Systerskap och betyg

I höstas bestämde sig talibanen för att lägga av med fotbollen och istället öka sina träningstider med tävlingsdansen. Hon skulle träna 5 dagar i veckan varav två av dessa dagar var dubbelpass. Jag höjde på ögonbrynen men gav min tillåtelse, under förutsättning att skolan gick först.

 

Hon klarade första terminen utan problem. Den här terminen har också gått bra, men nu på slutet, de sista skolveckorna, har hon varit ordentligt trött.

 

Igår var det skolavslutning. Jag är en ragata när det kommer till smink. Hon har bara lov att sminka sig när hon tävlingsdansar och möjligen, möööööjligen lite mascara om hon ska på fest. Det här med att ”alla andra får ju” biter inte ett skit på mig. Been there, done that, got the t-shirt. Men, igår sa jag ja. IMG_1941

Även om hon ser trött ut är så var hon överlycklig över att hon fick det.

 

Vi åker iväg till kyrkan här i finhooden och alla barnen sjunger så fint för oss föräldrar och det är svårt att inte vara en stolt mamma.IMG_1952Men, det går ju inte att komma ifrån att det blir lite långdraget med all körsång, tal och annat. Under tiden satt jag och beundrade mina skor.IMG_1962 Köpte dom här för ett par år sedan men när jag kom hem ångrade jag mig. Från att a l l t i d ha gått i högklackat så får jag svindel om klacken är högre en 1 cm efter att jag fick min första dotter. Köpte dom här för att de var så skitsnygga men de har legat i garderoben. Igår satte jag på mig dom och sweet Lord så sköna! (Uggs) Känns inte alls som att man har klackar, tvärtom, de känns som tofflor.

 

Utanför kyrkan skulle klassen få sina betyg. Talibanen har kämpat hela våren och blev oerhört besviken. Hon hade siktat in sig på att få A och B i alla ämnen men bröt ihop när hon fick ett par C och samt D i Hemkunskap. IMG_1964

Storasyster var med och försökte trösta henne med att säga att även om hon är skitduktig på att laga middagar här hemma så spelar inte det så stor roll när skolan gör bedömningen efter andra kriterier. Och det är ju inte direkt så att ett D spelar någon livsavgörande roll när man har gått ut 6:an. IMG_1972

Själv har jag ett enda krav på henne när det gäller betyg, som jag inte viker en tum ifrån; hon ska ha godkänt i alla ämnen. Försöker få henne att inte ställa så höga krav på sig själv men det är inte lätt.

 

Hur som, efter några timmar hade hon lugnat ned sig och var nöjd över sin insats med tanke på hur mycket tid hon har lagt på sin tävlingsdans.

0

37 responses to “Systerskap och betyg

  1. Ulrika skriver:

    Det är kanske ingen tröst för henne, men det är ju faktiskt så att det ENDA man behöver betygen till i 9:an är att komma in på gymnasiet. När man väl gjort det kan man knyckla ihop betyget och aldrig titta på det igen. Kunskaperna man får däremot har man med sig hela livet, men kunskaper kan man få utan att ha A eller B i allt.
    Om hon redan idag vet på ett ungefär vad hon vill söka in till så kolla vad som krävts de senaste åren. Ligger det runt 250 poäng, fine, då vet hon att det räcker med C i alla ämnen. Krävs det 300 poäng är det lite värre. Slår hon till med ett A i nånting, då räcker ett E i hemkunskap. Typ så.
    Men det är lång väg dit när man bara gått ut sexan, hon ska hinna ha lite kul också och framförallt TRIVAS i skolan!

  2. M skriver:

    Blir så ledsen över att hon har så enormt höga krav på sig själv! Det är väl en sak om man kämpar för att ta sig in på det gymnasieprogram man vill gå (eller för att få svinbra slutbetyg när man tar studenten), men hon ska ju inte behöva tänka på sånt nu! 🙁

    1. Mona skriver:

      Jag vet, vi jobbar hårt på att få henne att sänka kraven. Hon lugnade som sagt ned sig efter ett tag. Till saken hör att hon var bäst i klassen i sin förra skola men när hon bytte fick hon plötsligt konkurrens och det har tagit henne ett par år att inse att man inte behöver vara bäst…

      1. M skriver:

        Oj, det måste ha varit ett hårt uppvaknande! Då förstår jag ”hetsen” lite bättre. Hoppas hon lär sig att vara snäll mot sig själv och att hon förstår att hon är värdefull och duger precis som hon är. Hälsa ”glad sommar till henne”, är du gullig!

