Hämnden är ljuv

Alltså, jag tänkte inte berätta men det här var så sjukt kul så jag kan inte låta bli!

 

I förra veckan var vi ute och käkade middag med ZOÉGAS-gänget i Helsingborg. Magdalena har lite problem med sömnen här hemma då hennes bäbis inte tycker att det är så lattjolajban att sova. Med andra ord var hon rätt trött … men på partyhumör. Här skulle passas på att ha kul.

 

Hon har alltid tyckt att jag är en jefla tråkkärring eftersom jag helst vill ligga i sängen senast midnatt. Jag avskyr att festa eller gå på nattklubb. Been there, done that, got the t-shirt. Absolut jäkla skittråkigt. Plus att det inte är värt tröttman dagen efter. Redan under middagen försökte hon få mig att … ähum … slappna av lite och ”va inte så jävla tråkig!”. Men, jag är en torrboll så det var lönlöst för henne. Jag har alltid svarat att hon har andra ”jättebra partypolare som kan ombesörja den delen i vår relation” när hon drar igång.

 

Hur som. Eftersom jag sover dåligt just nu tog jag en sömntablett och gick och lade mig vid midnatt. Vaknar några timmar senare av ett bankande. Låååååångt bort i ett annat land. Var helt groggy och fattade ingenting. Hör att någon pratar engelska (den icke-svenskspråkige nattportiern som inte får upp dörren med medhavt kort eftersom jag tackgodejeflaGud dragit för haspen.) och jag tror att jag drömmer. Det tystnar efter 10-15 minuter. Sen ringer det på rumstelefonen. Jag har gelé i skallen och spaghetti i benen så jag väljer att vara kvar i min dimma. Sen bankar det på dörren igen men jag är bortom all verklighet.

 

Vaknar på morgonen. Trött som en babian. Duschar och drar ned till frukosten. Efteråt checkar jag ut. Killen talar då om att jag har en skuld i minibaren. ”Eh, omöjligt, har knappt varit på rummet så det måste vara fel!” säger jag. Men han är ihärdig. Jodå, det fanns en skuld. Då gick det upp ett ljus. Magdalena så klart (senare visade det sig att det inte var rummets minibar utan lobbyns som hon tömt), det måste ha varit hon som bankat på dörren tillsammans med portiern!

 

Jag garvar och betalar. Hennes hämnd för att jag aldrig öppnade. Tänker att min hämnd ska bli aningen ljuvare. Ber killen att han ska tala om för Magdalena att hon har en minibarsnota på 2.000 pickadoller när hon checkar ut (tror inte ens att det fanns grejer för så mycket men jag visste att hon inte skulle ha koll, hehe.)

 

Tio minuter senare dyker hon upp. Lite … ehh … trött. Hon checkar ut och jag är tvungen att ställa mig bakom henne för att inte göra i brallorna när han upplyser henne om rumsnotan.

”VA, skojar du, TVÅTUSEN KRONOR?!” .. och jag ser på henne att hon inte har en endaste aning om hur det gick till och hur hon riktigt rotar i minnet av vad hon egentligen hade pysslat med.

Men, jag kunde inte hålla mig utan började asgarva. (Kolla minen på snubben bakom disken!)

 

D E N chocken.

 

D E N hämnden.

 

Och nästa gång checkar jag in under antaget namn, hehe.

Ni som kan växter, hjälp tant

Titta noga på den här raringen. För nån månad sedan klev jag in i den lokala blomsteraffären här i finhooden och bad om en växt ”som tar lång tid på sig innan den kolar”. 

 

Fick med mig den här. Fråga mig inte vad det är för det skiter jag i. Huvudsaken att den överlever. Vattnar den enligt instruktioner men den ”sloknar” i bladen. Skiter i att vattna den på ett tag, men den sloknar då också. Bladen liksom krullar ihop sig.

VAD GÖR JAG FÖR FEL?!

 

Mvh

Den enda kärringen i norra Europa som inte klarar något som lever på vatten. 

Skönhet till havs

Innehåller reklamlänkar

 

Det är ju jefligt märkligt att man inte kommit längre på finlandsfärjor med internetuppkoppling, för det är ju inte direkt ett flygplan man sitter i. Stundtals fungerade det men absolut inte i hytten. Jättebra att jag släpade med mig min svintunga dator. Not. Blir så sjukt irriterad när jag inte kan blogga/jobba.

Gick upp i ottan i går och åkte till färjeterminalen. (Flera har frågat om ovan blus men den är tokslut hos tillverkaren, däremot finns det andra färger i samma modell HÄR. Vi får för övrigt påfyllning i nästa vecka.) Uppdaterat: det finns EN blå kvar i samma som jag har här!

