Kundservice- my ass!

Jag blir så trött på alla företags så kallade kundservice. Lyssna på det här;

Igår tillbringade jag hela dagen i vår senaste videobutik. Maken och jag håller på med ett godisexperiment. I normala fall så beställer vi lösviktsgodis och övrig konfektyr från stora draken Axfood. Till den här butiken så köper vi, dels ”vanligt godis” men så har vi hittat en leverantör som säljer jätteroliga saker. Typ Spidermanklubbor, Dora-dockor med godis. Ja allt möjligt, som inte finns någon annanstans. Och givetvis fulla med kemikalier. Som med allt roligt godis.

Nåväl, jag kom av mig lite. Jag har alltså varit och storhandlat till denna butik och tillbringar hela dagen med att göra i ordning. Och städa. Har ju tidigare nämnt att det är Sveriges skitigaste butik alla kategorier.
Och det kommer att ta tid att få i ordning. Nåväl. Vårt kassasystem är helt avhängigt internet. (Därav makens sjuka beteende av att gå in varje timme, hemifrån, och kolla siffrorna i alla butiker.)

Så, pajar internet så kan vi inte hyra ut. Eller rättare sagt, vi får skriva lappar. Vilket är öken. Hur som helst, jag lämnar butiken 17.00 och rattar hem. En kvart senare havererar hela internet. Det närmar sig alltså kväll = mycket uthyrning. Som pricken över i:et så regnar det också = väldans mycket uthyrning.

I och med köpet av denna butik så ”ärvde” vi internetleverantören Com Hem. Jag ringer dem. 1 miljon människor i kö. Lägger på efter ett tag då jag måste fixa mat. Ringer igen. Lägger på efter ett tag då jag måste lägga talibanen. Ringer igen. Och lägger på för jag måste gå på toa (jamen vafan). Ringer igen. Sitter och väntar. Efter 45 minuter så tar batteriet slut. Ringer igen. Efter knappt en timme (!!!)i kö så kopplas en telefonsvarare på, som så fint meddelar mig att telefontiden nu är över…

I morse ringer maken. Han ringer 8.30 hemifrån köket. Jag har inte ens fått morgonkaffe. Jag är jävligt sur på morgnarna, innan jag har fått mitt kaffe. Plötsligt så kommer han fram och lever djävulen med dem. När han väl måste andas igen så får han svaret; ”Avstängt pga obetald räkning”! VAAA! Sa vi.

Till historien hör att vi tog över 1 juni. Gamla ägaren har inte alla indianer i kanoten, för jag frågade honom om vem som var hans internetleverantör (vi måste ju ta över abonnemanget givetvis). Han visste inte(!). Efter en kvart så kommer han fram till att han ”tror” att det är Com Hem eller Tele2. Den snubben har inga högre studieskulder kan jag lova!

Jag ringer och kollar och det är ju då Com Hem. Jag ber dem skicka en överlåtelse direkt till mig, eftersom förra ägaren som sagt inte är redig i pallet. Överlåtelsen kommer. Där kan man bara fylla i personnummer. Jag ringer kundtjänst typ 6 ggr men får det bara förklarat att en privatperson måste stå på abonnemanget. Till slut ger jag upp och fyller i makens uppgifter. Com Hem har meddelat mig att det är förra ägaren, i egenskap av privatperson som står som juridiskt ansvarig. Först idag får jag reda på (av den 15:e handläggaren på Com Hems kundservice) att abonnemanget står på ett handelsbolag..

Tillbaka till i dag. Det visar sig att räkningarna gått till förra ägaren. Som inte har meddelat oss. Räkningen skulle varit betald 31 maj. Dvs en dag före vårt övertagande. Ärendet har hamnat på inkassobyrå. Jag ringer. Säger att vi måste få det påkopplat idag. Butiken öppnar om 11 minuter. Inkassobyrån ber mig ringa till Com Hem. Håller på fram och tillbaka så där några gånger. Till slut kopplas det på. Efter det att jag panikbetalat och faxat kopia.

Summa summarum: under 3 veckor så har jag ringt totalt 21 samtal till Com Hem. Just det; 21 samtal. Alltid hamnat på typ plats nr 14 i kön. Pratat med ett gäng virrpannor, som gett mig olika information om vad som gäller.

