Titlar kanske inte var så bra idé ändå..

Vi har precis ätit middag. Jag hinner slå ned min världsdel i soffan, och greppa datorn.

Talibanen står i köket och säger att hon vill ha en banan. Hon står 3 meter i från fruktfatet. Jag säger att hon faktiskt kan ta en själv. Hon protesterar. Jag säger att visst, jag kan hämta en. När jag är klar med vad jag håller på med. Talibanen svarar att hon inte har för avsikt att vänta.

Jag säger: ”Men du, nu när jag har lagat mat och fixat åt dig, då kan väl du hämta din banan själv? Jag är dessutom jättetrött.”

Svaret kommer direkt:

”Men MAAAMMA! Jag är ingen PLOCKassistent. Jag är STÄDassistent, så då får DU hämta den!”

Jag tittar länge på henne och blir helt tyst. Och hon fattar läget direkt.

Hon vänder och hämtar bananen. OCH skalar den själv. För första gången.

Tror bestämt att jag ska ha ett litet personalmöte här i helgen.

Har ni hör den förut?!

Sedan nån vecka tillbaka så har talibanen sjungit/nynnat på en sång;

”massa massa lana, massa massa lana” Om och om igen.

Jag har inte fattat vad hon sjungit.

Förrän jag lyssnade på radioreklamen i morse:

”SMS:a låna, SMS:a låna”

!!

Det tycks som om radioreklam funkar på 4-åringar i alla fall.

Lobbying

Maken går in hårt för sin jädra rostfria diskmaskin.

Jag har ju givetvis talibanen på min sida. För jag är smart.

I helgen så uppgraderade jag henne till ”Städassistent”. Hon är ju redan Dukningschef. Och hon gillar titlar. Så jag frågade helt enkelt vad Städassistenten tror om pappas val av diskmaskin.

”Han är ju en slarvmoster mamma. Och du är ju Städchef. Och pappa är ju bara Sopchef. Så då bestämmer du. Och jag. För jag är ju din ”Städ-essesent”.

Så nu försöker maken muta tonåringen.

Som dessvärre inte är lojal mot sin moder, om rätt muta ges.

Jag tror att jag börjar inreda garaget. Så kan JAG bo där istället. Så kan dom ha sin fula rostfria diskmaskin.

Med en miljard fingeravtryck.

Den pedagogiska morsan

Samtal med talibanen, 4 år, vid middagsbordet kl 18.10;

-Mamma. Hur länge fyller man år?

-Tills man dör. Sa den pedagogiska mamman.

-Vadå dör? Varför dör man?

-När man blir gammal så slutar alla organ (vi har nyligen pratat om organen) att fungera. Alltså, organen i kroppen blir gamla, och till slut slutar dom att fungera. Och då dör man. Och kommer till himlen. Sa den pedagogiska mamman.

Och kände att hon var ute på väldigt hal is.

-MAAAAMMMMA! Jag vill inte sluta och fylla år!!

Talibanen börjar STORTJUTA och fortsätter förtivlat;

-Men mamma, jag vill ju le! (Har inte hajat att det heter ”leva”)

-Jamen du kommer ju att bli jättegammal. Sa den pedagogiska mamman.

Samtalet fortsätter;

-Mamma, varför dog xxxxx och xxxxx mamma? (Exmakens hustru)

-För att hon blev jättesjuk och doktorn hade ingen medicin som kunde hjälpa henne.

-Hur gammal var hon då?

Och DÄR går den korkade pedagogiska mamman rakt in i fällan;

-Hon var ungefär lika gammal som mig. Lite yngre faktiskt.

-WOOOOOOOOOOOOOOOAAAAAAAAAAAAAA! MAAAAAAAAAAAAMMMMA! DU FÅR INTE DÖ MAMMA!

Jävla puckomorsa!