        1. Mona skriver:

          Tack, I will. Hon blir bättre och bättre på att vara snäll mot sig själv. Tack och lov.

  3. Eb skriver:

    Att sätta tidiga betyg är så j*a fel. Det blir som att betygsätta hur långt hjärnan utvecklats och det kan variera mycket med ett par månader (t.ex. mellan barn födda tidigt respektive sent på året) och hormonell utveckling. Det är lätt att det blir fel, alltså. Det kan skilja ett år mellan barn i en klass och upp till tre år om vi tittar på rent exekutiva funktioner. Variationerna i utveckling avtar med ålder (barnen växer ikapp varandra och avstannar på den nivå som avgörs av gener och miljöstimulans) och ju tidigare i livet desto skevare kan en bedömning bli. Låt barn va barn och sätt betyg först i åttan (efter/ i samband med tredje vågen av frontallobsutveckling). Då kan de bättre förhålla sig till och bedöma sin nivå, även om det såklart finns fittiga lärare som medvetet sätter för låga eller för höga betyg på vissa elever. Mellanstadiebarn vet ofta hur de ligger till, utan att få det svart på vitt innan de ska gå på semester.

    Och för den delen går det utmärkt att gå ut högstadiet med toppbetyg, va lite skoltrött och gå en ”slapp” linje och få hyfsade betyg på gymnasiet, för att sedan kamma hem allt på högskoleprovet. Fast då snackar vi såklart även om sociala arv och privilegier också. (Allt är ju så jädra komplext när vi vrider på det bara litegrann.)

    Hur som helst: Tidiga betyg kan placera barn i negativa fack som INTE PÅ LÅNGA VÄGAR motsvarar deras potential och förmåga. De har så mycket utveckling framför sig och så många chanser. Dessutom är ofta hemkunskapslärare lite… eehhrm… speciella… 😉
    MVH en som smilade sig till en 5:a i hemkunskap utan att ens kunna koka makaroner på egen hand

  4. Jennie skriver:

    Ge mig skorna!! Shiit vad snygga 😊

  5. Lillemor skriver:

    D är Dessutom inte så dåligt som man tror. Betygssystemet är så annorlunda att ett C kan vara skitbra – du har bara missat på en del litegrann. Har du tio delar i svenska och får A på alla utom ett som du får C i . så
    Får du C. Du kan inte få högre betyg än ditt lägsta delbetyg.
    Görasketarörigt

  6. Mikaela skriver:

    Vad jag känner igen mig, jag har alltid haft enorma krav på mig själv. Alltid tävlat med både mig själv och i smyg med andra. Vi fick betyg först i åttan, detta är över tio år sedan nu. Men det gick väl okej, hade satsat på MVG i typ allt förutom idrott (hata) och det fick jag absolut inte. Inte heller i nian, hade över hälften MVG och resten VG förutom det där G:et i idrott då. Men jag var inte nöjd. Samma visa på gymnasiet, hade enorma krav på mig själv men var lustigt nog inte van vid att plugga så mycket för att nå mina mål.
    På gymnasiet hamnade jag i en klass där många var enormt taggade och studiebegåvade, och jag som var van vid att vara bäst sjönk till en ”medelmåtta”. Hemskt var det just då.
    Körde på i 200 och efter studenten gick luften ur mig helt, fick rätt bra betyg men många MVG och VG men jag orkade inte ens vara glad. Försökte mig på högskolestudier men höll något år innan det sprack, jag var för trött helt enkelt. Något man inte ska vara efter gymnasiet. Hade jag klarat att sänka mina krav kanske jag idag hade varit färdig med en universitetsutbildning. Istället sitter jag här med två små barn och ingen utbildning, vilken klyscha va?
    Hoppas hon klarar att sänka kraven på sig själv, att göra så gott man kan är bra nog, faktiskt.

