The naked thruth

En bloggläsare undrar varför jag är så arg jämt. Jag läste hennes kommentar och blev först sur. Kärringsur. Sen slog det mig.

Hon har inte läst mig så länge, alltså vet hon inte hur det brukar låta här inne.

Sen tänkte jag en stund till på det där. Det gnagde i nacken. När jag hade tänkt klart så konstaterar jag samma sak som henne.

Jag har varit skitarg de senaste veckorna. Typ ända sedan vi körde igång vår pop up-butik här i Bromma Blocks-gallerian.

För att spara personalkostnader så har jag (och en annan tjej, tack gode gud för henne liksom) tagit de flesta passen. Så sedan den 30/4 så har jag och min beniga röv huserat på 25 kvm. Jag som är van att åka härsan och tvärsan. Att aldrig sitta still. Att vara överallt. Jag har varit tvärfast.

Och när man är låst till ett ställe så kan man inte hjälpa maken. Som har en överjävlig arbetsbörda. Och då blir han på dåligt humör. Och då blir jag på dåligt humör. Och då kan hela världen far åt h-e.  Jag har svart bälte i att stänga av känslor och bara gå på rutin. Jag är överlägsen på det.

Så nu tänkte jag lite mer på läsarens kommentar. Och så tänkte jag på att jag ska tänka på positiva saker.

Som att jag har två jättefina barn.

På att jag, vad jag vet, inte har cancer.

På att, när jag skulle slänga sopor vid jobbets yttepytte återvinningsstation vid parkeringen i morse, öppnade locket och då såg två råttor som satt och smaskade på hushållssopor, inte gallskrek. Utan bara kastade lade på locket och tänkte att ”så bra, dom har ju i alla fall mat för dagen och det är ju bättre att de huserar här nere, än uppe på kontoret.”  För då hade maken bajsat i byxorna. Tänk positivt liksom.

Och så tänkte jag på att jag aldrig tröttnar på alla mina blommiga stövlar, som gör mig så glad.

Jag tänker också på att jag idag för första gången äntligen fick ett tillfälle att använda mitt jättefina hjärthalsband. Som kommer från Åsa på Åsitas (smyckesgrossist). Som var den som såg till att Laila Bagge i Idol och Maria och Ann (domarna) och dansarna i Let´s Dance alltid hade glitter och glamoursmycken innan hon dog i cancer för ett år sen. Min hovleveranör av glittersmycken.

Ett hjärta för varje person som står mig närmast.

När  jag går till Espresso House här i gallerian och stöter på koncernens i särklass bästa platschef, Moa, så gör det mig glad. DÄR kan man snacka om service. Jag är en av EH:s mest frekventa stammisar och springer på många olika EH:s, men den här bönan är det bästa dom har.

Om inte huvudkontoret gör något bra av henne så missar dom något stort, lemmetallya.

Och så tänker jag positivt om mina handmålade tuppar och hönor, som jag envist lyckades övertala maken att köpa in från Indien. Som säljer som smör.

Sen blir jag varm i hjärtat när jag tänker på gamla och nya vänner. Kompisar kan man ha en drös av, men nära vänner har jag få, men de kan jag gå över lik för.

Här skulle jag lägga in en bild av ena halvan härifrån, men hittar bara opublicerbara bilder, men ni som hängt här en stund vet ju hur mycket hon betyder för mig..

Jaha, vad ska jag mer känna positiva tankar om?

Jo, jag tänker positivt om att jag är modig som gjorde Gastric Bypass-operationen och tappade 43 äckliga kilon, trots alla som sa att det var jättefarligt. Även fast det resulterade i att jag ha världens slappaste dallerröv.

Positivt är också att jag lyckats få så många andra att genomgå samma operation. Flera genom bloggen. Halleluja.

Sen måste jag väl tänka postivit om den där otrevliga postsnubben antar jag. Han kanske har en mamma som ligger för döden och hade en dålig dag.

——–

Ehh, don´t think so: för i så fall har hon gjort det de senaste 2,5 åren.

Nu blev jag arg igen.

6

20 responses to “The naked thruth

  1. Camilla skriver:

    Det är väl perfekt att ha en blogg för ventilation av negativa känslor: Att kunna (våga) säga ifrån vid dålig service. Att orka dela med sig av vardagen som inte alltid är guld och jävla gröna skogar! Håll aldrig ilskan instängd… pys ut den på bästa sätt när det passar dig!

  2. Sara skriver:

    Tja min sköna böna. Vet du att det finns ngt som heter karma? Dvs beter man sig som en ärkeskit i detta liv så återföds man som dyngbagge, en liten illaluktande insekt som lever på skit. Så jag håller med dig.. Skit ska skit ha!!! You rock!!

  3. Du är nog den goaste och finaste kärringen som finns. Hehe!

  4. Jess skriver:

    Ett sånt glädjande inlägg..typ……..Men hade jag haft dina fina stövlar, din urläckra klänning/tunika OCH det fina halsbandet hade jag oxå varit jätteglad;-))

    http://annorlundaunderbara.wordpress.com
    Sats/Akademikliniken/LenHud -IPL

  5. Ebba skriver:

    Äsch!
    Det är bra att pysa lite titt som tätt! Gör som fransyskorna och sydamerikanskorna och säkert en hel massa andra: Pys!

    Annars blir man utbränd eller går in i väggen eller skäller på fel person vid fel tillfälle när det rinner över.

    Pyser man har man mera plats för skratt o glädje i livet!

    Kram! och pys på!!!!

  6. gudinnan skriver:

    Jag vet en sak tanten glömde vara glad för!!

    Alla dom andra snälla läsarna…dom som ger dig snälla och goa ord om din blogg och ger dig lust att fortsätta dag in och dag ut…räknar inte mig själv till den skaran. Jag är inte så självgod…vet ju att jag är en rugguggla som popar upp lite här lite där och får dig att stå med fötterna på jorden så du inte tappar fotfästet å börjar tappa stinget…för det vill man ju inte…så min livsuppgift har blivit…håll Mona på tå så hon inte går å blir styv i korken!

    1. MonasUniversum skriver:

      Åh, du har så rätt: HUR kunde jag glömma det viktigaste av allt: alla läsare! Shame on me. Och det är ju tur att du finns och håller koll på mig

  7. Helena m. 4 skriver:

    Men… kom vi inte fram till att grönt var ENORMT missklädande på dig ?
    och bara för att du lovade att slänga/ge bort medeltidstunikan med fladderärmar så betyder inte det att det är fritt fram att använda alla andra gröna kläder du har i din enorma garderob…
    Kom vi inte fram till det ?
    humh…

    1. MonasUniversum skriver:

      HAHAHAHA, jag ska fan ha grönt på mig resten av veckan! Puss

      1. JessicaR skriver:

        Men Mona.. snälla, ta inte på dig någon tunika ever .. du ser ju ut som Mogis lillasyster i dem! 🙂

        1. MonasUniversum skriver:

          Ameh, den är ju jättefin ju! Till och med Magdalena sa att jag var fin!

          1. mamski skriver:

            raring – vad skulle den snälla Magdalena säga? sånt som Gudinnan häver ur sej? 😉 skulle inte tro det . att ”du är fin” är ju inte samma sak som ”tunikan är fin”. btw kan jag få låna tunikan – jag ska på lajv….. 😀 😀 <3

          2. MonasUniversum skriver:

            Bajs på er kärringar!

  8. Jag tycker att du är grym och är glad att jag hittat din blogg. Jag kan också känna mig som en häxan surtant emellanåt, kanske inte så mycket i bloggen, men i övrigt och jag är livrädd att jag ska bli en klimakteriekossa (ja det är alltså en av mina blivande 40-årskris nojor), så nu ska jag också börja tänka mer positivt.

    Kram på dig surkärring och det menar jag på ett positivt vis förstås 🙂

  9. Gefle-Ullis skriver:

    Man får komma ihåg att detta är liksom din dagbok och där skriverna man ur sig allt argt och skit man bär inom sig (nu skriver ju själv varken dagbok eller bloggar men jag vet tydligen så mkt ändå om det 😉

    Sen är du ”in real life” säkert inte alls så där arg utan en glad brutta!

    Kul att läsa dig varje dag i alla fall och se bilder…oavsett om du har gröna kläder eller ej!

  10. Annika skriver:

    Hennes kommentar fick mig också att tänka till – första tanken var ”äh, det är ju Mona liksom” men sedan blev jag nog lite mer inne på hennes linje när jag tänkte på vad som stått sista tiden.
    Å så kommer det ett så härligt inlägg – fullt med bli-glad-av saker. Å halsbandet – så fint – både i utseende och symbolik. Å jag hade redan innan det tänkt ”vilken fin tunika/klänning”. Sen kom dom…jag scrollade fort förbi du vet vad! : D

  11. LiSe skriver:

    Superfint halsband! Hade gärna haft ett likadant och jag tycker att klänningen/tunikan är fin, även stövlarna, och klart att du passar i grönt! Men…. korviga leggings eller strumpor gillar jag inte. Köp nya en storlek mindre :-)) kram på dig!

    1. MonasUniversum skriver:

      Älskling, det är byxor…

      1. LiSe skriver:

        Okey da, men det såg ut som korviga leggings på bilden. Men jag är inte den… jag tar tillbaka allt om strumpor o leggings. Puss

  12. Catarina Eriksson skriver:

    För 3 veckor sedan låg jag på sjukhuset nyopererad för cancer o fick höra att Magdalena Graaf var på min hemort. Mitt postnummer hade vunnit grannyran. Men tji för mig som inte har nån lott. Jag grämde mig ruggigt kan jag säja, tills kirurgen kom o gav mig beskedet att allt hade gått jättebra,allt såg fint ut o det var ingen spridning. Det kändes som högsta vinsten för mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *