Tonåringar och utgång en tisdagkväll

Jag förstår inte.

Kungsholmens Gymnasium har nån sorts fest i kväll. Inte på skolan, utan på nån restaurang i stan.

Dotterns kompisar ramlar in vid 18-tiden. För att göra sig i ordning. Nu är klockan 22.00, och de håller fortfarande på.

Festen skulle tydligen börja 22.00. Sa dottern.

Jag sitter i soffan och börjar ruttna. Dels för att det är tisdag. Dels för att hon börjar tidigt i morgon.

Men framför allt för att klockan, som sagt, är tio på kvällen.

Helst vill jag gå upp och säga att hon ska stanna hemma. Men. Hon frågade om lov i förra veckan. Sa nåt om ”Kungsholmen ska ha fest på tisdag kväll, får jag gå?”. Jag frågade aldrig om tiden. För att jag är 42 år och förutsätter att man inte startar en fest 22.00 en tisdagsjävlakväll. Och hon går inte ens i den skolan…

Sen har jag ingen lust att gasta om det här när hon har kompisar här. Minns själv hur pinsamt sånt kunde vara.

Nu hör jag klackar i hallen.

Och jag får information om att 5 kompisar sover över. ”Men mamma, jag sa ju det i förra veckan.”

Och hon är för smart min kära dotter. ”I förra veckan”. Klart att hon frågar mig när jag har värsta hell-week. Klart att jag inte lyssnar, och säger ja till allt möjligt.

Nu går jag och lägger mig.

Och jag kommer garva läppen av mig när talibanen vaknar 06.00. Med en 30 cm’s vägg mellan sig och storasyrran. Och skriker för att hon förmodligen har kissat i sängen.

What goes around, comes around.

Tonåringar och stålingar, igen!

Alltså. Vad är det för fel på tonåringar och pengar?

Får ett sms av exmaken, som meddelar att dottern lyckats med konststycket att få en mobilräkning på 2900 kr.

??!!

Inte ens jag kommer upp i den summan. Inte ens om jag försöker.

Så nu ska den spärras på 300 kr.

Satan i gatan, vilket liv det kommer att bli.

Får nog gömma hemmatelefonen i handväskan. Eller nåt.

Bloggeri och bloggera

När jag startade den här bloggen så kände jag mig mycket obekväm. Visste inte riktigt vart det skulle landa. Eller vilka som skulle kunna tänkas läsa den. Har ju skrivit på ett forum tidigare, och anade att en del därifrån skulle hitta hit.

Sen har jag kommit upp i den åldern (fy f-n, vad det låter!) att jag inte anser mig ha tid med nya vänner. Alltså, jag månar om de få jag har i stället. Jag har blivit lat med åren: orkar inte lära känna nya människor. Eller vadå måna förresten. Jag blir ju inte utsedd till årets kompis direkt. Inte i år!

Men i alla fall.

Så börjar jag då blogga. Och söker mig in på andra bloggar. Som en fluktare. En dag tar jag mod till mig och börjar skriva inlägg. På de bloggar som jag finner intressanta. Och upptäcker att detta är ett helt unikt sätt att lära känna människor på. Ett snabbare sätt. Liksom X2000 in i en annan människa. Man slipper det här vanliga sociala spelet. Där det tar lite längre tid innan man kliver av, för att personen inte var intressant nog.

Och i lördags hände något konstigt. Christina, som är länkad här intill, var på mässan och sökte upp mig. Givetvis så hade jag inte hunnit komma. Så kollegan ringer mig och meddelar mig detta. Det dröjer ytterligare nån timme och jag är på väg in till NK för ett snabbt ärende, och sen vidare till Arlanda och plocka upp någon.

På vägen in till stan ringer jag Christina. Jag råkar just i det ögonblicket köra på Norr Mälarstrand. Hon svarar. Och säger att hon sitter på ett café i Rålambshovsparken!

Det är ju faktiskt inget annat än ödet. Jag tvärstannar i sista sekunden och sladdar in på fiket. För att för första gången träffa henne i verkliga livet. Och vilket klick det blev! Vi talade non stop i 30 minuter.

Att jag sen missade inköpet av en present till vår utländska gäst var det faktiskt värt. Och jag hade 4 min till godo innan han kom ut från sin flight på Arlanda.

Så jag kan nog med lätthet påstå att bloggeriet har öppnat upp en helt ny värld för mig.

Hänger jag inte med i utvecklingen?

I lördags morse så gick jag in till stora dottern, för att meddela att barnvaktstjänsten skulle påbörjas.

Hon och pojkvännen låg och sov.

På sängbordet ser jag följande:

En O’boy-kartong/burk
En karta p-piller
En flaska glidmedel.

Ehhh. På min tid fanns det kondomer med jordgubbssmak.

Jag antar att jag inte har hängt med i utvecklingen. Eller så missförstod jag.

Kan man ju hoppas.