Jag och mäjka bissniss…

Min man tycker att jag suger på att göra affärer. Och det ligger kanske något i det. En liten röd tråd i mitt liv tycks vara, att när jag bestämt mig för nåt, så genomför jag det. Eller köper det. Oavsett konsekvenser.

För många år sedan så köpte jag två gamla 30-tals fåtöljer på loppis för 500 kr.

De var i uselt skick. Men jag ville ha dom. ”För att dom blir jättebra, om man bara fixar till dom lite.”

Sa jag.

Och lämnade in dom till den kände tapetseraren.

14 000 kr senare så hade jag ett par jättefina fåtöljer. Fast det är klart, dom var inte så där jättebekväma. Men snygga.

Maken har hatat dom i alla år.

Så till den grad att vi köpte ett par helt andra fåtöljer på möbelmässan i februari. Sanningen å säga så hade vi letat i säkert två år.

Min man och jag har ju inte direkt samma smak. Inte någonstans.

Till slut enades vi om två kalassnygga fåtöljer. Och fördelen med att ha en inredningsbutik är att man kan köpa sådana här fåtöljer till inköpspris. För dom var snordyra.

Jag har nu bestämt mig för att sälja mina älskade gamla fina renoverade fåtöljer. Så nu sitter jag här och väntar på en snubbe som skall komma och titta på dom. ”Mycket intresserad”.

Priset?

1500 spänn. För båda.

Och maken tycker jag suger på business….

Förstår inte alls vad han menar.

Ångan uppe.

Ja.

Jag fick värsta spelet i morse, när jag för femtioelfte gången fick tillbaka avtalet från ComHem. Det är Sveriges i särklass sämsta jävla skitföretag.

Jag är så förbannad så att min analkande megaförkylning plötsligt insåg läget och backade, för nu har jag ångan uppe igen. Har så mycket adrenalin i kroppen, så i dag kommer jag att jobba som en galning, och uträtta mer än någonsin.

Och om någon känner för att tjafsa med mig idag (läs:säljaren t ex) så be my guest.

Jag kommer att mosa alla i min väg. Jag är ingen lek när jag är förbannad.

JAG HATAR COM HEM

Stockholm den 6 september 2007

Överlåtelse av avtal

Okey. Nu är detta det fjärde överlåtelseavtal som jag fyller i. Utöver det så har jag, sedan den 1 juni, ringt er vid 22 (!) tillfällen, pratat med diverse människor, som alla givit mig olika instruktioner. Det vill säga, när jag väl har kommit fram. Jag har ALDRIG väntat mindre än 20 minuter!

Den/de som är ansvariga över ComHem’s kundtjänst erhåller härmed priset som årets sämsta chef/chefer. Hur i hela friden kan låta er kundtjänst vara så fullkomligt underbemannad?

Vi tog över en videobutik den 1 juni 2007. Av någon, helt orimlig, anledning, så får jag besked om att ingen juridisk person kan stå på abonnemanget. Detta är för mig helt absurt.

Vårt datasystem är dessutom online, vilket innebär att varje gång ni stänger av det, för att gamla ägaren (givetvis) inte har reglerat fakturan, så är det katastrof för oss.

Nåväl. Jag fyller i överlåtelse efter överlåtelse, enligt telefoninstruktioner från er. Jag får dem i retur, med små post it-lappar, där det ena felet efter det andra framgår. Dessa är alltid signerade med ett förnamn. Inget efternamn. När jag sen ringer, så kan givetvis ingen hitta personen i fråga.

Vad håller ni på med egentligen? Hur svårt kan det vara?

Okey. Om nu vi inte kan ha vårt juridiska namn på avtalet, så blir det min make, och tillika ägare av det juridiska bolaget, som ska stå för abonnemanget. På er överlåtelse finns ingenting som heter BETJÄNINGSADRESS. Vilket ni på den senaste post it-lappen ber oss att fylla i. Den enda adress man ska fylla i är den privata personens adress. Och då blir det ju fel. Igen.

Så nu kräver jag att ni ordnar detta omgående. Nu har jag fyllt i makens namn och personnummer, men angivit butikens gatuadress. Efter makens namn så har jag lagt till butikens namn: BOXX.

Det skall bli högst intressant och se om jag får detta avtal att gå igenom.

Hälsningar

Mona XXXXXXXX-XXXXXXX, fly förbannad.

Vad vore livet utan en städerska!

För en månad sen åkte min städerska på semester.

Jag har ett hyfsat stort hus. Och jag bor med tre små grisar. Så det blev som väntat en katastrof.

De senaste 6 veckorna har jag i stort sett bara lagat mat, de dagar jag ens varit hemma på kvällen, och försökt vara en någorlunda ”god mor”. Det har inte gått så bra.

Således har mitt hus förfallit. Jag är en sån typ som mår fysiskt illa om det är oordning.

Så jag har mått illa i typ en månad nu. I går hade jag en ”anställningsintervju” med en ny städerska. Visserligen kom min gamla tillbaka häromdagen, men jag har bestämt mig för att hon inte lever upp till det hon fakturerar mig.

Jag föreslog dessutom för maken att jag själv skulle ta ledigt varje fredag, och bara städa. Hhm, inte så aktuellt, sa maken. Som samtidigt skriker som en gris varje gång fakturan skall betalas.

Så på fredag kommer mitt hus äntligen att bli rent. Den stackaren kommer att få hålla på från morgon till kväll. Och det lär inte räcka. Det kommer att ta en månad innan mitt hus mår bra igen.

Jaha. Och vad ville jag ha sagt med det här då? Ingen aning. Jag är bara uttråkad och hittar på alla möjliga ursäkter för att inte behöva fortsätta med min äckliga hemsida…