  7. ninaerica skriver:

    Jag var på en föreläsning med Micke Gunnarsson tidigare under våren och han sa en bra sak. Att ungefär 50 % av de som är barn idag kommer att jobba med saker som inte finns än. Det är värt att tänka på. Visst har jag krav på att barnen ska sköta skolan och göra sitt bästa, men det är inte katastrof om det inte blir en massa A. Min dotter har läs- och skrivsvårigheter så det kämpar hon med. Jag ska göra allt jag kan för att hon ska få all hjälp hon behöver och har rätt till. I sista ändan vet jag att hon förmodligen inte kommer att bli någon akademiker, men det finns hur mycket annat som helst som hon kan bli.
    Micke sa i sin föreläsning att han blivit tillsagd när han gick i skola att han måste sluta prata hela tiden, för ”man kan inte leva på att prata”. Nu åker han runt och föreläser…
    Det gäller att hitta sin grej och ta till vara sina starka sidor. Det är så synd att det är en sån betygshets som får helt fel effekt och sätter sån press på barnen idag.

  8. Lotta skriver:

    Jag har också dessa skitsnygg skor och dom ÄR sköna. Men jag kan f-n inte gå i dom för att dom är så höga. Ser ut som jag skitit på mig när jag har dom ( alla 3 ggr ) 😂. Jag köpte tillslut ett par med lite lägre klack som jag använder istället. Men dom höga är snyggast utan tvekan.

    Hälsa talibanen att hon är duktig och hon kan inte göra mer änn sitt bästa. Nu har hon iallafall lite koll på villka ämnen hon behöver kolla lite extra på. Men som sagt, långt kvar till 9:an.

    Ha en skön helg

  9. ullis skriver:

    Känner så igen min 13 åriga dotter! På utvecklingsamtal med läraren i vintras kom frågan upp vad hon hade för mål. Jon svarade då att det var att få A i alla ämnen. Då säger hennes fröken på skarpen: Det är inte rimligt! Får du A i ett par tre ämnen är det bra. Du ska orka med fritiden också. Den är jätteviktig i din ålder.
    Det tyckte jag var bra sagt. Och vi har satsat på det. Hemkunskapen skrev hon alla rätt på proven och fick A i det praktiska provet. Ändå blir slutbetyget C. Motiveringen är att man håller nere betyget i sexan för att det inte ska var så höga krav på barnen inför högstadiet, ingen vill sänka sig då. Det kan jag på ett sätt förstå men ändå inte.

  10. Helen skriver:

    Kom ihåg att E är som en 3:a. Så det är mer än godkänt! Och sluta oja om betyg, jag lägger upp det som om det är öving inför höst i nian då man måste börja engagera sig för betyg (eller som senast iaf).

    Har inga tävlingsbarn så vi kör go-with-the-flow 🙂 På alla plan. Eftersom T tävlar i dans (som uppenbart är en svår sport) så har nog en tävlingsinstinkt, på både gott och ont ❤️

  11. Lisbeth skriver:

    Stor kram till dottern. När man gör det bästa man kan då är man duktig

  12. Maria skriver:

    Ett tips (från en lärare i bla hemkunskap) är att ta reda på från lärarna exakt vad det är hon behöver förbättra för att höja sig om det är hennes önskan att gör det. Det hjälper ju tex inte stt hon är en jäkel på att springea fort om det är i höjdhopp det brister. Typ.
    Just i hemkunskap så låter det ju inte som att det är det praktiska arbetet som brister, så där är det nog nåt teoretiskt (tyvärr är även de ämnen som tidigare var praktiska väldigt teoretiserade idag).

  13. espana skriver:

    Jag har nu läst på flera ställen att föräldrar ger sina barn pengar för bra betyg, typ: 1000kr för ett A, 500 för ett B osv. vilket var helt nytt för mig, har aldrig tänkt i dom banorna, eller så är jag trög…
    Men är det ett okey tillvägagångssätt? Ska jag börja med det tro? Det är nian som gäller här nu nästa termin. Gör du så Mona?
    Det kanske är ett jättevanligt STHLMsfenomen som jag bara inte hört talas om förr???

    1. monasuni skriver:

      Vet du, jag tillhör dom som faktiskt kommer att göra det när hon går i nian.

      1. espana skriver:

        OK. Tack för svar, kanske det är en bra ”morot” för sista chansen till ett bra betyg, jag får nog göra likadant…

        1. Mona skriver:

          Jag inbillar mig att man är hyfsat trött i nian och är det en morot som måste till för att prestera, well, då tänker jag skala dessa utan att skämmas!

