Tonåringar och stålingar, igen!

Alltså. Vad är det för fel på tonåringar och pengar?

Får ett sms av exmaken, som meddelar att dottern lyckats med konststycket att få en mobilräkning på 2900 kr.

??!!

Inte ens jag kommer upp i den summan. Inte ens om jag försöker.

Så nu ska den spärras på 300 kr.

Satan i gatan, vilket liv det kommer att bli.

Får nog gömma hemmatelefonen i handväskan. Eller nåt.

Bloggeri och bloggera

När jag startade den här bloggen så kände jag mig mycket obekväm. Visste inte riktigt vart det skulle landa. Eller vilka som skulle kunna tänkas läsa den. Har ju skrivit på ett forum tidigare, och anade att en del därifrån skulle hitta hit.

Sen har jag kommit upp i den åldern (fy f-n, vad det låter!) att jag inte anser mig ha tid med nya vänner. Alltså, jag månar om de få jag har i stället. Jag har blivit lat med åren: orkar inte lära känna nya människor. Eller vadå måna förresten. Jag blir ju inte utsedd till årets kompis direkt. Inte i år!

Men i alla fall.

Så börjar jag då blogga. Och söker mig in på andra bloggar. Som en fluktare. En dag tar jag mod till mig och börjar skriva inlägg. På de bloggar som jag finner intressanta. Och upptäcker att detta är ett helt unikt sätt att lära känna människor på. Ett snabbare sätt. Liksom X2000 in i en annan människa. Man slipper det här vanliga sociala spelet. Där det tar lite längre tid innan man kliver av, för att personen inte var intressant nog.

Och i lördags hände något konstigt. Christina, som är länkad här intill, var på mässan och sökte upp mig. Givetvis så hade jag inte hunnit komma. Så kollegan ringer mig och meddelar mig detta. Det dröjer ytterligare nån timme och jag är på väg in till NK för ett snabbt ärende, och sen vidare till Arlanda och plocka upp någon.

På vägen in till stan ringer jag Christina. Jag råkar just i det ögonblicket köra på Norr Mälarstrand. Hon svarar. Och säger att hon sitter på ett café i Rålambshovsparken!

Det är ju faktiskt inget annat än ödet. Jag tvärstannar i sista sekunden och sladdar in på fiket. För att för första gången träffa henne i verkliga livet. Och vilket klick det blev! Vi talade non stop i 30 minuter.

Att jag sen missade inköpet av en present till vår utländska gäst var det faktiskt värt. Och jag hade 4 min till godo innan han kom ut från sin flight på Arlanda.

Så jag kan nog med lätthet påstå att bloggeriet har öppnat upp en helt ny värld för mig.

Hänger jag inte med i utvecklingen?

I lördags morse så gick jag in till stora dottern, för att meddela att barnvaktstjänsten skulle påbörjas.

Hon och pojkvännen låg och sov.

På sängbordet ser jag följande:

En O’boy-kartong/burk
En karta p-piller
En flaska glidmedel.

Ehhh. På min tid fanns det kondomer med jordgubbssmak.

Jag antar att jag inte har hängt med i utvecklingen. Eller så missförstod jag.

Kan man ju hoppas.

Lita aldrig på en stressad idiot.

Jag är en ordningsman. En ordningsman, som är jättebra på att organisera. Särskilt organisera mina så kallade To-Do-listor. Och jag är dessutom pålitlig. I alla lägen.

Min man har tummen mitt i handen. Och då menar jag verkligen det. Så min mammas man är den som göra alla ”jobbiga” saker i vårt Chateau Katastrof-hus. Och det är en hel del.

Min mammas man har en, för en man, konstig hobby. Gröna växter. Han älskar sina gröna växter därhemma. De sköts om på ett speciellt sätt. Och ingen får röra dom.

För två veckor sen åkte dom på semester, ja, inte blommorna alltså. Han gav mig då den mycket presitgefyllda uppgiften att vattna deras blommor. Trots att jag själv äger två gröna växter, och har noll intresse i växter. Men jag är ju pålitlig.

Jag har vilat hela dagen. För en kvart sen så stod jag och borstade tänderna. Tittade mig för en gång skull i spegeln och tänkte: ”jädrar, man är ju inte direkt nån rosenknopp”. Ehh, vad jag nu fick det ordet ifrån. En sekund gick.

Rosenknopp. Växter. BLOMHELVETSJÄVLARNA! Jag har glömt att vattna blommorna! Jag är värsta loosern. De kommer hem idag. Jag hinner inte ens dit och byta ut dem mot nya. Och jag som ALLTID är pålitlig.

Han kommer att slå i hjäl mig. På riktigt. Nu drar jag ur jacket och låser/larmar huset.