Envishet lönar sig.

Mmm, talibanen kom springandes och sa ”förlåååt mamma, jag äääälskar dig.”

När vi är hemma så berättar hon att det varit bråk vid lunchbordet. Jag tror genast att en kompis varit involverad. Icke. Det var hon som hade bråkat med personalen om vart hon ville sitta.

Jag frågar varför hon bråkade om en sån sak.

”Jag vet inte mamma, min kropp ville bråka.”

Rösta på mig

Och vem vinner kampen?

Kommer till dagis för att hämta talibanen.

Som är på skithumör och skriker att hon vill att pappa ska komma istället. Jag talar om att han inte kan, sen vänder jag på klacken och går.

Tror i min enfald att hon ska komma skrikandes efter.

Icke.

Så jag tar bilen hem. Och ringer dagis. Och de föreslår att jag ska komma strax innan stängningsdags.

Så nu sitter jag här och väntar. Ska bli tre´s intresante och se hennes reaktion när jag kommer tillbaka.

Rösta på mig

Så går det, när man inte har koll..

Vi läser ju bok för talibanen varje kväll. Igår hittade hon en bok, som hon ville att vi skulle läsa ikväll.

Jag tittade inte så noga.

Jag skulle ha tittat noga.

Tar boken, slår upp första kapitlet, som hette nåt med Skuggflickan, och börjar läsa.

Den handlade om hur Gud (!) bestämmer sig för att ta bort skuggorna på allt; människor, djur, växter och saker.

Alltså.

Jag tror inte på Gud. Kan ha nåt med att göra att halva släkten är Jehovas vittnen, och jag fick min beskärda del av domedagsprofetior som barn.

Så jag snubblar över orden, byter ut vartannat ord, hittar på en massa skit, använder alla avancerade ord jag bara kan komma på, låter så osammanhängande jag bara kan.

För jag vet att, föreslår jag en annan bok, så åker jag på att läsa den här skitboken varenda kväll. Vartenda kapitel. Baraföratt…

Efter första kapitlet så säger talibanen;

”Mamma, jag tog nog fel, det var en vuxenbok va?”

Och hur i helvete hamnade den i det här huset? Måste vara min döda farmor som smugit in den med onaturliga krafter.

I morgon blir det Mamma Mu. Efter att jag har gått igenom hennes bibliotek.

Rösta på mig