Anger Management-kurs!

Okey. Jag kan konstatera att det inte är så bra att tillbringa 1 timme med att skriva, och lägga upp en CV på en jobbsajt när man är fly förbannad.

För nu kommer jag inte in.

För jag har glömt det jävla lösenordet.

Så nu måste jag vänta tills de mailar tillbaka.

Fan också. Jag som tänkte gå till mitt nya jobb i morgon.

För det är väl så det funkar?!

Eller inte.

Rösta på mig

Bloody Mondays!

Vad är det med måndagar egentligen? Jag HATAR måndagar.

Av olika orsaker så har jag min värsta arbetsdag på måndagar. Jag gör ett rutinjobb, som måste göras på måndagar. Och jag är den som måste göra det.

Och det kan jag leva med.

Men så har jag en chef, som de senaste måndagarna, förvandlas till komplett galning. Som inte har förmåga att hantera stress what so ever. Som är universums mest krävande människa. Som inte accepterar några som helst misstag. Ever.

När dessa två händelser inträffar på samma dag, så är ett världskrig oundvikligt.

Och inte gör det saken bättre att vi har ett sjujäkla humör båda två. Så gissa om det ryker!

Idag blev jag så arg, så för första gången på en miljon år, så har jag lagt ut mitt CV på en jobbsajt.

För jag har äntligen bestämt mig för att man inte MÅSTE jobba i hop med den man är gift med.

Satan. Jag är så förbannad så det bolmar ur öronen på mig.

Rösta på mig

Man kan ju inte få allt i en man. Eller?

Tro’t eller ej, men maken har många kvalitéer.

Dock saknas ett par väsentliga.

Först har vi ordning och reda. Hustrun förstår inte hur någon, som är sjukligt pedant med arbetspapper, kan vara så inihelskotta slarvig hemma.

Sen är det matlagning.

Det bara GÅR inte.

De få gånger han står framför spisen, så måste hustrun ge noga instruktioner. Och då pratar vi LÖJLIGT noga intstruktioner.

En gång, för många år sedan, när hustrun hade opererat ögonen, och var tvungen att ha dem stängda, så skulle maken laga mat.

Hustrun var någorlunda medveten om makens ”skills”, så något annat än makaroner och falukorv var inte aktuellt.

Världens enklaste mat. Tänkte hustrun.

Men det var när maken frågade hustrun hur tjockt man skulle skära falukorvsskivorna, som hustrun förstod att kökstjänsten för all framtid skulle tilltvingas henne.

Och hon är inte ens intresserad av matlagning.

Stackars barn.

Rösta på mig

Rembrandt. Or not.

Mitt i garageröjningen frågar talibanen om jag kan titta på en barnfilm med henne.

Vi sätter oss i fåtöljen. Något i högra ögonvrån pockar på uppmärksamhet.

Jag vänder på huvudet och noterar att vi har ett konstverk mitt på den vita väggen.

Jag noterar också att det varken är jag, maken eller tonåringen som är orsak till denna målning.

Vad sägs om bläckpenna. Och krusiduller.

För ett par veckor sedan tycker jag mig se några konstiga linjer i parketten. Jag tror att det är repor. För jag får inte bort det. Så jag låter det vara.

I veckan sitter jag på toaletten på nedre våningen. Plötsligt ser jag omisskännliga pennstreck i bläck på dörrkarmen. Och på den vita badrumsdörren.

Jag har ett snack med brottslingen. Som loooovar att aldrig göra om det.

När jag nu då konstaterar ytterligare ett konstverk så säger jag:

”Du. Nu blir jag riktigt ledsen på dig. Nu har du förstört hela väggen. Och nu får vi köpa tapeter, i stället för att åka till Thailand. Och sen får vi nog prata om det här med lördagsgodis. Och om tomten.

”Men mamma, du och pappa behöver inte betala någonting. Jag har massor av pengar i min Barbapappasparbössa så jag kan betala det!”

Jag antar att den ”om 5-år”-iga planen på omtapetsering kommer att ske snabbare än planerat.

Jädra skitunge.

Rösta på mig