Närvarande mamma…

Jag går upp med tuppen. Min dag ser ut enligt följande;

Till lagret för att fylla bilen
Till butiken och fylla på
Till kontorslagret och fylla bilen
Till en specialaffär för butiksinredning, fylla bilen
Till IKEA för accessoarer
Till butiken och fylla på

Trycka i mig ärtsoppa på stående fot. Diska tallriken, och järnet till dagiset.

Spela lite spel.

Laga lite mat.

Plötsligt hör jag en röst. Låååångt borta.

”MAAAAAMMMA, du kan inte sova när jag äter!”

Jag hade råkat hasa ned kroppen i matstolen och lutat huvudet bakåt.

Och somnat.

Måste ha sovit ett par minuter, för jag var way in to djupsömn.

Men jag var ju åtminstone hemma.

Rösta på mig

The grand opening!

Så var det då dags.

Butiken öppnade 10.00, och 10.12 kom de första kunderna. Sen har det varit jämn ström hela dagen. Fast jag tror inte vi blev miljonärer. Vi är ju ganska dyra, då våra möbler är svensktillverkade. Och sen säljer vi mycket designprylar.

Men den är rätt bekväm att ha. Särskilt när man vill byta ut nåt hemma. In, tjopp, tjopp och hem!

När vi är på mässor, och ska köpa in varor så blir maken galen. Det är nämligen en konst att tro sig veta om en vara kommer att sälja eller inte.

Och det blir ju inte bättre av att jag inte bryr mig inte en sekund. För jag går BARA efter vad jag tycker passar mitt hem!

Så han tycker att det är värdelöst att ha mig med…

Rösta på mig

Tonåringar är smartare än man tror. Eller inte.

Det är ju himla märkligt.

Tonåringen åkte till sin far idag. Det är inte så konstigt egentligen. Det händer att hon, då och då, fast sällan, sover där. En natt. Typ.

I kväll informeras jag att hon kommer stanna där resten av veckan.

Jag undrar om det har något som helst samband med att vi öppnar butiken, och har några jävulskt hektiska dagar framför oss.

Och därmed hade behövt hjälp med talibanen.

Jag tror visst att man kan kalla det att fly fältet.

Jag tror visst att tomten ska hoppa över henne i år.

Rösta på mig

Kamp om klockan. Hinner vi?

Vi öppnar ju vår nya inredningsbutik i morgon, och planen var att arbeta så långt in i natten som möjligt.

Pga av ett missförstånd så hade jag inte barnvakt längre än till 21.30, så jag var tvungen att åka hem.

Oj vad jobbigt att inte behöva jobba i natt! Sitter här med ett glas rött vin. För det ingår i min diet. Och som om jag bryr mig att det ”bara” är onsdag! Maken och kollegan möblerar om i butiken för fulla muggar. Det måste ju vara ett ”flöde”, som maken uttrycker det. Våra matbord väger 100 kg st. Tror dom kommer sova gott sen.

Fast jag frågar mig; hur kan man öppna en butik utan alla småprylar, som vi inte hunnit få upp, utan kassadisk, så vi fick köpa nåt provisoriskt på IKEA, utan kassapåsar, utan växelkassa, utan presentpapper/snören, utan ordersedlar, utan alla butikshyllor uppsatta, utan helt fyllda hyllor, utan kortmaskin?

Jag tror visst att jag kommer att sitta i bilen kl 07.00 i morgon, för att åka till lagret. För femtioelfte gången på två veckor. Jag borde få en egen körfil av gatuverket. Åtminstone en uppkallad i mitt namn.

Butiken öppnar 10.00.

Wish me luck!

Rösta på mig