Tisdag…alltför långt ifrån fredag

Tar på mig ytterjackan  och ska dra hemifrån till kontoret 06.35, när det slår mig att maken var tvungen att dra tidigt idag. Alltså måste jag vara hemma och se till att talibanen kom iväg till skolan. Bra start. Väntar 45 minuter, bara för att få reda på att hon inte vill gå till skolan. Hon har jordens hosta men är i övrigt pigg.

Så hon fick följa med mig idag. Som hon ångrade sig. För det är ju inte så glammigt att hänga med morsan direkt:

Övriga medarbetare, inklusvie make, var borta hela dagen. Jag hade lovat en leverantör att återlämna lite grejer som vi lånade med oss till Norge. När jag åkte från norgemässan så bad jag maken att vara NOGA med var han packade dessa saker. Tror ni han lyssnade?

Leverantören ställer ut på Möbelmässan som öppnade idag. Jag trodde det var nästa vecka så när jag klev in på kontoret och nyss fått reda på att den, som sagt, öppnade idag så fick jag råpanik. Var i h-e var grejerna nånstans. Alla våra femtioelva pallar från Norge står ouppackade eftersom jag ägnat en vecka till att röja på lagret.

Så jag är tvungen att öppna så många lådor och träkistor som möjligt, innan jag hittar det jag söker. Som givetvis låg på spridda ställen.

Det här är ytterst lite av den röra jag åstadkom. När 20-åringen, som är den som sköter hela vår logistik och som är ärkepedant, kommer i morgon så kommer jag få sparken. I synnerhet när vi just i morgon ska få 5 ton smide från smidesverkstaden.

Fixade lite skrivbordsjobb under tiden som talibanen ritade fina teckningar. Jag älskar att klä mina kontorsväggar med hennes konstverk. I synnerhet när hon skriver så kloka ord, he he…

Himla bekvämt att vi huserar ovanpå Svanströms kontorsmaterial. Allt blir så mycket lättare då. Jag ska göra broschyrer och behövde köpa en sån däringa bindmaskin som man gör ringmappar av.

Blev väry glad när jag upptäckte att istället för att den kostar över 1200 kr, så var den nedsatt till 500 spänn den här veckan. Grattis till mig. Och det är det här jag sitter med på kvällarna, istället för att blogga: jag gör en broschyr.

Talibanen blev hungrig och vi drog till Bromma Blocks. Där blev hon skitlack på mig för att hon inte fick en stor chokladboll till efterrätt, så hon satte sig vid eget bord.

Själv satt jag och väntade på min ”pasta med köttfärssås” modell barnportion, som jag beställde. 15 minuter senare kom den….fast det var en helt annan rätt. Jag, som är världens fegaste när det gäller att klaga (japp, det trodde ni inte om mig va?!) tog mod till mig och gick fram. ”Ursäkta, men skulle det inte vara pasta med köttfärssås?”

”Jaha, jag trodde du skulle ha pasta med chilibiff…eftersom du var vuxen.”

”Näe, jag beställde två barnrätter för att jag…för att…jag gjorde det…”

Hon blev irro, gav mig 20 kr tillbaka och sa att maten skulle komma snart.

Ytterligare en kvart senare kom maten. Och först då insåg jag att jag, istället för att betala 57 kr för en barnportion, vilket det fysiskt också var, betalat 77 kr. Nog för att jag inte är arbetslös, men vafan. För där gick gränsen för mitt klagande..

Efter lunch drog vi ut till mässan. Jag hade bland annat två stycken stora stativ, och en påse med varor, som skulle lämnas till leverantören. Vi kom överens om att jag skulle lägga stativen under hennes bil i garaget. Jag sprang in och lämnade påsen och när jag kom ut så hann jag precis undan en parkeringsvakt. Lucky me.

Och lucky me för att någon uppfann lap top:en. Medan jag hoppar in och ut i bilen så passar talibanen på att spela på sin dator. Barnvaktus Perfektus.

Järnet in till Syster Lycklig och hämta tapeten som saknas. Och prata med älsklings-Tina. Vi kom på att det alldels snart är ett år sen vi var i Indien. Och att vi saknar det som attan. Av alla resor jag har upplevt så toppar den allt.

Under tiden drog talibanen ned till källaren och muttrade nåt om att det inte var så kul att vara med mamma på jobbet.

Uj uj vad Tina kommer bli sur på mig nu när jag råkade få med klädhögen där på bilden. Hon håller på att röja runt i butikens undervåning. Talibanen passar på att skita ned golvet med sina nätta små stövlar..

Sen ringer maken och gastar om att jag inte har vidarekopplat företagstelefonen och ”vi måste ju fan ta hand om kunderna som ringer” bla bla bla. Och även om det alltid är tvärtyst så här ett par veckor efter mässorna, så blir jag skitstressad, så vi åker till jobbet igen. Bara för att konstatera att jag visst hade vidarekopplat.