Den som till slut hjälpte oss att få igång trafiken igen var handläggaren på inkassobolaget. Inte idioterna på Com Hem. Och det kan jag säga; i samma sekund som avtalet går igenom, att det är vi som tagit över, i samma jävla sekund går jag över till Telia.

Efter jobbet rattar jag in till butiken för att lämna papper. En mamma från talibanens gamla dagis kommer in. Hon frågar hur det är. Jag ler och säger att det är bra, ”men lite körigt”. Hon svarar: ”ja, du ser lite sliten ut”. !!!!!

Jesus Christ, jag har fan inte tid med sånt här.

Jag får väl behålla honom…

Ja, det var ju inte så att ansökningarna om gratis make haglade precis.

Så jag tror att jag ska vara gift ett tag till. Nu har jag jobbstrejkat i två dagar och det var jätteskönt. Fick en himla massa gjort hemma. T ex så gjorde jag klart talibanens rum: satte upp jättefina blomwallies på hennes nytapetserade väggar.

Och så passade jag på att shoppa. Allt vad jag kunde. Jag gör det så bra när jag är förbannad. Så bra att jag återigen har maximerat tre kreditkort på en månad. Måste nog hejda mig lite nu. Litegrand i alla fall.

I helgen har jag lovat grannarna att vara barnvakt åt deras tjejer; 3 och 5 år. Det var kris, ordinarie barnvakten ringde återbud och inga släktingar finns i Stockholm. Vet inte om jag förlorade förståndet där, när jag erbjöd mig. Dessa tjejer umgås flitigt med talibanen. Går även på samma dagis. Och bråkar satan varje gång de leker alla tre tillsammans.

Så jag kommer att vara helt slut på söndag. Och måndag. För jag lade till: ”stressa inte på söndagmorgon, sov ut och ta det lugnt”.

Jag är inte klok, men klart att man måste ställa upp. Eller?

KLAAAAAAR!

Ja just det. Glömde ju att tala om för alla mina scrappande kompisar; JAG ÄR ÄNTLIGEN KLAR MED MITT BRÖLLOPSALBUM!!! Det tog 4 år!

Ojdå, kommer just precis nu på vad Carina sa till mig en gång: ”Tänk om ni är skilda när du väl är klar med det där”.

Ehh, hmmpff. Jävla skitalbum.

Make bortskänkes. Mot hämtning. Typ OMGÅENDE!

Midsommar. Ja, det låter ju bra. För normala familjer kanske. Jag är stensur, och just nu så ska jag skilja mig i morgon när tingsrätten, eller vart f-n man vänder sig, öppnar.

Packade bilen full, tryckte in talibanen och drog ut i skärgården i torsdags, vid lunchtid. Maken skulle givetvis jobba, och därför komma på kvällen. Det var bra, för jag och W kunde packa upp alla våra grejer och sätta igång. Lyckligtvis har hon två barn; 8 och 10 år = väldans bra barnvakter, så vi fick lite lugn och ro. Maken anlände. Givetvis två timmar efter utsatt tid, men jag är van.

Midsommaraftons morgon. Hustrun är en god hustru och smyger ut ur gästhuset med talibanen kl 07.15. Upp till stora huset. Så att maken ska få sovmorgon. Mmm, jag är snäll jag.

Maken kommer flera timmar senare. Utvilad och på gott humör.

Dagen gick och det givna löftet från värdparet, till andra människor på närliggande ö, om att komma allihopa och dansa/klä midsommarstång, lyckades jag och W krångla oss ur. ”Alltså, jag måste baka en kaka, så att den är klar till middagen, och Wendy måste duka, och bla bla bla”. En extra timme för scrapping. Baka kaka snabbt. Duka ännu snabbare. Resten av familjen kommer tillbaka med ytterligare matgäster.

Tiden går. Undertecknade är småstressad över talibanens sovtider. Hon blir pain in the ass, om hon lägger sig för sent. Tryckte desperat i henne köttbullar och spaghetti och beordrade maken att lägga henne. Inga problem. Vi sätter oss till bords. Ett litet sällskap på 8 personer och alla barnen sover.

