Lövångest

Hur gick det här till egentligen?

Tittar ut genom altanfönstret och ser att jag har glömt kvar sommaren i trädgården. Badbassäng, bollar, miniträdgårdsset, hammock, utemöbler, gungor, rutchkana. Ja, rubbet.

Sen noterar jag att mitt hatobjekt nr 1 ger sig till känna: lööööv. Överallt. Nu börjas det.

Jag måste genast sätta upp en lapp på ICA. Det måste ju finnas nån som har lust att ta tag i det där. Nån annan.

För jag lovade mig själv i våras att jag aldrig, någonsin, kommer att hålla i en kratta igen. EVER!

Har försökt övertala maken att vi ska asfaltera hela trädgården. Och hugga ned alla 8 äppelträd och vår monsterek. För det var inte jag som ville ha den här trädgården.

Men han säger, som vanligt; ”det ordnar sig”.

Grrr

Hhhmpfh

Ähhum. Det kanske lönar sig att vara hamster.

Jag knölade mig in i garaget, och råkade lyfta på något. Och vad hittar jag. En helt ouppackad, skitsnygg takplafond anno 2003, som passar perfekt i hallen.

Hade ingen aning om att det fanns snygga sådana. Och om jag drar mig till minnes så har jag ett vagt minne av att ha inhandlat den.

Ja, det måste ju ha varit jag. Den var ju snygg..

Och efter konstens alla regler, aningen många svordomar samt med lite hjälp av talibanen, så fick jag upp lampan.

Ojdå. Nu syns det att vi borde riva ner dom äckligt gula tapeterna. Som föregående ägare satt upp. Och som jag förträngt de senaste 5,5 åren.

Ringa målaren nästa vecka, tror jag visst.

Inspiration

Är duschad, påklädd och färdigäten 07.30. Läser Christinas blogg och blir inspirerad.

Inspirerad att slänga skit. Jag lever ju med en hamster, som har sparat alla jul- och gratulationskort sen 1802. Ungefär. Och när jag frågar vad han ska ha dem till, så blir jag ombedd att inte lägga mig i.

Nähä. Men skiten upptar 1 av mina kvadratmeter. Inte mycket, kan tyckas. Men då har vi resten som han sparat på: kläder från anno 1981, gärna med axelvaddar, gamla fula prydnadssaker från första, andra och tredje hemmet. Oanvända almanackor sen typ 1968. En miljon vhs-kassetter.
(Vi har ju bara 10 videobutiker med i huvudsak dvd. Så varför inte spara vhs. Som vi aldrig någonsin kommer att titta på.)

När människor kommer hem hit, så undviker jag att visa dem garaget. För det går knappt att komma in där. Jag skulle inte ens komma på tanken att försöka få in en bil där. Möjligen får en leksaksbil plats. Kanske.

Min dröm är att få hem grabbarna från Roomservice. Men det är tveksamt om ens dom vill ta i skiten.

Livet i förorten

Denna helg skulle egentligen ha tillskrivits soffguden. För vi skulle göra absolut ingenting. Efter några hårda veckor.

Men så stöter vi på ena grannarna häromdagen. Det slutar med att vi (läs:maken) bjuder både dem, och grannarna i ett annat hus på middag i morgon.

Jag suger på mat. Eller rättare sagt; jag kan laga ganska god mat. Men jag avskyr det. Och att komma på vaaad.

I alla fall så ska vi äta förrätt hos ena grannparet. Husfrun som har den där dansmattan, som jag höll på att dö av häromsistens här i bloggen. Vi ska nämligen tävla. Allihopa. Som värsta förortsmupparna.

Sen kryper vi över till oss, där middag och efterrätt serveras. Och efter det så är det turnering, via Nintendo Wii, i boxning, tennis och bowling.

Maken har sett fram emot det. Han till och med föreslog att vi skulle ”ringa in” några andra par.

Jag sa åt honom att han fick lugna ner sig lite. Att jag inte är nån jädra köksmästare. Dessutom är jag fullkomligt slutkörd.

Men, som sagt, maken har sett fram emot detta hela veckan.

Tills idag.

När han tittade i tidningen och konstaterade att Sverige spelar mot Danmark, eller vad det nu var, i morgon kväll 19.30.

Nu hoppas han på en akut maginfluensa. Eller nåt..