Går ned till posten med paketen till väskvinnarna. Och möts av den här stinkbomben.

Vårt postkontor är det kontor där man har dumpat den sämsta personalen i hela Sverige. (Bortsett från hon som är chef där, som är trevlig.) De slog ihop två företagscenter och flyttade det till oss på vår gata. Vi har kontor mitt i ett industriområde, således finns en himla massa företag här. Tror ni de har normala öppettider? Icke: de har öppet 8-9.30 sen mellan 15-18. ”För att det inte lönar sig”.

Och den här snubben har vi fått ärva från en annan post, som jag alltid undvikit av en enda anledning: han luktar så in i helvete jefla illa. En gång när talibanen var 4-5 år och följde med mig så säger hon högt; ”mamma, vad är det som luktar så himla äckligt?!” Jag förklarade helt ärligt att det var mannen bakom luckan som luktade. ”Varför då?”

”För att han förmodligen har glömt att duscha…på några veckor.”

Och nu jobbar kadavret på ”min” post. När man kliver in där så måste man andas med munnen, för andas man genom näsan så kräks man. På fullt allvar.

När jag kom ut till bilen och säger ”fy fabian vad han luktade illa” så säger talibanen, som suttit och väntat; ”Åh, är det den där mannen som luktade konstigt som jobbade?” Det är 4 år sen hon träffade honom senast så då kan man kanske fatta hur illa han stinker.

Hem till lokala ICA-butiken för att hämta ut tofflor till talibanen. Med tanke på de frostskador vi fick i helgen så var jag tvungen att beställa bästa tofflorna i staden till henne:

Vill ni köpa sköna tofflor så ska ni skaffa såna här.

Men, som vanligt när jag ska hämta ut paket på ICA så kommer ägaren och säger: ”tror bestämt att din dotter har lite grejer här också” och syftar på 20-åringen.

Mycket riktigt. 3 paket senare kom vi äntligen hem.

Hon har förmodligen beställt ett gäng bikinis. För nästa vecka drar hon till Vietnamn. I EN MÅNAD! Jag kommer dö. Har aldrig varit ifrån henne så länge. Plus det faktum att hon är en av de bästa jag någonsin har haft anställd, så jag kommer ha ett h-e i fyra veckor. Lyckligtvis så är vi en till på kontoret och det kommer vara räddningen.

Skulle precis fortsätta det här tråk-inlägget men upptäckte just att 1,5 liter mjölk har runnit ut i kylskåpet, så jag har lite att göra en stund.

Laters

0

22 responses to “Tisdag…alltför långt ifrån fredag

  1. Du är ju hur rolig som helst! Kram!

  2. Kennelflickan skriver:

    Mona, var får man tag i en sån där vit träkista?

    1. MonasUniversum skriver:

      Det får man inte. Dom har vi ritat själva och det är in mammas man som har snickrat ihop dom. Vi använder dom som montermöbler och fraktar alla varor i dom…snygga va?!

      1. Kennelflickan skriver:

        Så jävla snygga!!

  3. ragdoll skriver:

    Jag brukar normalt sett inte titta snett på folk som luktar illa eller dylikt, men idag på bussen klev det på en människa som luktade död! Jag fick andas genom munnen och höll på att spy!

  4. hey jonna skriver:

    Jag älskar att du är så hopplöst störd.
    Jag hoppas vi kan ses snart igen. Too long ago mellan varven.

    1. MonasUniversum skriver:

      I agree baby.

  5. Anna skriver:

    Låter som en tråkdag. Å andra sidan är det trötta tisdag och varför ska den bara drabba mig??
    Å adra sidan varför måste den drabba någon?

  6. Sandra skriver:

    Mona!

    Jag stod i dag och funderade… Jag är ett fan av din blogg, jag läser och läser och lusläser inläggen som handlar om din make. Ni verkar ha det rätt lattjo mellan varven måste jag säga. The real love finns nog där trotts allt !
    Men nu till min fundering; svartsjuka? Finns det?
    Jag är 27 o nykär, störtlöjlig men matchande underkläder renrakad husmus och fin o fix inför varje dejt. Dock aningens svartsjuk! Tänkte då att äh, det går över sen när man hängt ihop ett tag o blir trygga med varandra! Är det så ? Eller kan ni som hängt ihop 15 år fort bli svartsjuka? Jag skulle gärna vilja höra dina tankar o funderingar. För du är en klok kvinna!

    Kram!

    1. MonasUniversum skriver:

      Tack kära du, men jag vetefan om jag är särskilt klok!

      Jag kan säga så här: i alla år så har jag varit svartsjuk till och från. Helt beroende på hur fet jag har känt mig. Låter ju sinnessvagt, men så var det. Dock ingen extrem svartsjuka. Sen jag tappade alla kilon, som tagit två år, så har jag känt av svartsjuka en enda gång. Och då var det inget särskilt som hände, det bara kom över mig. Allt har ju i grund och botten med självkänslan att göra. Eller avsaknaden av den skulle jag vilja säga.

