En del av det som kommer

När vi var vid den vackra gravplatsen igår passade vi på att ta lite foton på en del av de kläder vi har köpt in. Miljön och vädret var fantastiskt. Blommigt och gult är det som tydligen gäller i sommar. Basattnivet.

Sådana här bodde jag i förra sommaren och de kommer storsäljare även denna sommar.

Gult är som sagt årets färg och den här är min favorit. Vi köpte in många enfärgade eftersom jag tycker att de är lättare att matcha med annat.

Det här är en annan av mina favoriter, med fjädrar. Den tar vi in i rosa och i blått. Superfin.

Note to self: inte så smart att ha ett vitt linne under en svart blus när man ska fota i solsken…

Viktigare saker än inköp i Italien

Krisen i Syrien har väl inte undgått någon, hoppas jag och trots min ytlighet här inne så tänker jag ofta på framför allt de barn som just nu lever i ett helvete pga kriget där. 

På onsdag hoppas jag innerligt att ni som bor i Stockholm med omnejd, går man ur huse för det här. Ni som inte kan; skänk en slant.

 

Denna konsert anordnas av War Child och 2016 hjälpte de ca 360.000 barn i 14 krigsdrabbade områden. Den hjälp som War Child erbjuder syftar till att ta ut kriget ur barnen genom att erbjuda psykosocialt stöd, skydd och undervisning. Vi ger barnen verktyg att hitta sin egen kraft och tro på framtiden. På så sätt växer de upp till helare vuxna, i stånd att bryta cirkeln av våld. Internationellt har War Child arbetat med Coldplay, Alicia Keys, Pavarotti, Adele, Dolly Parton och många fler. 

 

War Child Sverige samarbetar med bland annat med Drottning Silvias stiftelse – Care About The Children och IKEA Foundation. Vi har 90-konto och är medlemmar i Frii – Frivilligorganisationernas insamlingsråd.

Den saliga tron

I flera dagar har vi åkt förbi en fantastisk vacker gravplats och på kvällarna har den varit upplyst av hundratals små ljus. Härom dagen tog vi oss tid att stanna för att gå in och titta. 

Det var så otroligt vackert och rogivande. Jag är långt ifrån troende men vid sådana här platser infinner sig alltid ett lugn.

 

Jag har tänkt på det. Ibland kan jag känna en viss avundsjuka till de människor som är djupt troende. Hur jefla jefligt man har det, eller om det händer något tråkigt, så har man sin tro till tröst. Jag är uppvuxen med halva släkten Jehovas vittnen även om just min lilla del av den inte alls var inblandad. Dock fick jag lov att gå på måååånga Jehovas-möten när jag var mindre. Varje sommar när jag hälsade på min farmor på Öland så drog hon iväg mig till stormöten i Skandinavium i Göteborg flera gånger. Som sagt, jag hade halva inne i den delen av världen och jag minns att jag redan som liten noterade den gemenskap man hade.

 

Är ni många troende här inne?