Om att shoppa i Peru

Nu är vårt officiella arbete slut och vi är kvar som privatpersoner. Givetvis har vi sett till att få tid över för lite shopping. Peru är främst känt för sin alpacka-ull och då gärna ”baby-alpacka”.

Alltså stod det högst på listan för samtliga. Men, vi har ju givetvis besökt en vanlig shoppinggalleria också.

Jag blir dock lätt stressad av hög musik och kläder i högar så lusten att handla försvann på 0,2 sekunder.

Våra tolkar tog istället med oss till en jättestor marknad och det var betydligt roligare.Lizzy var på jakt efter en poncho.Jag försökte övertala Anna att köpa den här mössan i alpacka men hon var svårflirtad.

Jag köpte bl a plädar i alpacka för 120kr/st. Ingen av ovan utan i helt andra färger. Ska visa senare.

Just det, har jag berättat hur det funkar med toaletter här? Oftast finns inget papper alls inne vid toaletten men ibland har man tur och då sitter det en rulle på väggen utanför.

Man kan säga att jag fick lära mig det the hard way de första dagarna … luckily stod ingen utanför när jag fick hasa mig fram med brallorna vid anklarna och dra ut en meter toapapper.

Om att besöka svenska ambassaden i Peru

En av dagarna var vi inbjudna till den svenska ambassaden här för att träffa fru ambassadörskan och berätta vad vi gjort här i Peru.

På vägen ned i hotellhissen kände jag en stank som nästan fick mig att spy. Vi skulle träffas i lobbyn för avfärd till ambassaden och när vi står där känner jag stanken igen. Det är Bajs-Anna som luktar. Eller rättare sagt hennes jacka. Det stinker rutten fisk. Vi fattar ingenting. Tills Stink-Anna fiskar upp ett gäng snäckor hon plockat några dagar tidigare. Givetvis ligger det nåt eller flera djur och ruttnar i dom!

Anna var supertrevlig och mycket engagerad. Hon lovade att hänga på nästa gång det ska delas ut glasögon här.

Jag gjorde det stora misstaget att tacka ja till kaffe. Den första koppen på flera dagar. Gissa två gånger vad som händer då?!😳Är mest troligt den ende här inne i bloggen som bajsat på den svenska ambassaden i Peru!Och ni som hängt med mig i min toarullesdiskussion för nån månad sen; s n a c k a om hål! Kunde lätt ha den som armband. Anna ville att vi skulle avsluta besöket med ett gruppfoto och det sa ju ingen nej till. Jag hoppas att hon stannar länge i sin tjänst eftersom det verkar vara helt rätt person för uppdraget!

Om att turista en dag i Trujillo

Två av dagarna stuvade vi om lite grand så halva gänget kunde turista en dag var. Detta berodde enbart på att stället vi skulle ha varit på inte var säkert pga upptrappade lokala problem. Därför vågade de inte låta oss jobba där.

Klockan 06.00 satte min halva och jag oss på en buss för nästan tre timmars färd till Limas näst största stad, Truilljo. Innan bussen drog iväg gick chauffören runt och sålde godis. Alltså, han sålde styckvis ur en stor påse. Att göra så är väldigt vanligt här i Peru. Oftast står folk kring trafikljusen och säljer godis på det här sättet.

När vi kom fram tog vi en taxi hem till en av våra fantastiska tolkar, Elena.

Hon bjöd oss på en kalasgod frukost. Här tillsammans med Bea i vitt, också vår tolk. Anna, närmast kameran mår inte alls bra här och just då vet vi inte att hon är på väg att bli asdålig. Efter frukosten åkte vi iväg till nån inkahistorisk grej.

Jag är dessvärre fruktansvärt ointresserad av sånt här så inget av det guiden berättade fastnade i min teflonhjärna.

Dock kunde jag konstatera att det är rätt fantastiskt att man kunnat hitta denna flera tusen år gamla stad.

Efter det åkte vi till nåt annat ställe.

En stad byggd av lera som var flera hundra år gammal … eller om det var ett par tusen år.

Okej, innan nån surnar och tycker att jag är otacksam; a l l t som inte rör det direkta arbetet med att dela ut glasögon gör vi helt och hållet privat. Jag hängde med eftersom vi ville vara tillsammans. Just so you know..

Famoza var lika ointresserad som jag så vi snabbade oss på genom labyrinten och tog oss ut därifrån via en genväg som vi hittade.När vi var klara med det kulturella åkte vi till stranden då flera ville plocka snäckor och stenar. Medan dom gjorde det hittade jag några kompisar.Titta vilken fin kille!Ni som följt mig länge vet att jag är en sucker för fina dörrar och det finns det gott om här.Peru är tydligen världskänt för sina surfingvågor så just hit till Trujillo kommer folk från hela världen.Efter lunch vid stranden åkte vi in till stan för att hinna med bussen tillbaka till Chimbote.Sigge och Ingela.

Vid det här laget är Anna jättedålig. Hon har på sig en varm ullponcho, ullmössa med inbyggd halsduk samt ullstrumpor som hon satte på händerna och ändå frös hon så att hon skakade.Tre timmar senare var vi tillbaka på hotellet med de andra. Vi fick ett par timmars vila sen åkte vi tillbaka till busstationen eftersom vi skulle ta nattbussen till Lima. En liten nätt färd på 7 timmar i värsta lyxbussen.Anna tryckte vi i Alvedon och Panodil.

Själv tog jag en sömntablett och sade god natt!

Nästa förväntansfulla ställe

Sista stället vi arbetar på var lika roligt som det första för två veckor sen. Inte en enda gång har man tänk. ”Fuck, orkar inte” och det beror givetvis på det enorma mottagandet vi får på varje ställe. Famoza råkade vända innehållet i provlådan, varje optikers mardröm eftersom allt är styrkeindelat så det tog en stund innan hon fick ihop den.En dag när vi åkte taxi här, vilket vi gör flera gånger om dagen, hade vi en supertrevlig chaufför som inte pratade en stavelse engelska. På mycket få spanska ord lyckades vi förklara vad vi gjorde här. Under resans gång lärde vi honom att säga”Hej kompis” på svenska, vilket han tyckte var jätteroligt! Resan slutade med att vi fick hans mobilnummer och att vi lovade ringa honom för att tala om vilken by vi skulle vara i nästa dag så att han kunde komma förbi och få ett par glasögon. Samma kväll ringde vår tolk honom och förklarade situationen lite bättre. Nästa dag dök han upp med sin fru och med sig hade de mandariner och bananer till oss som tack. Det visade sig att Juan hade +2,5 på långt håll. I Sverige hade han i n t e fått köra taxi!

Åh så glada de var när de gick!Kiruna-Ida med nöjd patient.Titta vilken fin gammal dam!Ibland kommer det dock någon som vi inte kan hjälpa, tyvärr. Den här mannen hade fått sina ögon opererade för starr men operationen gick fel.….man kan säga att den gick väldigt fel.

Bea till höger är vår tolk och hon har varit heeelt fantastisk!Det springer vääääldigt många hundar lösa här och varje dag har vi ett par stycken som gärna ligger tätt intill medan vi jobbar.

Det här arbetspasset var vårt sista här i Peru. Nu ska vi hitta på lite andra skojsigheter!