Jag åkte på en presskryssning med skönhetsmagasinet DaisyBeauty och jag blir LIKA glad varje gång jag får göra det; bland annat för att jag alltid får eget rum, vilket jag verkligen uppskattar. Det är sällan jag har ensamtid så det är my kind of meditation. Jag njuter av varenda sekund.

Pressresan började med en kanongod frukost tillsammans med mina favoritbönor i skönhetsbranschen: tjejerna från Letsfaceit (IDUN, Wet’nwild, Eccotools och RealTechnics ) Carro, Joanna och Anna. 

Efter det hälsade Kicki oss välkomna och hon pratade mycket om varumärke. Hur vi som influencers och journalister tänker kring våra egna varumärken. Var och en av oss fick ju inför resan i uppdrag att ta reda på en i förväg utvald medresenärs varumärke.

Som jag skrev i förra inlägget gick ju det åt helvitti för min del, men Helene, som är redaktionschef på TopHälsa och ”min” uppgift, hade tursamt nog med sig en tidning åt mig! Hon har jobbat i hundra år som journalist på diverse tidningar och jag måste erkänna att jag kände ett visst avund. En gång var min dröm att bli just journalist och under tiden hon berättade kände jag att jag kanske borde ha följt den vägen.

Sen dog jag en smula. Kicki kom på den not briljanta idén att vi alla skulle presentera oss för varandra men då i en annorlunda form.

Jag, som verkligen, v e r k l i g e n, hatar utpekad uppmärksamhet funderade allvarligt på att dra ut på muggen tills alla var klara men jag visste att Kicki hade järnkoll och inte skulle glömma att jag inte presenterade mig.

 

När jag blir svårt nervös så blir jag bajsnödig. På riktigt. Svetten lackade och jag visste inte var jag skulle ta vägen. Vi var ca 40 personer och jag satt längst bak. Funderade på vad jag skulle säga. Vi skulle ju likna oss själva vid olika saker. Jag som brukar vara blixtsnabb med roliga svar fick en total black out.

 

Om jag var en årstid:

Sommar.

Om jag var en maträtt;

Paella – tänkte först pyttipanna men det är ju så jefla tråkigt. Paella är en blandning av både gott och billigt. Som jag.

Om jag var ett plagg:

Strumpor. För det måste alla ha. Gärna blingiga.

Om jag var en kändis:

LillBabs .. för jag vill att alla ska gilla mig.

Om jag var en sinnesstämning:

Levande. Om det nu är en sinnesstämning

 

Trodde fan jag skulle svimma när jag satte mig. ”Fördelen” när jag hamnar i sådana här situationer är att det inte syns på mig att jag på riktigt håller på att säcka ihop. Jag s e r rätt samlad ut men det är kaos inombords. Dock blir jag stolt över att jag faktiskt vågar nu för tiden. För ett par år sedan hade jag inte ens åkt med på resan eftersom jag alltid blir inbjuden ensam till dessa event och således har svårt att gömma mig bakom någon annan. 

Satt och vrålstirrade på mina älsklingspjuck tills ångesten lagt sig, sen kammade jag till mig och tog del av alla leverantörers info. Jag lär mig så grymt mycket på dessa pressevent och det är s å himla kul. 

Dessa killar är årets … och förra årets, bästa nyhet! De håller på med något som heter Reservatrol. En växtpolyfenol som bland annat finns i skalet på röda vindruvor som är antiinflammatoriskt och virushämmande. En ”bieffekt” är att det även påverkar huden, som blir mjukare. Fram till nyss har man kunnat få Reservatrol i tablettform men upptaget i kroppen bli minimalt Killarnas företag har förfinat det och tagit fram det i ”oblat”-form; små, små ”lappar” som man lägger i gomen (en i taget) eller på insidan av kinden. Då går det ut i blodet mycket snabbare och man får 100% upptag. Jag åt det här under några månader förra året och plötsligt försvann min ledvärk. Var tvungen att sluta när jag fick min tandställning. Den är ju i form av två plastskenor som jag tar ut varje gång jag äter/borstar tänderna. Om jag använder Reserol-oblaten, som alltså smälter, så kommer alltid en del av det mellan plastskenan och tänderna. Äckligt. Måste hitta nån annan lösning för jag vill verkligen börja äta dom igen. Nackdelen är priset. I alla fall i början. Det kostar ca 1000 kr/mån och först när man ser vilken förändring det gör i kroppen tycker man att det är värt varenda krona. Reserolen har effekt på ALLA människor och det är det som är så genialt.

Nu har dom äntligen kommit in på Apoteket så som kosttillskott, men det kommer finnas på skönhetshyllan då man alltså upptäckt effekterna i hyn av det.