När alla femitelva ”förrätter” var intagna så började jag bli lagom irriterad över att läggandet av dottern tagit sådan tid. Jag ringer makens mobil, som bara tutat upptaget. Efter ytterligare 30 minuter så bolmar det ur mina öron. Fortfarande upptaget. Jag ursäktar mig och säger att jag ska gå och se vart han tagit vägen.

Öppnar dörren till gästhuset och finner maken djupt sovandes intill talibanen. Inte oväntat kan jag säga. Dock förvånad över upptagettonen. Tills jag kom på att han vidarekopplat sin mobil till min då han glömt sin laddare. Fint, har suttit och ringt till mig själv i 1,5 timme. Jag är sur som ättika och låter väl inte alltför kärvänlig när jag väcker honom. Han muttrar. Jag säger, ”what ever”. Och går tillbaka till midsommarfirandet. Och intar rollen som kvällens clown. Som jag alltid gör när jag är riktigt jävla förbannad.

Maken väljer att sova vidare. Kvällern blir riktigt rolig. En del, som inte känner mig så bra, undrar varför jag aldrig har varit så här rolig förr. Ehh, kan bero på att jag ALDRIG känner för att vara rolig när maken är med. Nu blev det mer att jag skulle försöka ”fylla ut” hans plats. Korkskalle. Jag alltså.

Hur som helst. Nästa dag gryr. Jag smyger ut med talibanen. Så att maken får sova. Han dyker upp vid 11.30-tiden. Jag är, om möjligt, ännu surare. Nu har alla gäster åkt, endast värdparet kvar. Värden bjuder på middag. Det blir sent. Talibanen ser i kors. Jag ”beordrar” maken att lägga henne. Inga problem. Han går förbi en dator, på vägen ut i vardagsrummet, där talibanen sitter. Maken är workoholic. Måste se siffrorna i butikerna (svårt att förklara). Tiden går. Tiden går typ 40 minuter och nu jävlar brinner det i hela huvudet. Jag går till datorn och säger att par mindre väl valda ord. Talibanen övertrött. Talibanen skriker efter mamma. Mamma bestämmer sig för att lägga henne. Maken springer efter, som ett ufo. ”Jag skulle bara”. Jag lägger talibanen. Strax innan hon somnar, så somnar maken i sin säng. Jag lämnar huset och går upp och tittar på makens medhavda, och en för honom mycket efterlängtad film. Sen går jag tillbaka.

Maken har vaknat och ligger och läser. Hustrun har svårt att sova när det är 30 grader varmt i sovrummet. Efter 10 år så vet maken det. Särskilt då maken dagen innan drog ur kontakten till elementet. Hustrun öppnar fönstret i ett ANNAT rum. Lite på glänt sådär.
Hustrun vaknar femton gånger under natten och tror att hon har blivit dödligt sjuk då hon bokstavligen badar i svett. Går som vanligt upp tidigt med talibanen. Slänger ett getöga på elementet innan. Bara för att konstatera att maken tryckt i kontakten. Hustrun pratar inte med maken på hela jävla dagen. Och det var tur för honom att vi kom i två olika bilar.

Hustrun åker till jobbet. För att klara en deadline till i morgon. Ett riktigt skitjobb, som hustrun lovat maken att göra för tre månader sen. Hustrun har påbörjat flera gånger, men blivit ”omdirigerad” av maken; ”det här måste gå före”. (Svårt att förklara men jag har gått igenom 10 tusentals fakturor för att leta efter några specifika).Flera timmar senare, med ett icke slutfört uppdrag pga att hustrun inte hittat alla kartonger, så åker hustrun hem.

Huset har inga som helst livsmedel hemma. Däremot en tom påse från McDonalds. Tom alltså. Hustrun ger maken det till 90% utförda uppdraget. Inget tack hörs. Däremot så får hustrun veta att hon inte har skött sitt jobb ”så nu får jag åka in och göra det du inte klarat av”. Då jävlar brinner det där det aldrig har brunnit förr. Hustrun tar av alla jobbrelaterade nycklar från knippan, ger dem till maken och talar om att han kan med glädje få stoppa dem någonstans där solen inte skiner.

Tur att stora dottern är på Gotland, för gissa vem som sover i hennes säng de närmaste dagarna!

Märks det att jag är förbannad, eller?!