En efterbliven i grönsaksvärlden.

Jag är ingen vän av sallader och sånt tjafs. Barnen äter givetvis, men jag har bestämt mig för att jag är 42, och jag kan avstå sånt.

Och eftersom jag inte har någon större erfarenheter av grönsakslandet, så har jag heller ingen koll på kompletteringar såsom dressingar o dyl. Som jag absolut måste ha för att få i mig joxet.

För ett tag sen var jag på middag. Där serverades bl a en grönsallad med en kalasgod dressing. Jag blev förvånad över att jag gillade det. Frågade vad det var för dressing.

Det var Balsamicovinäger med hallonsmak.

Och nu är jag ju på diet. Vid några tillfällen de senaste 14 dagarna så har det stått ”sallad” på menyn. Så jag tänkte att, om jag kan hitta den här hallonvinägern, så vore det ju finfint. Och jag hittade den.

Men varje gång jag har använt den i salladen, så har jag tyckt att det har varit aningen starkt.

För jag är inte en sån som duttar med ett par droppar. Nej, här hälls det.

Och det har liksom brunnit lite i munnen. Men jag har trott att det har varit min 42-åriga sallads-oerfarna munhåla som inte är så van. Så ”jag vänjer mig väl.”

Idag åt jag lunch. Sallad. Med hallonbalsamicovinägern. Känner att jag nog får lägga ned dom här salladsdagarna. För det smakar verkligen fööör starkt.

Jag råkar läsa på flaskan.

Att den ska spädas ut med vanlig olja.

No wonder att det har brunnit satan i munnen varje gång.

Rösta på mig

Saatana perkele!

Bestämmer mig för att försöka jobba. Måste fixa våra hemsidor. Till min hjälp har jag ett antal cd-skivor med produktbilder.

Dessa har legat i en påse. Som jag tog med hem. Letar som en babian. Borta. Frågar maken, om han vet.

Han säger nåt om ”ja, dom låg inne på kontoret här, jag flyttade dem hit.” Och pekar på min hörna av vårt långa skrivbord.

Och med denna tillkännagivelse så vet jag, av erfarenhet, att dessa cd-skivor kan befinna sig precis var som helst i världen.

För allt han tar i, försvinner mirakulöst!

Så nu blir det playtime heeela dagen.

Jag är redan trött.

Rösta på mig

”Host, host, mamma, jag är sjuk”

De senaste dagarna har talibanen harklat sig en del. Hon är väl införstådd med att i den här familjen blir man sjuk på fredag eftermiddag. Och är frisk på måndag morgon.

I morse säger hon: ”mamma, jag har ont i halsen, fast det är torsdag.”

Jag inser plötsligt att mitt när-vi-ska-vara-sjuka-skämt är taget på fullaste allvar.

Så jag meddelar att det går bra att vara sjuk på en torsdag också. Om det inte händer för ofta förstås.

Hon tittar på mig mig med sina stora blå ögon och säger: ”Är det okey om jag är sjuk i morgon också mamma?”

Så idag är vi hemma. Och harklar oss.

Rösta på mig

Är jag förvånad?

Vi har en jädra massa apparater här hemma. Allt har med tv att göra.

För några veckor sedan så investerade maken flera tusen kronor på en mojäng, som han ägnade många timmar att programmera. Så att vi bara skulle ha EN fjärrkontroll till allt.

Jag kan bara informera att; ett tippande glas mjölk senare, så fungerar den inte så bra.

Säger bara: Tatatataliiiibanen….

Rösta på mig