          1. Deseree skriver:

            Vi har en dotter som gått ut 9an nu och vi såg att hon blev lite skoltrött första terminen i 9an och för att hon skulle hålla kvar motivation så lovade vi att hon skulle få 500kr för varje höjning på slutbetyget och vi räknade kallt med kanske 1000kr men tji fick vi när hon kom hem med höjning i 4a! Ämnen haha hon fixade det plus att hon tränat disco och hiphop i elit klass på fritiden

      2. M skriver:

        Men är du inte orolig att det ska spä på hetsen ytterligare? (Obs, ingen kritik, bara en stilla undran)

        1. Mona skriver:

          Nä, inte alls och läser jag kommentarerna här så är detta utbrett.=) Frågan är superviktig och måste lyftas. Vi MÅSTE respektera reglerna. Visst, man kan tycka att dom suger, men vi måste ändå respektera dom. Eller så får man byta typ av skola. Har ingen koll på ”specialskolor” och om de har ett annat betygsystem men är det så, så kan ju folk söka sig dit istället för att vara elaka.

          1. emma skriver:

            Jag fick för typ 100 årsedan pengar för mina betyg, 100kr för G, 300kr för VG o 500kr för MVG. O detta sporrade mig enormt!!Låg jag precis på gränsen från VG till MVG så hjälpte den moroten mig att kämpa lite till så att jag fick MVG. Idag är jag tacksam för detta. Har kommit in på 2 universitetsutbildningar utan att ha gjort högskoleprovet.☺

          2. Mona skriver:

            Mm, det är exakt sådana kommentarer/erfarenheter som gör att jag kommer göra så. Nu kommer hon få ett guldkort på Gröna Lund för att hon varit så duktig, men det sa vi inte innan utan det fick hon reda på först när hon öppnat betygskuvertet.

          3. Henna skriver:

            Och jag är kluven till den typen av morot. Visst, funkar säkert skitbra som morot, men pressen som tyvärr mest tjejer sätter på sig själva blir inte mindre genom detta belöningssystem. Har på nära håll upplevt hur den här pressen inte alls varit hälsosam för några tjejer. 😐 Så fortsätt vara obervant på välmåendet och att man faktiskt duger som man är. ❤️

          4. Mona skriver:

            Jag tänker lite så, hur det kommer utvecklas. Det är möjligt att hon inte alls behöver några morötter…

      3. saga skriver:

        Men då sätter du ju ännu mer press på henne…

    2. Anna/PJAK skriver:

      Uppväxt på landet I Småland. Jag fick 100 för varje femma. (Bara några år yngre än Mona) Medan min bror fick 100 för varje trea. Denna skillnad kom sig ifrån att jag lyssnade på läraren och fick en fyra medan bror min har dyslexi och fick kämpa som en gris……Alltså fick vi betalt efter hur mycket vi försökte och kämpade i skolan……

      Tog inte över detta till dottern. Hon hade det jobbigt ändå i kommunala skolan. Så det fick bli privatskola och lite annat.

  14. Jag var högpresterande i grundskolan utan att direkt anstränga mig och fick hyfsade betyg även på gymnasiet utan att lägga i högsta växeln, att prestera har alltså alltid varit norm för mig. Detta utan att ha mer krav på mig hemifrån än att M&P blev glada och stolta när jag gjorde bra ifrån mig, och att de hade gjort klart hur viktigt det är att ha en bra utbildning om man vill ha valmöjligheter. Drivet kom alltså inifrån mig själv, jag satte ribban för jag ville kunna välja i livet och jag hade en känsla av var min maxnivå låg, så jag satsade tillräckligt mycket för att ligga i närheten av den utan att behöva anstränga mig alltför mycket. Och visst var det kul att få bra betyg, men som fd lärare vet jag också hur mycket annat som spelar in när betygen sätts, och hur sjuka betygskriterierna och de lokala betygssättningsmetoderna kan vara. Det är alltså ingen vits att lägga fokus på betygen, mer än för att se till att komma in på den utbildning man vill gå. Däremot är det guld värt att känna att man faktiskt kan saker, att man förstår och behärskar olika ämnen och kunskapsområden. Det är inte bara användbart i karriären utan bygger självkänsla och resursstyrka som man har nytta av hela livet. Jag tror att något av det bästa man som förälder kan göra är att styra om fokus, bort från betygen och mot kunskapen, att hjälpa sitt barn att se betygen som ett verktyg och inte ett mål. Målet är att leva ett innehållsrikt, stimulerande, tillfredsställande och glädjefyllt liv, och bra betyg kan vara en metod för att nå dit, men det är inte den enda metoden, och framför allt är det inte målet. Men målet kan också vara tillfredsställelsen av att göra sitt bästa, att utmana sig själv och nå längre än vad man trodde var möjligt, och även där är betygen ett mätverktyg och inte målet med övningen. Så länge man känner att det finns större och viktigare saker i livet och så länge man presterar för sig själv och inte för någon annan så behöver det inte vara något negativt att vilja nå längre och prestera bättre, och lite besvikelse idag kan vara moroten för att nå sina drömmars mål imorgon.
    Charlotta

