Matkultur i Peru

Vi har blivit tillsagda att undvika att köpa mat från gatustånden men jag måste erkänna att vi varit sugna på att göra det ändå. Vid ett par tillfällen har vi köpt lite kakor … och frukt med tjockt skal där man äter innehållet.Som det här. En frukt som inte finns i Sverige. Supergod.Den här mannen gör sockerrörsdricka.Här säljs frukten lite annorlunda mot hemma.Kolla vad vackert! Svart majs … som man inte kan äta som vi gör.… man gör dricka av den. I det här landet älskar man socker. (Priset multipliceras med 2,75.)I många mataffärer kan man handla madrasser också!Apropå att handla, härom dagen köpte jag ett ägg från en Emu (typ struts). Givetvis tomt. Efteråt kom jag på att det kanske skulle bli svårt att få hem det helt.Köpte en stor kanna och fyllde den med toapapper.

Fifasen så fiffig jag är!

Om maten i Peru

De tre första dagarna åt vi så sjukt god mat på hotellet i Lima men efter det har inte smaklökarna gått upp i brygga direkt.

Dock kan jag berätta att den här maträtten var supergod. Nån sorts nationalrätt bestående av kall potatismos, tonfisk, lök och nån oidentifierbar sås. Tror den heter Kaosa. Sjukt gott.

Nästan varje lunch och middag har bestått av kyckling, potatis och ris. Vi har alla försökt varit tappra och inte gnällt men till slut kunde vi inte hålla oss längre. Så, härom kvällen ordnade John så att en vän till en av medarbetarna, en erkänd peruansk kock, kom hem till medarbetaren för att visa oss hur man lagar mat. Det var jättekul men satan i gatan så kallt.

John hade glömt att tala om att vi skulle vara utomhus så vi höll på att frysa ihjäl. Jag är dessutom sjuk och har en överjeflig hosta, så jag mådde skit.Jag var tvungen att vila mig lite eftersom hostan håller på att ta kål på mig. Famoza var supertrött efter dagens jobb och tog sig en nap också.(Vi har lämnat större delen av vår packning i Lima eftersom vi reser runt. Där ligger även mina gympaskor. John trodde inte att jag skulle behöva dom. Ehh … han trodde fel…)Lite senare kom vi på hur vi skulle tina upp oss.

Men, även om kvällen var svinlång och maten inte blev klar förrän framåt 22.30 så var det värt det!

På kurs med Kurt!

I samarbete med Digital Academy by Bonnier Magazines & Brands

Jag är ju helt värdo på filma och lägga ut här i bloggen och på Instagram. Varje gång jag ber talibanen om hjälp så himlar hon med ögonen eftersom hon på riktigt undrar hur svårt det kan vara att lära sig.

Men nu ska det bli ändring på det; kärringen ska nämligen gå på kurs i november och jag vill gärna göra reklam för den kursen.

Gå in HÄR och läs mer. Jag har anmält mig till den 22/11 och det vore kul om vi ses!

Om vädret i Peru

Ni är några som undrar om vädret här. Just nu är det i slutet av vintern. Den 23 september börjar våren och nu är det bara runt 18 grader på dagarna. Några enstaka dagar har vi haft varmt sommarväder.Igår var det supervarmt med 22 grader. Här står Lena som hittade en matchning till hennes barnbarns glasögon. Jag hittade dock ett par coola solglasögon till henne. Hon bor i Skåne, är singel och dom här passar bra när hon ska ut på stan och dejta, hehe!Igår hade vi även lite fler barn än vad vi brukar ha. Vi har ju egentligen inga barnglasögon men ibland kan vi trolla lite.Och ibland har man perfekt syn och då ger vi bara ut ett par solglasögon. Älskar den här bilden på Monica. Det är många patienter på alla ställen vi åker till men ibland är området i sig inte det mest säkra så vi har poliser och vakter som hjälper oss. Utom dom skulle vi inte klara oss. En av städerna vi skulle till fick vi hoppa över eftersom ett större gängkrig eskalerat och vår säkerhet inte kunde garanteras. Ovan är bilder på patienter med glasögon från mina läsare. Dessvärre var jag inte på plats när de delades ut och kollegorna råkade missa att dokumentera vem och vad …. så känner ni igen dom tycker jag att ni ska klappa er för bröstet: de underlättar verkligen livet för dessa människor!Jag gick nästan sönder när jag såg den här mannen. Extremt fattig men han ville inte ha hjälp. Han hade världens mest sorgsna ögon som skar rakt igenom en.Åh, den här killen var så blyg men blev s å glad över sina nya fina glasögon!Famoza med två riktigt gamla tanter, 92 och 97 år. Så fina. Den vithåriga och helt tandlösa damen kunde inte läsa men ville så gärna kunna se på tv:n, inte bara höra den. Jag fick agera syntavla på två meters avstånd och hon skrattade så hon tjöt när jag spexade och flaxade med armarna.

Den här dagen vaknade jag och var rätt grinig eftersom jag är sjuk och hade sovit för lite, men: det är jefligt svårt att inte bli på gott humör när man möter alla dessa människor och får så många kramar och pussar. Just saying.