Jag är superglad för Magnus och Mickes skull. För exakt ett år sedan var dom med på DaisyBeauty-resan till London och där presenterades upptäckten för första gången för oss och nu, ett år senare, har dom lyckats ta sig igenom Apotekets sinnessjukt hårda krav och finns på deras hyllor!

Igår presenterade dom en ny produkt: Reserol Skin Serum. Ska tydligen också vara outstanding för hyn.

Jag har en kompis, Lena, som är en erkänd ”guru” inom hudvård så jag fick en extra låda av killarna för att ge henne. Säger hon att det är bra shit, då ÄR det bra shit! Ska bli superintressant att börja använda det här.

Sen var det dags för IDUN att presenteras … här tillsammans med Apotekets PR-chef Åsa (längst till vänster).

De delade ut roskransar till oss allihopa!

Snygga Agneta, skönhetsjournalist och en guru i branschen, dessutom jefligt trevlig!

Carro, produktchefen på IDUN, berättade om IDUNS historia för de som inte vet.

Och att IDUN-smink är för de som är särskilt ömtålig hy. De som har Rosacea ska absolut börja med det här. Letsfacite/IDUN har ingått ett samarbete och bland annat tagit fram 9 stycken foundation för mörk till jättemörk hy.

Sen berättade Apoteket-Åsa berättade att de jobbar hårt med mångfald. Idag är 26% av Sveriges befolkning utlandsfödda och Apoteket har som mål att ha samma procentsats bland alla anställda. So far är de uppe i 25%!

Efter IDUN var det dags för Lumene, det finska sminkmärket. Då dog min kamera men jag hann ta e n bild på de nya produkter som kommer nu. 

Vi blev ombedda att sminka oss under tiden Ola, chefen, berättade.

Superduktiga make up-artisten Sarah Grundén blev sminkad av Lumenes make up-artist Fanny.

Jag, som är värsta tråk-Stina när det kommer till färg på läpparna, gick bananas. Provade alla 13 nyheterna. 

Man kanske ska börja att använda lite mer färg!

Hyfsat nytt på marknaden (de fanns för flera år sedan men försvann … tills nu) är hårvårdsmärket EVO från Australien.

Verkar vara grymt bra produkter med fantastiska dofter. Bara texterna på varje produkt är värt köpet!

Jag ska börja testa produkterna idag. 

KISS New York är ett märke som funnits sedan 70-talet och har 90% av lösnagelmarknaden i USA, är även megastora inom make up.

Nu lanseras dom i Sverige. Verkar också vara väldigt bra men framför allt är dom m y c k e t prisvänliga. Billigare än NYX. Väry much billigare.

Den här paletten följde dessvärre inte med i presspåsen men den ska jag beställa på nätet för jösses vilka fina färger och superlyster den hade!

Efteråt gick jag till hytten medan andra spa:ade. Försökte packa och organisera alla varuprover. 

Eftersom det inte gick att koppla upp sig på nätet slog jag på tv:n. Blev igenkänningsglad när jag såg Postkodmiljonären.

Tyckte dock att programledaren Rickard Sjöberg förändrat sig en aning. 

Så även språket!

Övervägde att ha på mig min fina krans på middagen men trodde att jag skulle bli ensam om det.

Ångrade mig när jag såg dom här damerna!

Apoteket-Åsa.

Sara Arnald, tidningens fotograf. En av världens finaste människor som jag tycker mycket om.

Många hade klänning/kjol men jag körde som vanligt byxor. Piffade dock till det hela med blingpjuck (från Italien)!

Kvällen blev supersen. Jag kom inte till hytten förrän framåt 01.00. Alltså, det är sent för mig. Somnade 30 minuter senare.  Tills några bestämde sig för att ha efterfest i korridoren utanför min hytt. 03.20. En dryg timme senare gick dom. Somnade om men var tvungen att kliva upp 04.30 för att hinna med att duscha och äta frukost innan vi kom tillbaka till Stockholm.

Det Kicki och Sam lyckas med VARENDA gång är sammansättningen av människor. Varje gång jag får äran att följa med är det tillsammans med grymt trevliga människor. Det är nätverkande på hög nivå och jag har verkligen den största respekt för alla kunniga människor som är med. Jag får en aha-upplevelse vid varje resa och lär mig ohyggligt mycket om make up, hudvård, kemikalier och annat viktigt. Sjukt förvånad över att jag skulle bli 50+ innan det här intresset tog fart.

 

Hade inte tänkt göra reklam här men gör det ändå; är du det minsta, minsta intresserad av hudvård och smink så köp tidningen DaisyBeauty, eller ännu bättre; börja prenumerera! HÄR!  Vågar nog garantera dig att du inte blir besviken. Det är väldigt mycket ”va, det visste jag inte”-grejer i den! Det är hiss och diss på mycket hög nivå.