SENT SKA SYNDAREN VAKNA!

I somras fick jag för mig att jag absolut ville ha en ny kamera, och då helst en Canon EOS 30D. Jag visste inte riktigt hur jag skulle sälja in det här till maken, tills jag kom på en genial idé. Eftersom vi bl a säljer träleksaker till butiker, och därmed ständigt får in nyheter, så måste vi anlita dyra fotografer för att ta bra bilder (tillverkaren suger på högupplösta bilder, eller vad det nu heter. Ja, ni hör ju nivån på mina kunskaper!). Alltså tyckte jag att jag var så fiffig när jag presenterade den nya idén: JAG kunde ju naturligtvis ta bilder på allt nytt som kom in (det kan ju inte vara så svårt). Som vanligt med män så ska ju saker smältas först, för att sen låta som om idén kom från dem. Hur som helst, dyra kameran inhandlades och jag var lycklig. Inte för att jag satt mig in i hur den fungerar, men ändå. Tiden gick och jag har liksom förhalat den här jobbgrejen.

 

Tills härom veckan. Maken kommer på den briljanta idén att JAG ska lära mig att göra broschyrer åt företaget. Jag själv tyckte väl också att det var en bra idé. Till en början.

 
Gick genast upp på nätet och beställde dyrdyra måste-ha-programmet InDesign. Det anlände. Jag installerade. Tryckte på ikonen och var inne. Bara för att konstatera att jag fanimej inte fattade ett skit, och loggade ut 4 sekunder senare.

 
Okey, jag inser att jag nog måste gå på kurs-med-kurt om jag ska klara det här. Kommer på att kära Helena är lärare på Medieskolan, ringer henne och hon säger: ”absolut en bra idé”. Jag anmäler mig till en kvällskurs som jag påbörjade denna vecka.

 

Alltså, jag avskyr verkligen nya miljöer och att träffa människor. Var hur som helst tvungen att gå dit, det kostar ju trots allt en säck med pengar. Smyger in i klassrummet och sätter mig längst bak. Ångrar att jag gått dit då jag först noterar att 98% av eleverna är unga fräscha hungriga tjejer, tills jag upptäcker att en Greta, typ 62, har letat sig dit. Kände mig något lättad…
Efter 30 minuter undrar jag på allvar vad fan jag gör där. Fattar ABSOLUT ingenting. I pausen är jag panikslagen och vågar mig fram till läraren och säger att jag köpt programmet och att målet är att kunna göra broschyrer. Han försäkrar mig om att jag hamnat på rätt ställe. Jag står ut några timmar till men åker hem med jordens huvudvärk. Vojne vojne, hur i helskotta ska jag ta mig igenom detta!

Kvällen efter så inleder läraren med att tala om att ”gårdagen var ganska tuff för er, det är så i början”. Puh, jag kunde andas ut.

 
3 timmar senare undrar jag fortfarande vad jag gör där. Fattar inte hur jag, trots febrila anteckningar, någonsin ska kunna komma ihåg allt han lär ut.
Hörde när maken pratade med en kund idag och talade om att vi snart är färdiga med nya katalogen….

 

Jesus Christ, jag vill ha tillbaka min Canon Ixus!

3

2 responses to “SENT SKA SYNDAREN VAKNA!

  1. tanja skriver:

    Sitter här i soffan och ler, det är så härligt att läsa dina betraktelser! Snart lossnar det för dig och jag är helt säker på att du kommer att bli en fena på att tillverka broschyrer.

    Kram

  2. Malin skriver:

    Haha Mona, det löser sig säkert snart. Antagligen fattar Greta 62 ännu mindre än du.
    kramar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *