Tacksamhet, en dygd. Eller inte!

Man tror ju att en tonåring, som ständigt tjatar om att få åka utomlands, skall bli till sig i trasorna över en överraskningsresa till Thailand.

Eller inte.

Först ett glädjens rus. Sen möts man av konstant dåligt humör och vresighet.

Efter två dagar så frågar man vad problemet är. Egentligen.

Och man får det sedvanliga muttret ”ingenting” tillbaka.

Sen kommer kommer det;

”Jag har inga sommarkläder. Jag kan inte ha bikini. Jag är för fet.”

Och då väger man typ 45 kg. Smal som en sticka alltså.

Men nä. Man är för fet.

Och jag lackar. Och säger att jag inte vill ha nån repris från Spanien förra året. Där man hade ångest för att man blondin-”slingat” 100% av det mörka håret. Och var sur varenda dag. I en vecka.

Och jag tänker på de familjer som faktiskt inte har råd att åka på semester i Thailand. Men som skulle göra vad som helst för det. Och då blir jag ännu argare.

Och allt faller ju faktiskt tillbaka på mig själv. Det är ju jag som har uppfostrat henne.

Eller inte.
Rösta på mig

En fika kanske?

Talibanen sover borta. Kommer hem i kväll.

Det betyder sovmorgon.

Tonåringen har pojkvännen här.

Det betyder att dom sover läääänge.

Maken åker till jobbet. Tidigt.

Det betyder att jag är solokvist.

Och kan göra vad jag vill.

Jäklar i min lilla låda. Det händer ALDRIG!

Finns det nån som vill komma och hälsa på?

Rösta på mig

Hemligheter

När vi bokar resan så är tonåringen i Sälen.

Vi bestämmer oss för att berätta om det nu på lördag. Kruxet var om man kunde få talibanen att hålla tyst.

Hon lovade. Dyrt och heligt.

Tonåringen kom hem idag och jag åker och handlar. Talibanen säger att ”vi har en överraskning till dig!”

Tonåringen försöker hårt att övertala henne att tjalla. Att ”det kan bli din och min hemlighet, om du berättar vad det är för överraskning”.

Men talibanen svarar att hon inte vill berätta ”För jag vill inte att mamma ska bli arg på mig.” Tonåringen tjatar vidare, men talibanen är tyst som muren.

Så sitter vi och äter middag. Tonåringen frågar var grannarna är, för det är mörkt där.

Jag svarar att jag inte vet, men att de åker till Thailand på tisdag.

”Och VI åker på onsdag.” Säger talibanen. Av bara farten. Så klart.

Mamma-Glappkäft.

Rösta på mig