  15. Eva skriver:

    Jag är så trött på att betyg ska styra så mycket. Man behöver inte vara duktig på papperet för att vara en duktig människa. Synd om dom som söker till gymnasiet och inte kommer in för att betyget räcker till när dom ändå vill gå en praktisk linje som dom kanske är skitduktiga på. Snacka om att sänka självförtroendet på alla våra praktiska människor. Vad skulle vi göra utan dom människorna?
    Har själv en son som inte tyckte skolarbetet var så kul. Ett ont måste typ. Men gick ut nian med medelbetyg, kom in på gymnasiet fick bättre betyg för att han gjorde det han är duktig på och tycker är kul.
    Startade eget företag när han var 21 år och det går jättebra. Men jag tänker på alla dom som har jättesvårt för sig i skolan och att det ska vara så svårt för dom att ta sig in på det dom vill i gymnasiet.

    1. Mona skriver:

      Som personalansvarig under många år har jag anställt shitloads med människor. Inte en enda gång har jag brytt mig om skolbetygen. För mig har de alltid varit irrelevanta.

  16. Cosmopolit skriver:

    Har verkligen dragit mig för att skriva kommentaren men eftersom det blivit så ensidigt kunde jag inte motstå, Som halvsvensk och halvportugis som jobbat större delen av mitt yrkesliv internationellt tycker jag skillnaderna i inställning till strävan/press mellan länder är spännande. Allt från kinesiska tigermammor till ”betygen-spelar inge roll bara man är snäll” svenskor. Jag försöker febrilt inte lägga någon värdering men oj vad det är svårt det är. Baksidan av Jante liksom.

    Har själv två döttrar som precis som jag, min helsvenske make, mina lärare till svärföräldrar, min svenska lärarmamma och min portugisiska pappa som talar 10 språk alltid strävat efter att prestera sitt bästa. Det spelar inte någon roll om vi talar betyg, examen, sport eller jobb. Det intressanta är att detsamma gäller mina portugisiska kusiner och makens svenska brorsbarn. Strävan ses dock med stor skepsis av de som inte känner oss (här i Sverige, aldrig utomlands) och provocerar folk så in i bängen. Samtidigt har jag svårt att förlika mig med attityden ”inte spelar prestationen någon roll”. Varför ens göra något om man inte gör det ordentligt? Med ordentligt menar jag att man gör sitt bästa, att man försöker utifrån sina egna förmågor, dvs prestation före resultat.

    Summa sumarum, eftersom Talibanen verkligen försökt och presterat ska hon självklart vara stolt. Det drivet kommer ta henne så långt hon vill.

  17. E skriver:

    Lärarna ska egentligen informera eleverna under terminens gång var de ligger till betygsmässigt och vilket betyg de förväntas få för att eleven ska kunna arbeta och sträva efter ett högre betyg. Kallas formativ bedömning. Otroligt konstigt att inte lärarna redan informerat din dotter om betyget…

    1. Mona skriver:

      Just det betyget hade hon ingen aning om. Tyvärr.

  18. Carin skriver:

    Helvete vilka snygga skor! Förstår att du blev glad över att sitta och titta på dom.
    Vilka fina tjejer du har. Hoppas Talibanen hittar en strategi för att lyckas bättre med sina betyg. Skönt att hon hanterar det så bra. Dessutom har hon ju hela högstadiet på sig, gott om tid med andra ord!
    Kram Carin

  19. Jenny skriver:

    Tänker att ingen elev borde få reda på sina betyg på skolavslutningen. Bakom en betygsbokstav finns en motivering som borde komma eleven till gagn för att förstå hur framtida mål ska sättas. Dessutom borde eleven fått feedforward innan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *