Saker som får mig att spy på riktigt

avbild-2016-09-23-kl-08-22-34

Jag kan för MITT LIV inte begripa mig på de här människorna. Jag har alltid trott att det varit en sjukdom, men icke. Pedofili är en läggning. Det har min dotter lärt mig.

 

Det finns dessutom olika sorters pedofiler. De som vet att de gör fel, de som tror att de inte gör fel och de som vet att de har läggningen men avstår att utforska den … för att de vet att det är åt helvete.

 

H u r ska vi då göra för att utrota dessa vidriga människor? Jag menar givetvis deras beteende. Ni fattar. Finns bara ett sätt … tror jag: information & utbildning i andra änden. Man måste börja redan med att ändra i Läroplanen. Varje lärare s k a l l genomgå grundläggande utbildning i hur man ser/hör/hanterar dessa frågor. Redan i förskoleklass skall man prata med barn om sånt här, givetvis på ett pedagogiskt sätt. Barn skall, från dag 1, veta vad gränserna går för deras kroppar. Det skall pratas om detta v a r j e jävla vecka. Skolkuratorer/sköterskor skall ej få arbeta på en förskola/skola om man inte har genomgått en utbildning. Den skall kontinuerligt uppdateras/underhållas. Det ska även gälla för alla pedagoger/lärare.

 

Jag är mycket väl medveten om hur lojala små barn är om det är en förälder som är utövaren.I 90% av alla fall är det en närstående. Är det en pappa så är lojaliteten 100% men det måste finnas ett sätt att komma igenom det. Jag tror därför på information. Om att prata, prata, prata .. i skolan. När 1 av 5 i varje klass på något sätt är drabbat, då är det fanimej dags att regeringen går in och gör något åt det här. Ju fler barn som berättar, ju större chans att förhindra pedofilers utövande.

 

Nästa steg är att få psykologer/terapeuter att börja jobba med det här. Det är få, mycket få, som är utbildade. De psykologer min dotter har gått hos kan mindre i ämnet än vad hon kan och det är ju helt jefla åt helvete. HON får sitta där och förklara saker och ting. Då är något rubbat.

 

Jag kan inte så mycket om det här. Jag mår fortfarande för illa för att kunna tänka klart och informera mig bättre. Jag är bara en mamma som har en dotter som varit utsatt. Jag har fortfarande inte kommit över att jag varit gift med en pedofil i 12 år utan att ens ha anat något. Inte förrän hon mår bättre kommer jag kunna börja andas normalt.

 

Under tiden härjar pedofiler fritt över hela världen. Och vi gör inte ett jefla skit.

1

25 responses to “Saker som får mig att spy på riktigt

  1. Smultronblomman skriver:

    Detta är fullständigt vidrigt! Ut med namn och bild!

    Jag tror detta är ett problem, som är enormt mycket större än vi vet. Det finns ju teorier att det förekommer nätverk, med medlemmar som har uppsatta positioner i samhället runt om i världen. Dessa skyddar varandra och kanske har information om någon är på väg att avslöjas. För många år sedan avslöjades en läkare. Han dömdes och efter avtjänat straff fick han jobb i Kronobergs läns landsting. Där hade man inte kollat upp bakgrunden ordentligt. Någon kände igen honom, det kom ut i pressen och han avskedades. Det värsta var när en annan läkare skrev en insändare i Dagens Medicin att nu hade han ju avtjänat sitt straff och inte skulle lastas för detta nu. En pedofil är alltid pedofil!

    Jag hoppas verkligen att din dotter och du får läka i själen. Jag vet inte om jag skulle överlevt det du går igenom.

  2. Charlotta skriver:

    Kramar till dig och dottern! Hon har en stor uppgift i det här livet, dottern din.

  3. Karin skriver:

    Obegripligt. Borde det inte vara en obligatorisk föräldrautbildning? Toppen att skolan är uppmärksam men även föräldrar borde utbildas.

    1. Mona skriver:

      Så klart, du har rätt. Jag var så uppeldad att jag glömde bort oss föräldrar.

  4. J skriver:

    Du har rätt Mona skolan ska prata om det här men det räcker inte. Jag börjar redan m mina 1 åringar på förskolan, jag kramar aldrig dem om de själva inte bjuder in, jag lär dem tidigt att säga nej till vuxna o barn de upplever kommer för nära. Jag informerar på föräldramöte men det räcker inte, socialtjänst, föreningar, privatpersoner alla måste kämpa för våra små barn. Jag vågar anmäla till socialtjänsten om jag känner oro. Det är tufft många gånger eftersom föräldrarna inte blir så glada men det är oerhört viktigt att man gör det. Höj straffsatsen o får jag bestämma så är det livstid på såna här brott! Heja Mona för att du höjer din röst, vi kämpar tillsammans alla i samhället. Barn SKA respekteras!!

  5. Henna skriver:

    Så jäkla vidrigt. Mår illa.

  6. JH skriver:

    Den här meningen får mig att må så illa ..”och de som vet att de har läggningen men avstår att utforska den”..
    Se er omkring i bekantskapskretsen, när ni umgås med familj och släktingar, när ni lämnar på dagis och skola osv. Det här är såå vanligt och har alltid funnits. Jag som nu är medelålders kommer ju själv ihåg hur det var vid olika tillfällen, bästa kompisens pappa osv när jag var liten. Nu för tiden blir jag utskälld för feminist, psyk- och inbillningssjuk när jag försökt lyfta frågan vid ”rätt tillfällen”..

  7. Fröken A skriver:

    Vill bara tipsa om rädda barnen som gjort en handbok för att tala om det här med barn: https://www.raddabarnen.se/vad-vi-gor/barn-utsatta-for-sexuella-overgrepp/stopp-min-kropp/

  8. Anonym för dagen skriver:

    Du har helt rätt. Vi missar så många! Men tänker man så går man nästan sönder. Jag jobbar som skolsköterska och är väl medveten om att jag måste missa massor. Men för att börja någonstans har jag tagit till mig lite av 1177s material om bra och dåliga hemligheter och förklarar för barnen vad det innebär när dom är på hälsobesök. Förstås följt av fråga till dom om dom bär på någon dålig hemlighet. Jag räknar inte med så många ja, däremot hoppas jag väcka en tanke hos barnet att det finns vuxna att prata med. Som inte viker för svåra ämnen.

    1. Mona skriver:

      Åh vad jag önskar att ALLA gör som du. TACK för att du gör det du kan.❤️

  9. Rock skriver:

    Men lyft Elaine eksvärd då och gör ett samarbete, hon gör ju precis det du efterlyser.

    1. Mona skriver:

      Jag tror inte att hon är klar med det som hände henne.

      1. Rock skriver:

        Nej, det tror inte jag heller. Samtidigt, folk hanterar saker på olika sätt. Hennes sätt ligger långt ifrån din dotters men det betyder inte att hon inte kommit lika långt med sig själv. Oavsett vilket så innebär inte olikeheter att ni inte har gemensamma intressen och kan gynna varandra. Även om alla samarbetsformer kanske inte är lämpliga. Skall man dock se det krasst så har hon ett material som tagits fram just för att utbilda personal och föräldrar och hon föreläser i ämnet. Dessutom har hon en plattform som du (hittils) inte har. Det är dumt att slänga bort synergieffekter om man inte måste. I synnerhet när det gäller högre syften.

        1. Mona skriver:

          Håller med dig till 100%.

  10. Anette skriver:

    Håller inte med dig. Det måste väl ändå vara föräldrarna som har det största ansvaret men jättebra om skolorna också lär sig mer. Fruktansvärt att det händer och att det finns människor som ser ett nöje i detta.

    1. Mona skriver:

      Klart att det är det, men om nu en förälder inte ser något, vilket aldrig jag gjorde, så är det ju tacknämligt om skolan har resurser/utbildad personal. Eller? Vad du ska komma ihåg är att ett utsatt barn blir expert på att dölja det hemma och då en förälder sällan eller aldrig har några förutsättningar för att se sånt så har jag inga problem med att tycka att pedagoger ska ha det i sin utbildning. Är tämligen övertygad om att du skulle hålla med om du varit i samma situation.

      1. Tara skriver:

        Jag håller med dig, Mona.
        Jag är ju också en av de som inte såg, men varken du eller jag ska döma oss själva för detta, även att vi gör det.. Vad värre är, är att dottern talade om vad som hände för sin lärare, som lät flickan åka hem till sin sk far i 1 1/2 vecka – vi hade varannan vecka då, alltså först en halv vecka där, en vecka hos mig o sen han igen – utan att göra ngt. Skamligt!

      2. Anette skriver:

        Såklart håller jag med om det. Vi måste hjälpas åt att se och att motverka möjligheten för pedofiler att få tillfälle. Det var det jag menade, om än väldigt klumpigt formulerat.

  11. Anette skriver:

    Och förutom det du skriver även att vi runt omkring oss håller ögonen öppna och motverkar att sånt här kan hända. När mina barn var små och jag skulle fotografera dom hos fotografen vägrade jag att låta dom ligga utan blöja hos fotografen. Man vet ju aldrig var negativen/bilderna hamnar tänkte jag. Senare när döttrarna blev större var vi flera mammor som var noga med att följa med på läger. Tränare var många gånger män. Jag tror på att man måste vara delaktig. Kollade igår på dokumentären om Joseph Fritz den vidriga människan. Samtidigt, hur kan så många i hans omkrets blunda/inte se (?) vad som hände. För jävligt!

    1. Tara skriver:

      Var såg du den dokumentären?

      1. Rock skriver:

        Ligger på netflix

  12. Annika skriver:

    Hej Mona!!
    Jag tänker ofta på dig och din familj.
    Jag vet inte om du hört talas om en psykolog som Heter Olof Risberg han var en urbra vikarie när jag gick på högstadiet. Han har jobbat på rädda barnen. Googla på hans namn.
    Häls Annika

  13. J skriver:

    Fick för några dar sen reda på att en äldre ”herre” jag känner till har förgripit sig på en liten tjej i hans närhet. Lika gammal som din var tjej var första gången det hände henne. Jag har läst domen, och jag kan inte ens med ord beskriva ilskan jag känner när han blev friad. Jag kan inte ta in eran smärta och ilska ni går igenom, men jag kan ana den. Pga detaljer i domen Vet jag med säkerhet att det han gjort är sant. Jag blir kräkfärdig när jag vet hur många barn som har befunnit sig i det där huset genom åren. Inklusive en som står mig nära. Jag kräks!

  14. Tove skriver:

    Kan återkoppla om min vän som jag skrev om för något halvår sedan. En kille som dras till pojkar. Som är en av de som verkligen VILL ha hjälp men inte får. Sedan en liten tid tillbaks har han pojkvän. Han har fått jobb, men varken han eller pojkvännen har längre kvar någon familj runt omkring sig. Absolut ABSOLUT ingen hjälp från samhället. Att komma ut från fängelse, vilja ha hjälp att hantera sin läggning, få ett boende utan barn runtomkring, kontaktperson, psykolog, kanske någon som stöttar pojkvännen… Nada. De enda som hjälper honom är faktiskt kyrkan. Här finns SÅ mycket att göra!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *