När man får skämmas en aning

Jag och Lena känner av höjdnivån lite så när vår guidade tur var över igår på Machu Picchu och de andra ville stanna kvar, bestämde vi oss för att åka tillbaka till byn. Precis utanför entrén var det värsta kön. Har aldrig någonsin sett en så lång kö.

Lena gillar blommor och fick syn på ett trumpetträd. Vi gick fram för att fota. Rätt var det är upptäcker vi att just precis där börjar kön och första bussen kommer. Utan att riktigt hinna tänka efter glider vi in bland de 8-10 första och sätter oss.

Först när bussen har åkt en stund inser vi att vi smitit före flera hundra människor då kön var bortåt en kilometer lång. Ujuj, snacka om att vi skämdes … lite grand.

Såg dessa fina stenar på vägen tillbaka. Tycker de ser mjuka ut!

För övrigt ska man undvika att handla här i Machu Picchu eftersom a l l t är svindyrt!

Machu Picchu

My God vad jag är stolt över mig själv. Jag går inte en centimeter i onödan och hatar all form av träning. När jag fick frågan om jag ville stanna kvar privat efter våra två veckors jobb svarade jag givetvis ja. Just precis då hade jag extremt mycket omkring mig och kanske inte läste mailet så noggrant. Jag blev bara ombedd att betala in en summa för vad jag trodde var lite turistgrejer. Hade jag vetat att Machu Picchu låg med i det paketet hade jag helt ärligt sagt nej. Är så sjukt ointresserad av sånt och dessutom innebar det ju att röra på sig. Livsfarligt ju!

Kan säga att jag är rätt glad över att jag inte läste igenom mailet för jösses vilken upplevelse!

Jag har varit på många ställen i världen men kan easy säga att det här är top 2 (Bali är nummer 1) och har ni långväga resplaner kan jag varmt rekommendera det här.

I synnerhet om ni åker med människor ni tycker om.

Vi turistar vidare

Jag har hört att Peru ska vara vansinnigt vackert men såg inget märkvärdigt de första två veckorna. Tills vi kom till Cusco.

Det är inte alla dagar man startar morgnarna med cocablads-te …

Det är 28 grader varmt och vi njuter av varje sekund.

Men ser ni vad vackert det är?!Tomas och Famoza.Det här är en fantastisk upplevelse och jag är så glad att jag fick möjlighet att göra den här resan.

Ingela och resten av vår grupp tycker precis som jag. Alla är överväldigade.

Vi befinner oss i inka-land och det är otroligt att se hur mycket som är bevarat.

Gårdagens guideturs-lunch; spagetti, vita bönor och … alpacka … Not again.Så här stora är bananerna här …

… och så här ser deras nachos med guacamole ut …

Nojan dricker öl.Lena med ett litet lamm.På nästan alla hustak här har man två tjurar som symboliserar fertilitet och lycka för familjen.

Igår satte vi oss på tåget och knappt två timmar senare var vi framme i en liten by 15 min från Machu Picchu. Vi checkade in på hotellet och jag var överlycklig över att ä n t l i g e n ha ett nät som funkar. Dessa jäkla bildinlägg tar mellan 2-4 timmar att skriva. Bortsett från ett par gånger när jag har hittat ett Starbucks.

Direkt när jag klev in på hotellrummet kände jag mögelstank men tänkte att det var lugnt, nu funkade ju i alla fall internet.

När jag vaknade på morgonen hade jag jordens huvudvärk och förklaringen till den fanns i badrumstaket. Svartmögel de lux.Var tvungen att ta en liten promenad efter frukosten och fräscha upp skalleninnan det var dags för Machu Picchu.

Kolla in den här killen. En peruansk nakenhund. De lever vilda här.

Framför oss gick en liten flicka på 3-4 år. I handen höll hon några pennor och hon hade sin skoluniform på sig. Vi tittade efter henne mamma eftersom hon var alldeles ensam.

Men hon knallade på. Länge.

Efter en stund dök en gatuhund upp och följde efter henne. Länge. Vi insåg ganska snart att den här damen mest troligt gick samma långa väg varje dag och att det var till skolan hon var på väg.

Ser ni kön till vänster? Det är en mikrodel av hela kön till bussarna som kör till Machu Picchu. Det går en buss var femte minut!

Hela gänget var tokladdade men vi saknade våra kompisar som var tvungna att resa hem för några dagar sen.

Ingela var nog den som var mest laddad av oss!

Det finns inga toaletter efter att du klivit igenom entrén så kön dit var kilometerlång. Det kostade 3 kr och jag frågade bönan i kassan hur många som kissade innan de började vandringen. ”3000” svarade hon.

Här är toapapper för övrigt hårdvaluta. O m det ens finns. Älskar hänglåset!

Vi hade hyrt en guide och hur vandringen gick får ni se i nästa inlägg!

Semester i Peru

Vi är tolv stycken som har jobbat tillsammans i nästan två veckor men härom dagen åkte några hem medan åtta av oss andra valde att passa på att på egen bekostnad turista här i Peru när vårt arbete avslutades. Den här resan skulle ju ha skett i mars men då Peru drabbades av stora naturkatastrofer så sköts den upp på inrådan av UD då säkerheten inte kunde garanteras.


