte skriva floskler
    om det. Tack för att du delar med dig av så svåra saker!
    Kramar till dig, din dotter och alla i er närhet som farit illa av det fullständigt överjävliga som hänt. <3

  20. Lotta skriver:

    Hej! Är det avsiktligt som inlägget om vad som hände din dotter också finns på nyheter24.se? Jag är så glad att ni båda finner styrka att orka kämpa vidare genom detta!

  21. ÅsaC skriver:

    Jag kom hem i tisdags från Rom. Älskar att ströva omkring i den staden. Det mesta ligger inom gångavstånd. Trastevere är jättemysigt område som är väl värt att besöka. Visst kan det vara lite mer omständigt med vissa saker, men det mesta funkar som hemma. Jag tycker det är en del av tjusningen med att åka utomlands att få uppleva nya kulturer och sätt.

  22. Mia skriver:

    Tycker det var skönt att läsa ett ”glitter” inlägg
    efter att ha läst om det vidriga ni gått igenom.Bara att ni varit öppna om vad som hänt kommer säkert hjälpa många andra. Har även lyssnat på Johanna och hon verkar väldigt klok. En kompis pappa var pedofil- man sov bara över hos henne en gång. Jättebra att ha en stor blogg att sprida kunskap med. Ditt shoppande har verkligen fått en förklaring.

  23. Ylva på Åland skriver:

    Min kompis beställde en ”double latte” när vi var på Sicilien. Servitören såg frågande ut och upprepade det han just fått beställning på men med ett stoooort ? efter. Yes sa kompisen så klart. Han fick ett stort glas mjölk 😂😂

  24. Eli skriver:

    All kärlek till dig och din familj ❤️ Ta väl hand om er ❤️

  25. Ragdoll skriver:

    Måste bara säga att jag nu har lyssnat på Ångestpodden och din dotters berättelse och jag är stum av beundran! Modiga kvinna! Jag vet inte vad jag mer ska säga men jag är helt fascinerad av henne och hennes berättelse! Och hon låter precis som dig på rösten! 🙂

  26. Sandra skriver:

    Jag förstår Nelle, händelsen var ett slag i våra trogna bloggläsares magar. Jag har läst bloggen sen, minns inte, hur gammal är tallibanen nu? Tror jag kom in när hon var 1,5? Eller straxt över, länge iaf. Man följer med på resor som beskriv, tjafsen med maken/delägaren och massa annat, helt plötsligt händer detta (visserligen 20 år sedan och ni som fick veta för två år sedan, men för oss andra hände det nu) och vi som då kommit att känna starkt flr er har svårt att hantera. Men jag själv blir så glad i hur stark Johanna är. Hon kommer växa upp än starkare och ev barn kommer växa upp med en mor med en mängd visdom dels efter en hemsk händelse. Mona, känn ingen skam för egen del, pedofiler är bra på att dölja och skrämma sina offer. All hyllning till er starka kvinnor.

  27. Sara skriver:

    Det är ju precis sånt här du behöver! Nått helt annat att tänka på en stund. Så njut av allt du bara kan!!!
    Och fixa gärna en riktigt bra deal till oss på lackryl 😃😂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *