Utmaning: Önskelista

Jag har blivit utmanad att skriva en önskelista. Och det passar ju bra så här lagom till jul!

1) EN SKRUVDRAGARE, med mitt namn ingraverat. Japp, i det här huset konsumerar vi verktyg. Eller rättare sagt; maken tar med sig till butikerna/mässorna, sen försvinner dom.

2) EN LEDIG DAG I VECKAN. För att göra sånt man aldrig hinner.

3) EN TRÄDGÅRDSMÄSTARE. Jag hatar löv och äppelträd.

4) LITET KASSASKÅP, som jag kan lägga in mitt smink i…tonåringen…

5) MER TID, så att jag kan umgås med mina vänner, som jag försakar.

6) EN HANTVERKARE, som kan fixa klart allt som behövs i huset. Han lär stanna hela 2008!

7) ATT MAKEN UPPHÄVER MITT KÖPSTOPP. Så att jag kan börja handla satan igen.

Jag utmanar: Rosa, Bloggoholic och Lantluft.

Rösta på mig

Och så var det det här med bajs igen då’ra.

Det har varit mycket snack om nr 2 den senaste tiden. Och jag har fått höra många roliga historier.

Jag ska därför bjuda på ytterligare en historia, som jag hoppas stannar här;

För några år sen, innan Talibanen äntrade mitt liv, så var jag och maken på Bali.

När vi skall lämna landet och befinner oss på flygplatsen, så känner jag att min mage inte riktigt mår som den ska. Så jag letar upp ”damrummet”. Som, på så många andra flygplatser, ser ut som de brukar: ett avlångt rum med femtioelva toaletter i rader mitt emot varandra.

Jag hinner knappt landa på toalettringen innan den beryktade ”Bali-magen” ger sig till känna. Till den ett enormt magknip. Vi pratar svimfärdig av smärtor. När 20 minuter har passerat, så känner jag mig mogen för sorti. Upptäcker då att det inte finns något toalettpapper.

Panik uppstår. Det går ytterligare några minuter. För jag måste förvissa mig om att jag är totalt ensam i lokalen. Jag har klänning, trosor och sandaler på mig. Av naturliga skäl, så kan jag inte sätta på mig trosorna, så jag tar av mig dom, hänger dom på en krok och öppnar dörren.

Inga människor. Jag har klänningen uppdragen vid midjan, kutar in på toan intill, för att konstatera att toapappret är slut även där.

Strax innan jag är framme utanför den 4:e toaletten så händer det som inte får hända.

Ehh, låt mig säga så här; jag fick ett akut diarréanfall samma sekund som dörren till damrummet öppnas.

Så där står jag. 30+, utan trosor, med klänningen uppdragen till magen och totalt nedskiten. Ner till sandalerna. In kliver två kvinnor. Jag kastar mig in på närmaste toalett. Inget papper. Så jag har inget val. Jag krånglar mig upp på handfatet, akrobatiskt ståendes med halva kroppen på toaletten och gör mig ren. Tilläggas skall att jag inte är särskilt petit..

När jag kliver ut i, förvisso rena, men plaskblöta sandaler, så har en städerska med vagn kommit in. Hon städar alla toaletter. Jag kilar in på första toaletten för att hämta mina trosor. Som inte hänger kvar på kroken.

För er som inte har varit på Bali så kan jag tala om att det är GANSKA många restimmar hem.

Och det var första, och sista, gången i mitt liv som jag flugit över halva världen utan trosor.

Och ja, jag hade klippkort på flygplanstoaletterna hela vägen hem också…

Rösta på mig

PS Efter den resan så har jag aaaalltid ett par extra trosor i handbagaget med mig…you never know.

Ärliga barn

Jag står i vardagsrummet och fixar med julprylar. Talibanen står i matsalen. Jag ser henne.

Plötsligt säger hon;

”Mamma, kan du flytta på dig!”

”Varför då?”

”Jag ska göra nåt som jag inte får!”

Japp. Det blir noga inga problem med henne i framtiden.

Rösta på mig

Lovely evening

Tonåringen är utleasad.

Maken skall lägga talibanen, och ger mig mycket strikta order om att absolut väcka honom ”om jag somnar, annars är hela kvällen förstörd, och jag vill se filmen.”

”OM jag somnar.” Vilket skämt. Det gör han varje helg. Och det är samma procedur;

Jag går upp, rycker honom i fötterna, han mumlar, jag går ned, väntar en kvart. Och så upp igen. Några gånger.

Sen slutar det på samma sätt.

Antingen sover han vidare, för att vakna mitt i natten och byta säng. Eller så vaknar han av mina knarrande steg i trappan, när jag ska gå och lägga mig och;

”vafan väckte du mig inte för, nu är hela kvällen sabbad” och sur som ättika.

Så nu sitter jag här. Med lite alternativ;

1) Sätta på filmen och garanterat ha en överjävligt sur make i morgon, som missat den.

2) Gå ned till hobbyrummet och sätta igång det där projektet som jag tänkt göra i ett par månader, och som har en deadline.

3) Skita i alternativ två, som kommer ta flera timmar, och bara soffpotata vidare framför tv:n.

I vilket fall som helst så tror jag att jag kilar ned till källaren, och sover där i natt.

Verkar bäst så.

Rösta på mig