1+1=2

Talibanen är en till fysiken tunn liten sak. Jag säger ofta att hon måste äta ”så att kroppen kan växa och bli stor”.

Och vi har nyligen talat om det här med att barn så småningom blir stora, och flyttar hemifrån.

Sitter och äter middag. Som vanligt går det vääääldigt långsamt.

”Men du, kan du ta och koncentrera dig på maten nu, och ät upp.” Säger jag.

Hon tittar lite surt på mig.

”Vadå, vill du att jag ska flytta hemifrån, eller?”

Rösta på mig

And the winner is..

Talibanen har ärvt en mindre bra egenskap från sin far: sin tävlingsinstinkt.

Vi har haft enorma problem med det här. Det skall tävlas i allt; vem går snabbast uppför trapporna, vem äter upp först, vem kommer till bilen först. Och så vidare. Och är det så att hon inte vinner, så blir hon fruktansvärt förbannad. Det hela har utvecklat sig till något olustigt.

Så för nån månad sen så sa jag stopp på allvar. Att nu var det färdigtävlat.

Eftersom hon även har ärvt en annan bra/dålig egenskap från sin far, förhandlingsteknik/försäljning, så enades vi om att vi skulle ha tävlingar varannan lördag och söndag.

I morse upplyste hon mig om att vi har glömt dessa tävlingar de senaste helgerna, så nu var det dags. Vi bestämde att första tävlingen var vem som snabbast klädde på sig efter duschen.

Hennes villkor var dock att hon skulle få ett försprång: hon skulle ta på sig trosorna.

”Amen du, då får du faktiskt inte bli arg då, om jag skulle råka vinna idag.” Sa jag.

Det blev tyst. Hon lägger noga ut alla kläder på golvet, så att inget kan trassla till sig i denna allvarliga tävling. Sen kommer det;

”Mamma. Vi får se hur det blir med argningen.”

Givetvis vann jag. Givetvis lackade hon. Givetvis erbjöd jag genast en ny tävling: snabbast nedför trapporna. Som jag givetvis lät henne vinna.

Och det är ungefär 20 år kvar tills hon flyttar hemifrån.

Rösta på mig

Livet med en tonåring och dennes pojkvän.

Jag är nu fullt övertygad om att jag driver en hotellrörelse. Inkluderat restaurang och spa-anläggning.

Dörrklockan på hotellet ringer. Portiern (jag) öppnar och hälsar gästerna välkomna (dotter med pojkvän). Nycklarna till hotellet låg tydligen för långt ned i handväskan.

Herrskapet försvinner upp på ett av hotellets större rum.

Restaurangens utbud passade ej hotellgästerna, varför egen inhandlad fredagsmiddag (sushi) förtärs på rummet, då husets policy tydligen inte förordar medhavd mat i hotellets matsal, tillsammans med de andra gästerna, läs: make, taliban samt hotellets kock/städschef/portier/hotellchef.

Bortsett från några besök/hämtningar på hotellets konfektyravdelning, så stannar gästerna på rummet större delen av kvällen.

Vid midnatt känner kocken/städchefen/portiern/hotellchefen att det är dags att lägga sig. Hon skall som vanligt borsta tänderna och kissa sig lite. Går upp för trappen, noterar genom dörrens tre frostade fönster att det är släckt inne på spa-avdelningen.

Mycket ovanligt då detta hotells gäster sällan släcker lamporna där.

Tar tag i handtaget bara för att upptäcka att det är låst. Och jag hör lite plask. Och den kvinnliga hotellgästen stönar: ”men mammaaaaa, vi badar”.

Kocken/städchefen/portiern/hotellchefen bestämmer sig för att träda ur sin tjänst och informerar att hon kommer stå utanför badrummet till dess att dörren öppnas.

Plask, plask, handduk, söl och dörren låses upp. Och husfrun möts av en doft av allehanda spa-oljor samt ett antal tända ljus runt badkaret. Den manliga hotellgästen ligger, något generad, kvar i badkaret. Väl dold av badskum.

Husfrun kliver rakt in och greppar eltandborsten och visar ingen tendens att lämna rummet. Och den kvinnliga hotellgästen stönar under eltandborstens samtliga 7200 sekundrar.

Husfrun bestämmer sig dock för att hoppa över kisseriet, men lämnar herrskapet med en varning;

”Och så glömmer vi inte att min huvudkudde är ca en meter utanför den där väggen, okey!”

Och klockan 13.00 idag så checkade gästerna ut.

Och det kan man ju tolka på flera sätt!

Jag är ett år äldre än maken.

Vi sitter och äter middag när talibanen börjar prata om ålder. Talibanen har svårt för skillnaden mellan äldre och större, men tycker sig nu ha fattat skillnaden;

”Mamma, pappa är större än dig. Alltså, han är större än dig, men du är äldre i huvet.”

Varför är allt så lätt och logiskt när man är barn…?!

Rösta på mig