Otrohet- intressanta synpunkter

Föregående inlägg skrev jag för länge sen men har varit tvungen att suga på ett tag. Detta då jag inte ville riskera att något skulle missförstås. Vilket det naturligtvis gjorde. Ni som har läst kommenterarena vet att jag beskriver en väninnas situation. Att jag beskrev mannens familj kunde jag göra med tanke på att det inträffade i ett annat land. Alltså ingen risk att det skulle komma fram.

Det verkar som det här med otrohet är långt mycket mer vanligt förekommande än vi vill erkänna…eller prata om.

Jag tänker också på det här med attraktion. Jag hoppas att maken attraheras av andra mellan varven. Och att andra attraheras av honom. Lite flirt har ingen dött av. För mig personligen så är det så att jag har fan inte ork att bekräfta honom som man hela tiden och vill nån annan göra det då och då, så fine. Och visst är det kul om någon flirtar lite med en ibland. När det händer mig så blir jag på extra bra humör och då en trevligare fru. Ujuj, nu kommer jag få stryk av er för att jag skriver så. Men jag unnar honom verkligen att bli bekräftad av nån pingla mellan varven. Sen är det bra om det stannar vid det. Skulle det inte göra det så är han rätt körd. Över huvud taget så tror jag man ska tänka till två gånger innan man går över gränsen: ”är det värt det här?”

Summa summarum är väl ändå att om man inte vårdar sitt förhållande så finns risken att det slutar i otrohet. En gång för länge sen så var jag med i en så kallad mammagrupp. När jag fick 20-åringen. Vi var ett gäng morsor som umgicks mycket nära. En av tjejerna berättade en gång att hon och hennes man hade bokslut över sitt äktenskap i januari varje år. De gick igenom året som varit och vad de tyckte att de skulle förbättra.

Då skrattade vi andra läppen av oss. Så Himla Nördigt.

Så här 20 år senare så har skrattet fastnat i halsen. Så Himla Bra.

Tyvärr så har jag inte kommit längre än så. I tanken. Likaså så tycker jag att man borde gå i parterapi då och då. Försökte tvinga maken för några år sen, men efter 3-4 gånger så tyckte han att det var roligare att gå till jobbet, men jag har avkrävt honom löfte om att vi ska på´t igen. När jobbsituationen har lugnat ned sig.För jag tror att det är bra om man vill ha förhållandet att fungera tills man dör.

Jaha, detta om detta. Nu tillbaka till ordningen igen. Men först laga mat. Tack för era kommentarer hörrni.

0

7 responses to “Otrohet- intressanta synpunkter

  1. Pernilla skriver:

    Det är svårt det med trohet och äktenskap.. Är i den åldern där en del i bekantskapskretsens äktenskap knakar och det gör mig skiträdd! Jag vill verkligen vara gift med min man tills jag dör och det kräver ju lite jobb.. Jag håller med dig, lite flört skadar ingen tror jag på lite lagom nivå, men fan ta den som går över gränsen.. Min man och jag tar en weekend om året där bara vi åker iväg till en storstad och det är så skönt att bara vara vi en stund, det får en att minnas varför vi föll för varandra. Något som kan vara lätt att glömma i vardagen… 😉

  2. Suset skriver:

    En arbetskamrat hade en bra devis angående detta för många år sedan ”Bli gärna hungrig borta, men ät alltid hemma.”

  3. Anette skriver:

    Ruskigt bra analys och sjukt bra tips! Jag och mannen träffades när han var gift,
    men gick aldrig över ”gränsen” för är han hennes så är han. Dvs han fick välja och ett barn på 11 år senare med passionen i behåll och kärleken oftast närvarande så får man väl vara sjukt tacksam. Men tro mej, jag har fått jobba stenhårt för hans barn och hans förra fru är galen än. Kommer alltid älska denna man för han är så sjukt värd! Kärlek i mogen ålder både enklare och svårare, men mycket mera värd! Menar inte att det är fel att träffa rätt när man är i tonåren, men hur vanligt är det…? Jag tror att om man är rädd om det man har så har du helt rätt, bokslut och terapi innan det är akut. Bra där Mona!

  4. spenaten skriver:

    Jag har en kompis som även hon och hennes man hade någonslags överenskommelse att om den ena eller den andra av en eller annan anledning hittade någon annan så skulle de vara ärliga och up-front mot varandra och berätta direkt…
    Nu har han lämnat henne (och deras två barn) och bor så vitt jag förstår) med en ny kvinna – undrar hur mycket han höll av deras schyssta överenskommelse… och hur bra det funkade i ”verkligheten” ?
    – jag menar, en del saker kanske låter bra i teorin medan man fortfarande tycker om varandra, men sen när verkligheten hinner i kapp en med allt vad passion, ilska och andra känslor heter, hur bra funkar det då ? Speciellt om den ena parten är helt oförberedd.
    Jobbiga saker…

  5. Vad ska man säga? Jo, att när man börjar snegla på andra, då är det m.a.o. dött i det existerande förhållandet. Det fattas något. Jag hade ett förhållande under tolv år med en kvinna som aldrig saknade fantasi. Vi hade ett fantastiskt förhållande där sexet aldrig var likadant. Det var nya varianter ett par gånger i veckan. Då fanns inte otrohet ens i mina tankar. Men otrohet behöver inte betyda att man inte älskar den man är gift/sambo/särbo med. Det kan ju vara så ”enkelt” att man vill uppleva något nytt. Något som är mer spännande.

    Det är då man ska prova på något nytt i förhållandet. Bryta vanemönster, åka till Vaxholm, Trosa eller Eksjö. Eller ta en hamburgare tillsammans i Landskrona.

    Parterapi tror jag inte på. Inte utanför hemmet. Annars kan jag ju bara gå till mig själv. Vi män kan vara jävligt ego-fixerade. Vi drömmer våra drömmar, tänker våra tankar och glömmer ibland att vi är gifta/sambos/särbos.

    Det är då dina blogginlägg känns jefligt uppfriskande! Kram!

    1. Är väl ingen vettig människa som åker till Eksjö heller? 😉

      Säger hon som bor där =P

      Man behöver bryta vardagen. Göra sånt man inte gör vanligtvis. Det är när man gör den typen av saker som man är allra lyckligast.

  6. Madde skriver:

    Reta aptiten ute – men ät hemma

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *