Fredag. Härliga fredag. Och jag är faktiskt medelålders.

I dag kom min kära kompis Malin och hälsade på mig på jobbet. Jag blev JÄTTEglad.

Förresten, jag kom just att tänka på en sak: jag är 4 2 år. Måste skriva i sär siffrorna för jag har svårt att förlika mig med att de sitter ihop.

Nåväl, SÅ gammal är jag. Och då får man väl inte säga ”kompis”, har jag hört. Man ska säga VÄNINNA. Jag har svårt för det. För så säger bara tanter. Eller? ”Jag och min väninna träffades idag”. Det låter astöntigt. För mig.

Å andra sidan så kanske det sitter en 25-åring ute där ute nu och läser det här, och tycker det låter lika astöntigt när jag säger ”kompis”. Fast jag är så gammal.

”Polare” kanske man ska säga. Näe. Det låter inte som jag.

När jag var 27 år så startade min 30-års kris. Den slutade vid 34 ungefär. När jag skulle fylla 40 så var jag så stressad av annat, att jag glömde krisa. Kom på det ett år senare, och då var det ju försent.

Och nu är jag 4 2. Och har gråa hår. Och måste faktiskt fatta att det inte är hela världen. Eller.

Problemet är ju att man KÄNNER sig inte så gammal. Jag tycker att jag är 25.

En gång hörde jag nåt i stil med att om man har en relation sedan många år, så ser partnern inte att man åldras. De ser en som man såg ut när man träffades.

Jag har varit tillsammans med min man i 10 år. Vi lärde dock känna varandra för 19 år sen.

I hans ögon är jag alltså fortfarande 23 år.

Fan vad bra. För jag var skitsnygg när jag var ung. Nu känns det genast bättre.

Lat, latare, latast!

Var en duktig tjej och lade mig 22.00 igår.

Sista gången jag tittade på kl var den 02.40.

Och inte f-n berodde på eventuellt sällskap i sängen. Näe, maken låg så fint och snusade intill. Själv gick jag igenom min ”to-do”-lista. Den var inte så kort kan jag säga. Jag blev mer och mer uppstressad. Och piggare.

Min man sa en gång att om man har svårt att somna in, så ska man räkna sina andetag. Man ska försöka få ned dem till 12 per minut. Eller nåt sånt. Jag har provat hans skitteknik förr. När jag är nere på typ 16 så får jag andnöd, panik och börjar hyperventilera. Och är ännu mer vaken.

Och så ställer jag alltid timern på tv:n. När det gått en timme, så börjar den räkna ned. Då ska jag stressa fram fjärrkontrollen, som ligger någonstans under täcken, kuddar och lakan. Har jag tur så hinner jag öka tiden. Annars får jag börja om.

Well, jag somnade till slut. Och trodde Adam och Gry låg i min säng några timmar senare. Hade glömt att jag ställt klockradion. Kastade mig ur sängen, in i duschen, på med kläder, in i badrummet igen för att gegga in ”utredningsmojs” i håret.

I med kammen OCH VAD I HELVETE! Bodylotion. In i duschen. Tvätta, tvätta och tvätta. Handdukstorka. Järnet ned till köket, greppa väska och datorväska. Ratta in på Shellmacken vid Lindhagensplan. Latte och två Wasa-knäcke-färdig-macka.

In i garaget, hissen upp till kontoret, larma av, på med datorn, på med Adam & Gry. Käka sig lite macka, surfa runt på favoritbloggarna. Och sen börja jobba.

Det gick inte så fort. Jag hade en deadline till kl 12. Som jag klarade. Så mycket mer gjorde jag inte. Iddes inte ens titta på den växande högen i inkorgen. Den tar vi en annan dag.

Maken hade lämnat talibanen på dagis. Hon turbocyklade dit, kastade sig innanför grinden och talade om att hon minsann inte längre suger på tummen ”för jag är 4 år nu”. Maken kom till jobbet och talade om att hon var ett av TVÅ barn på dagis.

Jävla skit, vad dåligt samvete jag fick.

Drog från jobbet 14.00. In på dagis. Bekräftade att jag var en av två sopiga morsor. Personalen dementerade det. Sa att det var smart med mjukstart. Jag satt kvar i TVÅ timmar och snackade skit med dom. För att jag är så jädra trevlig.

Sen i väg till byggvaruhus. Köpa lite sparringhyllor. För jag ska ju renovera i mitt hobbyrum. Vilket år som helst. Jag får f-n inte tummen ur. Vad är problemet.

Jag sitter just precis NU ovanför det rummet. Jag sitter 1,5 m från spiraltrappan som leder dit ned. Lätt som en plätt att gå ned och börja tömma. Planen är klar. Prylarna finns. Skruvdragarna redo. Men nä. Surfar hellre. Och har kanal 5:s töntprogram Las Vegas på.

Nu ska jag försöka samla lite energi och gå ut i köket och sätta på te. Och surfa lite till.

Och det började ju bra…

Ser du tuberna längst ut på vardera sida? Även om det inte framgår, så har de samma gröna färg.

Den högra är mojs för att reda ut mitt långa nytvättade hår.

Den vänstra är bodylotion.

Du vinner en cykelpump och du kan gissa vilken jag öste på i håret i morse….

Förbannad. För vad? Otacksamma kärring.

I dag har jag gått omkring och varit förbannad hela dagen. Jag vaknade och var förbannad. Jävla nackspärr som inte gick över. Trots inköp av två nya huvudkuddar.

Har haft en miljon saker att hinna med i huset innan jag börjar jobba i morgon.
Innan karusellen drar i gång.

Har jag gjort något av det? Inte mycket. Helt sinnesjukt orkeslöst. Jag har haft 5,5 veckor på på mig. Är så förbannad på mig själv så jag har till och med svårt att vistas i samma rum som mig själv.

Ehhum, hur låter det då?

Tänker på dagens intressantaste inlägg bland blogg”vännerna”. Det får mig att begrunda min situation lite. Konstaterar att jag återigen ligger jädrigt bra till för priset som Årets GnällStina. Igen.

Måste lära mig att vara lite mer tacksam. Tacksam för att jag har en familj, med allt vad det innebär. Alltså en make.

Och tacksam för att jag bor i ett hus. Även om det är ett skrutthus.

Tacksam för att jag har två underbara barn. Fast det är ju alltid tacksam för.

Tacksam för att min man står ut med mig.

Jag måste fanimej träna på att bli en bättre hustru.

Jag måste nog träna på allt möjligt tror jag visst.