Livegna? Skulle tro det.

Ibland undrar jag om jag är livegen på riktigt.

Och så tänker jag på Christina. Som är singel. Som kanske inte vill vara det. Eller Rosa. Som kan göra vad dom vill. När dom vill.

För nu sitter två 42-åriga kvinnor på varsin adress i Stockholm, och är bajsnödiga.

För ingen av dom har samlat tillräckligt med mod för att tala om att dom ska till Las Vegas.

Det är ju fan patetiskt.

Men vi MÅSTE åka. För vi måste ha luft. För vi är gifta med exakt samma typ av män.

Och hon jobbar dessutom ihop med min. Och bor hos mig 3 nätter i veckan.

Och vi är aldrig så lyckliga som när vi är i Vegas.

Kanske beror på dollarkursen.

Eller på tidskillnaden på 9 timmar.

Så ingen chef kan nå oss.

Och jag har redan börjat vara snäll. Lät maken titta på Årskrönikan på sporten. Utan att gnälla en endaste gång.

Men det satt hårt åt.

Huuäää, det blir jobbigt det här.

Rösta på mig

Bra eller Anus?

Har just upptäckt en märklig sak med talibanen.

En av hennes julklappar bestod av ett avancerat Memo-spel. 8 olika spelplaner, och på varje plan är det 24 saker. Allt från 2 lika saker, till saker som matchas ihop: vante med mössa. Och så vidare. Man stoppar in varje spelplan i spelet, och sen öppnar man luckor. Som en adventskalender. Ja, du fattar.

Vi har spelat det här ett par gånger, och jag har tyckt att det har varit lite väl märkligt att hon vinner hela tiden.

Hon tillhör förvisso kategorin ”om-jag-inte-vinner-så-lackar-jag-”typen. Men jag har inte ”låtit” henne vinna en enda gång.

Nu har jag studerat henne lite närmare. Och det står helt klart att hon har begåvats med ett fotografiskt minne. Efter sin far.

Det förklarar en massa andra saker.

Men jag vet inte om det verkligen är så bra. Eller?

Rösta på mig

Las Vegas, here I come!

Bästa väninnan, som bor i Sverige sedan 3 år, kommer från Las Vegas.

I löööv Las Vegas. Inte för gamblingen, utan för det enorma shoppingutbudet. Och känner man någon som bor/kommer därifrån så får man liksom se ett annat Las Vegas.

I går kväll blev det helt klart.

Den 3 maj drar vi. Och vi har lyckats ordna en svit på ett av värstinghotellen. Gratis.

Och det står en cabriolet och väntar på oss på flygplatsen. Inte så gratis.

Och vi bokar tid på Tiffanys för rengöring av våra Tiffany-smycken. Och liksom förra gången så kommer de ta oss för flator, för vi har likadana vigselringar. Och armband. Who cares!

Och vi kommer hem luspanka. Och kommer att få äta blodpudding resten av året.

Det är bara en liten detalj som ska lösas först;

Vi har liksom inte berättat det för våra män.

Så nu ska jag inleda detta år med att vara en mycket snäll och gnällfri hustru.

DET lär bli en utmaning.

Rösta på mig

Ääähhum

Jag tar mig tid att läsa lite om Indien, och Goa, som vi ska till.

Alltså.

Jag kan nog stå ut med att det går kor fritt överallt.

Och att det är sjukt dammigt. Och megafuktigt.

Men det känns lite jobbigt när man är ombedd att ta med sig eget papper. För att det inte finns toapapper.

Eller att de allmänna toaletterna oftast består av ett hål i marken.

Lyckligtvis så bor vi på ett 4-stjärnigt hotell med allehanda faciliteter.

Men jag tror jag tar en sväng förbi Apoteket och köper en portabel potta.

För jag har varit med om sådana där hål förr. Och det är ingen lek.

Rösta på mig