      Jag tror att lagom dos av allt är okej. Jag tänker också så här: OM man nu tar steget till att kliva över häcken, så kan ju partnern inte göra något åt saken. Då har han/hon gjort ett val. Sen är det också så att jag vetefan om jag vill veta. Alltså så här: om maken skulle vara otrogen med någon EN gång, då vill jag verkligen inte veta. Varför ska han lasta över det på mig och förstöra mitt liv? Men, om han ingår en längre relation, well, då kan han dra åt helvete och bereda sig på att jag inte kommer vara särskilt trevlig vid skilsmässan. Givetvis uppföra mig inför talibanen i alla lägen, men icke att han ever, EVER har min tillit igen.

      Om maken är svartsjuk? Nä, eller jo, nu för tiden är han nog det. Han var det i början också. Å andra sidan så har jag inte velat vara så social när jag var tjock, men nu…hehe…nu går jag mer än gärna ut, även om vi sällan gör det tillsammans. Skulle vi göra det så skulle han nog vara rätt svartsjuk. För gör jag mig i ordning så kan jag se hyfsat bra ut!

      Slutligen. Maken är mitt livs kärlek, men vi har det också tuffare än andra då vi jobbar ihop. Vi har gått igenom en jobbig grej just nu, som varat i 3,5 år och som nästan har knäckt oss. Även om han är the love of my life, så betyder inte det nödvändigtvis att vi kommer leva resten av vårt liv ihop. Så världsfrånvänd är jag inte. Och vem vet, HAN kanske träffar nån annan…Och det får jag i så fall respektera.

      Ganska intressant att du tar upp saken: igår kväll skissade jag på ett inlägg om just den här frågan. Ska nog ta och publicera det i helgen, så får vi diskutera saken med alla andra här också..

  7. Lisan skriver:

    Sluta dissa dina inlägg! Du är helt amasing.

  8. Rebecca skriver:

    Vill inte talibanen vara med på bild? Kram

    1. MonasUniversum skriver:

      Jo, hon blir skitsur när jag gör så där. Har haft bilder på henne tidigare, när hon var mycket yngre, men nu när hon börjar få ett utseende som förmodligen kommer hänga med upp i vuxen ålder, så vill jag inte lägga ut henne. Hon får bestämma själv när hon blir större…typ tonåring.

      1. Ina skriver:

        Rigmor Lundberg fd bbsuoksforare skriver:En fantastisk fin berattelse jag borjade sjalv 1974 och kanner igen mig vill ni hora fler historier sa hor garna av er..

  9. Helena skriver:

    Idag har jag varit nära ditt kontor, var nämligen på postkontoret… Höll på att svimma när jag läste öppettiderna. Ok, posten är ju inte direkt kända för generositet och service, men varför i helvete dessa konstiga tider??? Ja, ja nu är jag nöjd och jag fick ut mitt paket (hon var faktiskt både trevlig och inte vad jag kände illa-luktande, som lämnade ut mitt paket…) Måste oxå säga att jag gillar din blogg som sjutton, den får mig att bli glad!

    1. MonasUniversum skriver:

      Nämen hej! Och välkommen till Sveriges mest not-any-service-företagscenter! Du kan ju skatta dig lycklig som slapp den där äckliga människan för jag överdriver verkligen inte! Och när du kliver ut därifrån nästa gång; titta 90 grader åt höger så ser du vår kontorsbyggnad. Tegel. Blå markiser, andra våningen. Mitt rum ligger ovanför en brunaktig altan/balkong. Vinka sig lite!

      …och tack för snäll kommentar!

  10. taxichaffisen skriver:

    Nu känner jag att du behöver en liten tanke med omtanke.

    En och en halv liter mjölk utan kartong behöver ingen få i kylen.

    Kram!

  11. Therese_S skriver:

    Duuuuuu, det fanns ingen länk under här, för att se vart man kan köpa de däringa tofflorna! Skulle verkligen behöva köpa mig ett par, så att jag luffsa runt hemma och inte frysa så om fötterna 🙂

  12. Sandra skriver:

    Tusen tack för ditt oändligt långa svar!
    Jag ser fram emot Helgens inlägg! Mona, tack för syster lycklig! Jag beställde i veckan dem finaste örhänge jag någonsin haft! Dom kom i ett paket med söt hälsning idag! Synd man nästan bor vid Sveriges sydligaste udde.. Eller det kanske är bäst eller billigast så!

    I löv din blogg- don’t U Ever stopp 😉

  13. bigfive skriver:

    Moon Boots! Herreminskapare. Du får skynda dig att köpa något modernare.Eller radera bort fötterna precis som ansiktet.

    1. MonasUniversum skriver:

      Ameh, du har ju totalt missat att det är värsta modet….igen!

  14. A skriver:

    Jag för min del gillar verkligen de här liksom vardagsinläggen. Älskar bilderna också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *