Vad är det med det här med kvinnligt o manligt?

Bakgrund:
Jag är hyfsat tekniskt begåvad. Ja, så länge det inte har med datorer att göra. Men typ tv-kabel-dvd-spelare osv.

Lyxen med att ha en möbel- och inredningsbutik är att man kan hämta grejer därifrån.

Very bekvämt.

Vi har precis tagit fram en ruggigt snygg tv-bänk. Nu när platt-tv:n är här för att stanna. En liten läcker sak med täckta dörrar. Magnetdörrar. En sån där sak som man stoppar in alla jädra kabeltv-mottagare, dvd-spelare, vhs, och hela köret i. Ja du förstår.

Men när den anlände så blev jag förskräckt. För jag insåg att jag skulle få ytterligare ett problem.

Jag har en man som inte förstår att skåpdörrar ska stängas. Han liksom glömmer det. Och jag blir irro. Som fan.

Nu konstaterar jag att tv-bänks-helvetets alla tre skåpdörrar för all framtid skulle stå öppna. För fjärrkontrollerna funkar ju inte genom stängda dörrar. Och jag får genast prickar över hela kroppen.

En kompis kom med lösningen. Köp en trådlös IR-bla bla bla-moj och komplettera med en special tv-fjärr. Så slipper man dessutom alla våra 6 fjärrkontroller. Och dörrarna kan vara stängda. Forever.

Halleluja.

Nutid:
Maken går i morse ut för att fixa en grej i trädgården. Jag tänker att jag ska vara en snäll fru, och överraska med att dra ut kablarna till alla maskiner, flytta in prylarna i tv-bänken, och poff: färdigt.

Maken kommer plötsligt in. Jag är inte klar. Alla prylar står spridda på golvet.
Maken får ett manligt anfall. Kommer med diverse ointelligenta kommentarer som: ”man måste TÄNKA innan man drar ur kablarna, man måste PLANERA, man måste vara NOGGRANN, inte bara vara TANKLÖS.

Han ber mig hålla mig undan. ”För det här hade jag planerat att göra.”

Jag lackar ur. Men backar. Och vet vad som komma skall.

Eftersom vissa kablage är kortare än andra, så måste man tänka till om vilka apparater som måste stå bredvid varandra.

Min man tänker aldrig när det kommer till sånt här. Nejdå. In med skiten i skåpet. Och när det är färdigt så konstaterar han att den ena sladden efter den andra, inte räcker fram till de olika maskinerna.

Jag spär dessutom på det hela lite. Och säger lite fint: ”eh, hur vore det om man ser till att alla tusen kablar dras IN i skåpet, istället för att det ligger i ett ormbo bakom?”

Han säger att det är försent. Att det inte går. Att jag är ”så jävla jobbig, att jag bara gnäller.”

Vi har en kompis hemma. Som är pedant. Som har en likadan tv-bänk. Maken tittar på honom för bekräftelse.

Tyvärr.

För kompisen svarar: ”Jamen så har jag gjort. Allt ligger inne i skåpet, endast EN sladd ut till vägguttaget.”

Så maken fick göra om allt. Igen. Han har tillbringat i stort sett 7 timmar på golvet.

Men tv-bänken är nu ren på prylar ovanpå. Och inga jävla onödiga sladdar på baksidan.

Och min man har en lite mindre gnällig fru. Fast jag hade gjort det på 2 timmar.

Lätt.

Och jag tror att han vet det. Men sånt här är mansgöra.

Rösta på mig

Hur intelligent är jag..

Har tillfälligt besök hemma. Jag måste ned till affären och handla middag till några andra gäster som är på besök.

Den tillfällige besökaren har parkerat sin bil framför vår garageinfart. Hon frågar om jag vill låna hennes bil. Den har manuell växellåda. Jag har automat.

Inga problem. Säger jag.

För det är väl som med cykel. Har man lärt sig, så sitter det.

Sätter mig i bilen och känner mig plötsligt väldigt osäker. 100 år sen jag körde manuellt. För säkerhets skull så kör jag med ettan ilagd, samt kopplingen nedtryckt hela vägen till affären. Folk glor. Who gives a fuck. Tänker jag.

Parkerar utanför affären. Kommer ut med maten och inser att jag måste backa ut. Känner inte att jag får in backen. Ska jag chansa, och hålla i handbromsen? Noterar att jag har ett träd 10 cm från fronten.

Vågar inte chansa. Det blir till att gå. Hela vägen hem. Inte långt för en som gillar promenader. Men, för en som helst parkerar i entrén till affären, så blir det väldans långt. Och tungt. För att inte tala om kallt.

Maken får köra ned den tillfällige besökaren till affären. Och båda undrar om jag är helt pantad i huvudet.

Rösta på mig

Långsint

Maken sov mycket sött när jag kom upp. Jag var fortfarande stensur. Fötterna var iskalla. Rörde tillräckligt mycket på mig för att han skulle vakna. Klockan var 01.30.

”Varför kommer du hem så sent för?”

”VAD SÄGS OM ATT JAG INTE HADE NYCKEL OCH FICK STÅ UTANFÖR I 40 MINUTER!”

Hur jag än försökte, så gick det inte att lägga skulden på honom.

Och tro mig, jag försökte.

Jag var fortfarande irro när jag vaknade i morse.

Rösta på mig

En mycket sann historia

Apropå att låsa sig ute. Lyssna på den här;

För några år sedan så anlitade jag några målare. De skulle komma en lördag och måla om i vårt sovrum. Jag hade bokat det här datumet några veckor tidigare. Dessa målare var mycket upptagna, varför det var angeläget att jobbet gjordes denna helg.

Lördagen kommer, och det ringer på min mobil. Varken jag eller mobilen var hemma. Vi hade glömt bort det här, och åkt till goda vänner i Gävle. Klockan var 8 på morgonen, och där hemma stod målarna. Vi skulle komma hem söndag kväll. Panik.

Vi har ett hus med larm. Jag funderar snabbt. Kommer på en lysande idé.

Säger till målarmästaren att han ska ta stegen, klättra upp på vår sovrumsbalkong och slå sönder fönstret. Kasta sig ned till entréplanet, och slå koden för avlarmning innan väktarna kommer. Sen ger jag honom instruktioner om att hämta en extranyckel i vårt ena köksskåp.

Några dagar senare pratar jag med honom. Han skrattar lite gott och säger förbigående: ”intressanta saker du har i ditt köksskåp!” Jag fattar ingenting.

En tid senare öppnar jag detta köksskåp. Som mycket sällan används. Där ligger en dildo.

Som jag och en kompis har köpt, för att skoja med en tredje kompis.

Den hade legat på köksbordet, för vidare transport till nämnda vän. Jag minns det väl.

För jag minns nämligen att det ringde på dörren en dag, och jag blev superstressad över denna dildo, så jag tryckte in den i köksskåpet i förbifarten. Och glömde bort det.

När det väl var dags för att lämna ifrån mig den, så kunde jag för mitt liv inte hitta fanskapet. Så det inhandlades en ny.

Målaren har gjort flera jobb åt oss. Han är mycket noga med att dra upp denna historia för sina olika medarbetare, som han har med sig varje gång.

Och det är ju absolut inte pinsamt. Inte alls…

Rösta på mig