Om värsta mardrömmen…ever

20-åringen är ju som bekant i Vietnam och har det inte speciellt bra. Det är dåligt väder och ”inte lika trevliga människor som i Thailand plus att man riskerar livet, på fullt allvar, när man ska gå över gatan. Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.” Och då är hon ingen pipig brud. Dessutom har de fått erfara att 3-stjärnigt hotell i Vietnamn är väry långt ifrån 3-stjärnigt i Sverige. Learning by doing liksom.

Så hon och pojkvännen bestämmer sig för att ta nattåget över till Kambodja. För att besöka tempelstaden. Jag messar och säger att det kanske är bra om dom bokar businessklass på tåget, för att vara på den säkra sidan. Efteråt undrar jag om det finns. Man har ju sett bilder på tv med getter som sticker ut genom tågfönstren. Ja, hej och hå vad jag har fördomar, jag veet det men skit i det nu.

Jag går och lägger mig och sover. Och drömmer:

Att jag senare samma kväll är på Grand Hotel här i Stockholm och ska äta middag med maken och några vänner. När vi ska gå igenom entren så noterar jag att de två herrarna som är dörrvakter, är väldigt lika Björn Ranelid. Tvillingbröder. Solbrända som få.

Vi går in och i väntan på bord så får vi ett glas champagne och blir serverade snigel på papper. När jag tittar noggrannare så ser jag att det det ser väldigt mycket ut som trosskydd, men snigeln är god så jag låter det gå obemärkt förbi. De kanske hade ont om assietter…. Straffet för att jag inte pratade om mens med talibanen igår. (Ska göra det idag, så lugn och fin nu alla som hade synpunkter.)

Vi får vårt bord och jag beställer in en köttsoppa, på rekommendation av servitören, som ser ut som han Reine ni vet. Från Tre Kronor. Den där oscarsnominerade serien från 90-talet, häpp.

Vi har det sjukt trevligt och till slut kommer soppan. Som serveras av Saddam Hussein in person.  Han var inte alls död. Han berättade att han fått uppehållstillstånd  här i Sverige. Så klart. Jag känner ett obehag och vill att han slutar att pladdra så jag vänder huvudet mot maten och börjar äta. Soppan är himmelskt god. Det enda konstiga var att det doftar parfym om den. Jag får en sån där stark känsla av att jag känner igen doften, men lägger tanken åt sidan.

Soppan är mycket köttig och jag är hungrig. Äter som en dåre och när jag är halvvägs nere i skålen så flyter 20-åringens öga upp. Med hennes sedvanliga lösögonfransar på. (Hon går inte utanför dörren utan lösögonfransar.) Jag skriker rakt ut och Saddam kommer springade. Och gastar:

Så går det när man är oansvarig och skickar iväg sina barn till andra länder. Trodde du på allvar att hon skulle överleva i Kambodja. Där dör ALLA västerlänningar din dumma jävel!”

Jag vaknar helt kallsvettig 04.37 och drar i väg ett sms. Inget svar. Grinar som en babian men fattar att det är en dröm. Tänker att jag inte ska vara så jefla nojig, hon har det bra därborta i Kambodja. Hon hör säkert inte sms-signalen.

Så jag lägger mig för att somna om.

In my ass. Tänk OM något har hänt. Brukar man kidnappa västerlänningar i Kambodja? Dom häringa Röda Khmererna, det är väl där dom härjar? FAN att jag aldrig sätter mig in tillräckligt i den där skiten när dom pratar om det på tv.

06.05 skickar jag ett sms till. Inget svar. Får tvångstankar: OM jag ringer så kommer nån röd khmere, eller hur fasen det stavas, svara och säga att han ska ha en miljon för henne. Då är allt på riktigt. Alltså ringer jag inte.

06.40 står jag inte ut. Jag ringer. INGEN svarar. Jag ska a l d r i g mer dissa charterresor till Rhodos. Vad f-n skulle dom till dit och göra? Hyr en film om Vietnam vettja. Eller läs en bok.

En minut senare får jag ett sms…från Snål-Stina som inte vill ringa från mobilen:

Mamma, ta det lugnt, allt är okej. Sitter på en restaurang vid stranden och dricker en öl. Rätt god eftersom den inte har någon äcklig eftersmak. Det regnar här i dag.”

Hur var tåget?”

Vi tar tåget ikväll i stället, hade hoppats på sol här idag, men det sket sig.”

”Vadå, så ni har inte åkt än? Amenvafan, jag pallar inte en natt till! Seriöst, kunde du inte ha ljugit?”

Ikväll tar jag en sömntablett.

0

0 responses to “Om värsta mardrömmen…ever

  1. Åh, fy fasen…. Jag har och vänta mig hör jag.. Hittills är de små, men blä för de tiderna när de ska ut och prova sina vingar! Känslan av hemska mardrömmar kan förstöra hela efterföljande dag åxå…:(
    Kram

  2. Mimmi L(MrsLee) skriver:

    Men fy vilken mardröm, Reine och Ranelid känns ju lindrigt i det här fallet!
    Tror nog mina terrorister bara får åka på All-inclusive till Mallis eller nåt tills de blir 40!

  3. Ulrika skriver:

    Vill inte vara elak, men jag tror att det är väldigt nyttigt för dig att hon är ute och reser. Hon är 20 år. Vad gjorde du själv då (när du var 20 år)? Fast det kanske är den tanken som skrämmer dig… Hehe.

    Hursomhelst, det kommer att gå bra. Det är ett äventyr, och det är trots allt oftast det ”inte-så-perfekta-upplevelserna” som man har mest glädje av i efterhand.

  4. Pia skriver:

    Bjorn Ranelidtvillingar later hundra ganger varre an Kambodja. Och det ar ett sakert land med vackra och trevliga manniskor och god mat. Vietnam ar ocksa trevligt (tyckte jag).