Hade därför nästan glömt bort att jag bokade in mig på en tripp till Machu Picchu, ett av världens vackraste platser. Helt ärligt hade jag ingen större koll på vad det var eftersom jag är hyfsat ointresserad av den typen av kultur men tänkte att, om jag ändå är här så … Maken var dock grön av avund då det står som nummer ett på hans bucket list. ”Fan, det är ju som att kasta pärlor för svin, du är ju inte ens intresserad!”


Hur som. Härom dagen var det dags för steg 1 mot Machu Picchu.

Vi klev upp 02.30 och tog flyget till stadenCusco.

Att flyga är inte min starkaste gren och eftersom det var inrikes så var det ju inte direkt något känt flygbolag vi åkte men, det var ju bara att gilla läget.

Jag slutar aldrig att förvånas över hur fluffiga molnen alltid ser ut att vara.

Redan i våras när vi hade ett möte med Perus ambassadör i Sverige, fick vi reda på att vi skulle behöva dricka ”coca tea” för att klara höjdskillnaden. Cusco ligger ca 3400 meter över havet och det kan medföra problem. Coca tea är precis vad det låter som; kokainblad som man lägger i hett vatten. Redan på planet blev vi erbjudna det.

Men, jag fick inte i mig så mycket eftersom mer än halva muggen åkte ner i mitt knä. Kan ju meddela att Fiffi inte har varit så het på länge. Sa*an så varmt det var!

Direkt när vi klev av märkte vi höjdskillnaden. Man blev jätteyr och fick ett starkt tryck över bröstet. Vi hade fått rådet att verkligen gå sakta och ta det mycket lugnt de första timmarna.

Vi åkte raka vägen till hotellet och där drack vi en kopp till. Jag bör nog tillägga att, för att det ska bli rent kokain måste bladen blandas med vad-det-nu-var. Kände mig ändå kriminell. Det är dessutom tokförbjudet att ta in det här i Sverige.

Det är flera av oss som varit sjuka under den här resan och nu var det Lenas tur. Det hade inget att göra med acklimatiseringen utan hon fick nån sorts 24-timmars flunsa och fick ligga i sängen hela dagen. I väntan på att få komma in på våra rum satt vi i lobbyn och mådde tjyvens. Nojan till vänster mådde inte alls bra. Ingela kände också av trycket. Liksom resten av oss.

Ett par timmar i horisontalläge på rummet blev därför nödvändigt.

Jag ringde hem och försökte prata med Nisse men han blev bara stressad av att höra min röst men inte se mig. Hundar fattar ju inte det här med mobiler. Han tittar men ser mig ändå inte.

Efter vilan gick några av oss iväg för att äta lunch. Bortsett från de tre första middagarna på hotellet när vi kom för ett par veckor sen, så har maten inte varit någon gourmetupplevelse. Stället vi hittade var väldigt anspråkslöst och vi hade inga större förhoppningar.

Jag dricker helst inte öl hemma men av någon anledning smakar det alltid gott utomlands.

Kolla in färgerna!Tomas var mer än nöjd. Liksom vi andra.

Jag beställde in en Causa som den här gången bestod av sedvanlig potatismos, avokado, tonfisk och majonnäs på toppen. S j u k t gott. Det visade sig att vi hittat en restaurangpärla!

Efter lunchen gick vi till hotellet och mötte upp de andra plus vår guide. Vädret är superskumt här; mellan kl 6-10 är det runt 5-9 grader, mitt på dagen cirkus 25 och på eftermiddagen/kvällen blir det snorkallt igen! Så är det tydligen jämt.

Vi bor precis vid stadens stora torg och där ligger några fantastiska byggnader. Bland annat världens näst största katedral.

I stort sett allt i katedralen är täckt med 24 karats bladguld.

Detta är det enda utrymmet som inte är guldigt, det så kallade orgelrummet.

Det här altaret består av ett ton silver!

När vi var klara med katedralen gjorde vi en liten stadsvandring. Fram till nu har Peru inte varit något särskilt att se egentligen men den här staden, Cusco, är oerhört vacker.

Sådana här coca-karameller går vi runt och suger på här. De hjälper mot höjdsjukan men det känns jäkligt skumt.

Vi åkte vidare ut på landsbygden med vår guide. Det är otroligt vackert här i Cusco.Vi var på 3700 meters höjd och jag mådde inte särskilt bra. Har en sjukdom som gör att jag har en minskad lungkapacitet. Höjden gjorde det därför svårt att andas och jag blev yr. Gick ifrån den guidade turen en stund för att vila.Peru är ju känt för sina alpacka-produkter och vi åkte förbi en liten affär in the middle of nowhere där de hade alpackor.Bakom varje alpacka finns givetvis en familj. Det här är en Vicuna och ullen/pälsen från den är e x t r e m t mjuk och svindyr.Anna ville så gärna goda med den men blev lite nervös när Vicunan satte fart mot henne.

Ju längre dagen gick ju tuffare fick några av oss det. Nojan blev plötsligt väldigt dålig med en sprängande huvudvärk så vi fick raska på tillbaka till hotellet.

På alla hotell här finns det syrgas så det blev snabba puckar med att få fram den.

Om hjärnan sväller kan man få livsfarliga skador. Hon blev lite bättre efter syrgasen men fick stanna hemma under kvällen. Det gjorde även Ingel, som inte heller mådde bra.

Vi andra gick ut på jakt efter en bra restaurang.

Vi hade värsta flaxet och hittade ett kalasbra ställe. Sweet Lord, efter två veckor har vi äntligen ätit riktigt god mat … två gånger på samma dag!


I morgon turistar vi vidare!