Bajslata tonårsdöttrar.

Det finns väl inga som kan göra en moder/hustru så inihelvetes förbannad som en make eller ett barn.

Idag har turen kommit till tonåringen.

Många av mina vänner pratar ofta om hur lata dagens ungdomar är. Att allt ska serveras på ett silverfat.

Och jag håller alltid med. Dessvärre inser jag att det ingår en sån typ i min familj.

Jag har en tonåring som med lätthet, och inte alltför många timmars jobb, skulle kunna tjäna en 3-4000 kr extra i månaden. Och då behöver hon inte ens gå utanför dörren.

Tror ni det är lätt att få henne att göra det?

Icke.

Suck, stön, pust, ”varför säger du inte till mig tidare, nu är klockan så mycket”, är svaret jag får.

Så ikväll tog jag i på skarpen. ”Jag ska inte behöva säga till. Det här ska göras varenda helg, och det är bara att välja, antingen gör du det, eller så får du klara dig bara på studiebidraget, och då kan du glömma semester med polarna på Gotland, Öland och den franska rivieran!”

Mutter, mutter.

Men det tog skruv.

Fan, jag hade varit överlycklig om jag hade varit i hennes skor i den åldern.

Jädrabortskämdaskitunge.

Och jaaaaaaa; jag VET att det är mitt eget fel!

Rösta på mig

Apropå skor

Under många, många år så har jag samlat på skor.

Och det är ju ingen konstig företeelse om man är av det kvinnliga könet.

Vid tiden av talibanens födelse så var jag uppe i runt 150 par. Och jag var pretty stolt över min samling.

Men något hände med denna sista graviditet. Mina fötter växte. Jag, som i hela mitt liv haft storlek 37, är nu plötsligt en 38:a.

Och ni som är skofetischister kan ju ana katastrofläget.

I början trodde jag att det berodde på att jag blev ett fetto av graviditeten. Ett år senare insåg jag att så var inte fallet. Och jag fick mig en lång och utförlig förklaring till vad som hade hänt.

Never the less så stod jag där med grymt snygga skor. Och en glad tonåring med storlek 37.

Och maken har ingen förståelse till varför jag kämpar med att få ihop min samling igen.

Varför är det så med män? Att dom inte förstår det absolut livsnödvändiga med skor?

Rösta på mig

Kvinnor från Venus, män från Mars

Eller hur är det man säger?

I Kista Centrum så får jag 3 minuter för mig själv. Jag råkar då gå förbi en skoaffär, och såg ett par stövlar som ropade högt efter mig.

När jag väl stöter på resten av mitt sällskap så skäller maken på mig. Babblar om mycket räkningar den här månaden. Semester, och att hålla igen.

Efter bion så försvinner jag in på Apoteket.

Möter sedan maken.

Som har varit och köpt ett par skor. På Ecco. Som inte har reaskor.

Jag får inte det här att gå ihop riktigt.

Rösta på mig