  5. ElisabethT skriver:

    Dags att klippa navlesträngen?!
    Första resan på egen hand gjorde jag till alperna, på stenåldern typ, då kunde inte min mamma kontakta mig. Jag var 13!!Jag bestämde när jag skulle ringa, på en mynttelefon med en sån där skiva som man skulle slå numret med.
    Mona, du kommer väl ihåg dem?? ;O)
    Det kommer att gå bra och sluta oroa dig.
    Kram

    1. MonasUniversum skriver:

      Nu ska vi inte blanda in vad jag gjorde och inte gjorde, när jag var bra mycket yngre än henne. Okej?!

      Nämen allvarligt. Klart att det är dags. Men det är svårt. Hon är mitt livs kärlek och vi har gått igenom mycket. Men jag vänjer mig….väl.

  6. Lisbeth skriver:

    Visst är det som Ulrika skriver men tyvärr blir man inte lugnare av dom orden. Kan någon svara på varför dom aldrig svarar på Sms en sådan här gång? Ibland får jag känslan av att dottern vill jävlas lite med mig för hon vet precis hur jag känner. Ingen tvekan Mona proppa i dig ett gäng tabletter.

  7. Anna skriver:

    Hahahaha 🙂 Garvar ihjäl mig! Det var den knäppaste dröm jag har hört om sedan jag o maken knaprade Lariam (som är ett malariamedel som senare blev otillåtet för man hallucinerade…)
    Jag tyckte det var tillräckligt äckligt att Ranelid dök upp – två stycken dessutom!
    Tack Mona!!

  8. Lotta skriver:

    Men söta oroliga du, som boende i Asien kan jag berätta att vi och många av våra vänner reser runt både i Vietnam och Kambodja. Det är fina länder med trevligt folk, god mat och mycket sevärt. En del av våra vänner reser med mycket små barn andra reser endast vuxna. Mekongdelta, djungler, Viet cong tunnlar allt funkar för barn. Trafiken i Vietnam är intensiv men knepet är att inte tveka. Motorcyklarna väjer faktiskt =) Jag hoppas verkligen att din dotter ser även det vackra i dessa länder, trots dåligt väder / Lotta

  9. gudinnan skriver:

    Ha ha
    Raine från tre kronor å Saddam Hussein i samma sjuka dröm.

    Men du hon är ju inte helt ensam ute å reser. Hon har ju pojkvännen med sig…å kan inte tänka mig att hon valt nån mest propp till pojkvän. Så han kliver nog in å spelar riddare på den vita hästen om det så skulle behövas.

  10. T skriver:

    Be dottern att ta rygg på någon i lokalbefolkningen när hon ska över gatan, och här gäller närpå kroppskontakt.. brukar vara bra att göra en vecka eller så tills man kommer in i tänket.

    När det gäller tåget är det enda rådet jag har.. gå på toa innan, åt och drick inte under resan, dvs gör allt för att kunna hålla dig.. vill man är upp till 20-24h inga problem (och det vill man).

    Annars får man bara acceptera och bjuda på att likväl som man åker iväg för att se något annorlunda så är man själv en sevärdhet..

    1. MonasUniversum skriver:

      Bra råd, messar dom vidare till henne, tack. Mitt problem är att hon ser bra ut. Väldigt bra, så jag är så där töntigt livrädd för att det ska komma några och ”plocka” henne. Jag vet, men vafan, kan inte rå för att jag tänker så. Det blir en bra resa, det är jag övertygad om. Jag har velat åka till Vietnam i många år så det är bra att hon är där och sonderar terrängen, hehe.

      1. T skriver:

        Tack själv! Kul att kunna bjuda igen som tack för all härlig underhållning.

  11. Ämen fyy farao!! PÅminn mig inte om att jag har barn som ska bli vuxna och åka på resor, p**pa runt och göra tjejer på smällen, supa sig redlösa och slå runt. (Låter inte som jag lyckats med barnuppfostran på den meningen). Men USCHA vad jäkla rädd man ska vara för allt….

    Att bero på plåtningen i korsetterna? Har ni makeup artist klart??? 🙂

  12. envingad skriver:

    Ja du..små barn, små beskymmer, stora barn. stora beskymmer. Som mamma oroar man sig jämt. Själv har jag en son på snart 30 men daddar honom fortfarande..Det var hemskt då han dorg iväg till Kina men va sjutton skulle jag göra??..haha..sånt e livet =)

  13. Ulla Sandberg skriver:

    Men seriöst Mona! Nu får du väl ta och ge dig!

    1. Oj vad+jag+nyser skriver:

      Heja Ulla! 😉

  14. Linda skriver:

    Huh otäcka dröm!
    Vad gäller Kambodja så har jag bara gott att säga. Kom själv hem för en vecka sedan efter att ha semestrat för tredje året i följd i landet. Mycket trevligt folk och staden Siem Riep dit man far för att besöka tempelstaden Angkor Wat är den modernaste i landet men också den mysigaste med små restauranggränder och kvällsöppna marknader. De kommer ha det fantastiskt!

  15. Oj vad jag nyser skriver:

    Inte ens jag drömmer mardrömmar och oroar mig! Då är h*n borta i 2 år! Och vi har varit oskiljaktiga sen dag 1. 🙂
    Det är väldigt, väldigt nyttigt för dig att hon åker bort lite. Tuff tjej, klarar sig!! Skinn på näsan och klokt huvud. Oroa dig inte!

  16. Kristiina skriver:

    Mona, du är en riktig hönsmamma. Men du är också en OTROLIG kärleksfull och bra mamma. Kom ihåg det!

    Kram, Kristiina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *